Ännu ett år av nåd?

Ibland fastnar bilder vi sett i minnet.

Något gör att vi inte lyckas släppa dem, utan de hänger kvar, och påminner oss om vad som hände. Ofta är det nåt som vi själva upplevt, men det kan också vara en bild eller film som vi har sett.

Jag har kvar en film från en nyhetssändning förra veckan.Den är från Paris, en övervakningsfilm från en restaurang. Jag minns att nyhetsuppläsaren varnar för starka bilder i förväg, och på filmen syns ett café.

Plötsligt slänger sig dom som sitter o fikar, ner på marken, både dom som är utanför och inne i lokalen. Strax kommer en man fram till en kvinna som lagt sig under bordet precis utanför ingången,

Han höjer sitt vapen, siktar på henne och trycker.

Inget hände. Han springer vidare.

Ett par sekunder senare reser sig kvinnan upp, en vän kommer fram till henne och de springer iväg åt motsatt håll.

- 

Är det här bilden av nådens år / i en tid av hot, våd och terrorism?

Jag tänker på kvinnan, som tog skydd under bordet: hur blir hennes liv framöver?

Hon vet att hon lika gärna kunde varit död, men mot alla odds – hon överlevde, oskadad till kroppen, men skakad i sitt innersta.

Hur lätt räknar vi inte med att leva ett långt liv? Vi planerar och förutsätter hälsa och liv. Men det kan förändras så snabbt. Därför lever vi – alla – av det vi kallar NÅD.

Våldet är på riktigt – vi känner att det drabbar oss, och det kan drabba oss här, nära oss. Det är på riktigt. Just därför kommer vår adventstid nu på precis rätt tid!

Vi behöver verkligen adventstidens budskap och vi behöver ta det på allvar och låta det prägla oss. Guds ljus kommer till oss i en värld präglad av mörker.

 

Vi människor behöver det nu och vi behövde det då.

Profeten Sakarja kom med ett budskap om fred i en tid-, och till ett folk som präglats av krig och våld.

Där finns ett hopp om den som skall komma i framtiden, en, som ska komma i enkelhet och som folket sätter sitt hopp till.

Hoppet är om fred. Hoppet är att krigets vapen skall förintas, och visst påminner det om flygbombningar i Syrien och i norra Irak?

Är det inte det som budskapet är idag också, att fiendens vapen, de som vill våld, ska förintas, med förhoppning om att fred och tillit ska komma istället?

-          - -

Århundradena före Jesu liv var präglade av krig. Judarnas land var ockuperat under lång tid och hela tiden fanns en stark längtan efter att slå sig fria. Att bli oberoende.

Det kom förhoppningar på starka ledare som kunde rusta folket till strid, att förinta fienden för att få fred.

Därför växte sig också hoppet om en Messias allt starkare. Messias – Gud utsände – skulle ge folket sin rätt tillbaka.

Men när skulle han komma? Och vem var han?

Troligen kände folket väl till profetens Sakarjas profetia som gav hopp om en ledare som skulle ge seger åt folket, nån som kunde förinta fienden.

Och när Jesus närmar sig Jerusalem strax före påsktiden, så fanns det viss oro, både hos folket och hos Jesu lärjungar.

När de hade varit i Jerusalem tidigare så hade dom känt av hoten från de skriftlärda och översteprästerna.

De hade inte förstått vem Jesus var och inte varit beredda att ompröva sin misstänksamhet, trots allt det goda han gjort.

Kanske är det därför Jesus väljer att med sin återkomst till Jerusalem hänvisa till en av folkets profeter och dennes profetia om Messias, kungen.

Om de skulle få se Jesus rida på en åsna, kanske de skulle göra kopplingen till Sakarja?

Kanske ana, att ”här är han som kommer i Herrens namn”.

Det kan vara förklaringen till att folket jublar, slänger fram sina mantlar, skär kvistar av träden för att smycka vägen fram. Och därför blir Jesu entré den här gången likt en konungs återkomst.

- -------

Konungens återkomst ja – det är vad 1a söndagen i advent handlar om. Se din komung kommer till dig – rättfärdig o segerrik!!

Den här dagens nystart är en ny påminnelse om detta:

Vi är inte lämnade ensamma i en värld som håller på att gå sönder genom våld o terrorism.

Vi har en Gud som avskyr våldet, människans övergrepp mot andra, utifrån viljan till makt. Våldet har en motpol och det är Guds ljus.         Därför räds inte Gud att sända sin son in i mörkret.

För Jesus är inte denna värld mörk, för den är skapad av kärlek, den är fylld av Guds barn och därför måste den försvaras mot allt som skadar, förminskar och skapar lidande.

Gud kommer därför tillbaka, om och om igen. Så också idag.

Gud kommer för att försvara världen mot våld och krig, för också Gud vet att skillnaden mellan liv och död är total, men också att gränsen är tunn.

Men vad behöver vi se och höra för att fatta, att Gud är här?

-  Se jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom.

Dessa ord säger , att du och jag inte behöver leta: Gud är redan här!

Om vi öppnar oss för den nåd Gud ger till oss, och det gudomliga ljus som ständigt lyser in i vår värld, då förstår vi att Gud är på vår sida och kämpar!

Då förstår vi att ljuset övervinner mörkret och att våldet har en gräns. Kvinnan som tog skydd under bordet fick upptäcka det, och det ska vi också lita på.

Och med ljusets hjälp ska Du och jag leva och vara så mot varandra, att vi skjuter våldets och mörkrets gräns längre och längre bort. Det är budskapet som vi idag ska ta emot, få kraft av och som ska sända oss brinnande ut i världen.

Därför tänder vi ljus efter ljus i vår adventstid, för varje ljus är ett tecken på den Gud som kommer hit, till dig och mig, för att dela våra liv och strida mot allt mörker.

Svar på replik: om religion, terrorism och annat

Följande är ett svar på en replik på ett av mina Facebook-inlägg.
Repliken finns här: http://marginalen.tumblr.com/post/133362827428/replik-151116

Andreas!

Tack för din replik och dina reflexioner över mitt lilla inlägg.

Vad gäller omfånget så ska jag erkänna att även jag ökade mitt omfång något jämfört med det enkla påstående jag svarade på, men inte riktigt i sådan grad i vilken du replikerar på min.

Vill inte öka ytterligare, vilket vore dumt och onödigt, då jag uppfattar dig betydligt mer litterär och villig till intellektuell teoretisk diskussion än mig.

”[R]eligiositet kan innebära extremism ” skriver du och detta delar jag fullkomligt. Men religion resulterar inte alltid i det. Ytterst sällan, men ändå för ofta. Nolltolerans kunde jag önska. Liksom i trafiken: nolltolerans mot att människor dödas i trafiken. Men så sker och vi fortsätter att köra bilar et c. Du har helt rätt att det handlar om en gradskillnad, precis som att de flesta kör runt 50 km/h i stadstrafik, har god uppsikt och anpassar körningen efter förhållandena. Alla gör dock inte det och om någon bestämde sig för att köra i 280 km/h rakt genom stan, så skulle det också gå illa.

Jag tänker att människan står alltid ansvarig för sina handlingar, och så länge det gäller funkar det inte med att bara plocka bort religion. Eller nåt annat man kan skylla på. 

Godhet o ondska: nej, ondskan måste inte finnas. Som du skriver så är begreppen svårhanterliga och en del av det, tänker jag, är att de relaterar till varandra. Dina alternativ blir tydligare då jag uppfattar det som effekter på människan. Vi kan själva relatera till det, då vi föredrar att må bra framför att lida. Att jag väljer de begrepp jag gjorde har nog att göra med att de används som ett motsatsbegrepp inom min religion. Sedan vet jag att du inte tycker att min religion är så klar här, särskilt inte om vi citerar bibeln..., så , ja, det har du och jag nog avklarat tidigare. Men trots allt gör nog detta att de är mer naturliga att använda för mig än för dig. 

Bön har vi olika uppfattning av och jag tror då att bön har en reell effekt och att den fungerar som kommunikation till min Gud, utifrån den relation vi har.

Gud tillåter det som länder till lidande, enligt min tanke inte för att Gud tycker om det. Tvärtom, men människan är fri att välja mellan detta och det som länder människan till behag.

Kanske Gud skulle tvingat oss till kärlek istället, ständigt o jämt?

Tja... nu pratar vi i västvärlden om att fortsätta med vårt ”öppna samhälle”. Det ger valmöjligheter, men innebär också hot, då det underlättar för terroristiska dåd. Det senare vill vi inte ha förstås, men vi värderar valmöjligheten i öppenheten så högt att vi tar vissa risker. Inte bara Gud väljer valfrihet, utan också många i västvärlden, tänker jag. 

Med ”a-teism” tänkte jag på icke-gudomligt relaterat snarare än sekulärt. Och då kan jag få med de två alternativ du nämner, nazist-Tyskland och Ryssland.. Om jag säger så här då: allt mänskligt våld är inte av religiöst ursprung.

Annars: om all religion skulle försvinna, så skulle det inte finnas något våld kvar, och detta har jag svårt att tro realistiskt.

Det femte tänker jag har att göra med våra skillnader i uppfattning om Guds icke-existens. Därför kommer jag fram till att varje människa har ett värde. Fast, med den valmöjlighet som finns kan en människa kränka en annan, men det anser jag är fel.

Mot slutet skriver du att ”få ting är farligare, än den människa som tror sig veta vad Gud vill och handlar därefter ”. Då tänker jag: du Andreas brukar inte se så skraj ut när vi ses. Du verkar tvärtom vara glad och för egen del känner jag glädje på samma sätt. Som du skriver så tror jag att det beror på effekten som kommer av detta, och därför är det inte bland det farligaste per se.

Nåja, ni har jag skrivit en massa här och kanske visste du redan det mesta av vad jag skulle skriva. Därför ber jag dig att inte svara så mycket på detta. Jag har faktiskt offrat både TV-tid i soffan och tid för att stryka och vika tvätt, vilket skulle behövts :-) . Men, du gav mig ett tillfälle att tänka och formulera mig och det är jag tacksam för.

Terrorism fortgår och jag tror inte min uppfattning om lösningen skiljer sig nämnvärt från din. 

Jag ser olikheter, när de tillåts leva sida vid sida, utan tvång, som en rikedom och uppskattar möjligheten till öppenhet i både sinne och samhälle. Och trots våra olikheter är det inte omöjligt att vi ändå i stort båda delar detta.

terrorism har ingen enkel lösning

Finns det en (1) enkel lösning mot terrorism? Någon antyder att religion är hela problemet o därför ska religion bort. Det får man tänka. Men. 
Om det onda är ont, måste det finnas något gott som kontrast. Annars är väl inte det onda ont, eller? 
Därför är bön en del av motståndet. 
Vi har sett tillräckligt mycket a-teistiskt våld i världen för att inte nöja oss med en i tanken enkel lösning. 
Så kämpa, gör motstånd o be, mot terrorism, våld o värdenihilism.
Och för människans okränkbara värde!