Rekordmånga konfirmander väljer kyrkan!!!

Jo, det är faktiskt sant!
Väldigt kul!
Däremot försöker Borås Tidnings rubriksättare med motsättningen att konfirmander väljer nobbar kyrkan. Helt fel med andra ord. De som är och kallas konfirmander, är ju det därför att de har medvetet valt kyrkan!

För många år sen, när jag var liten, eller, ja, fjorton i alla fall, då var vi 23 av 25 i klassen som valde att konfirmeras. Höga siffror, visst och så höga kommer de aldrig bli igen. Det var tradition och självklart.
Ibland kunde det vara ganska stökigt, för det blev lite mer som sommarlovsaktivitet och sommarläger. Fast vi var ändå ganska väluppfostrade då.

Senare när jag själv började undervisa konfirmander, ja, visst var det fortfarande en anledning att konfirmeras för presenternas skull. Det var inte ovanligt att i alla fall någon skulle få en moppe. Och det var ju en OK betalning för att vara med i konfirmandgruppen.

Jag minns att min uppväxts församlingspedagog några år efter min egen konfirmation, beklagade sig över att, trots att man mer och mer gick över till pedagogiken som utgick från ungdomars perspektiv, utifrån vars och ens liv, så blev resultatet efter konfirmationen att man sa,
- hej då, nu ses vi inte mer!
Det fanns inte någon som tänkte sig att gå tillbaka till kyrkan, frivilligt.

I år hade jag och några andra ledare hand om en jättehärlig grupp på 20 personer. Vi tappade en på vägen och fick två nya, sedan starten i höstas.
På frågan om hur många som kunde tänka sig att vara intresserade av att vara med som ung ledare för de kommande konfirmanderna i höst svarade 11 av 20 ja.

55% vill fortsätta att finnas med och träffas i kyrkan och vara med på undervisningen!!!

Nu kommer det inte att ske att alla fortsätter, det går inte av olika skäl, p g a pluggandet eller träning av olika slag. Men det finns en vilja, det finns en önskan om att finns kvar i kyrkan.
Det fanns inte för 15 år sen!

Idag utgår vi i ganska mycket utifrån det intresse som finns hos våra konfirmander. Vi lär oss av dem. Vi har fantastiska unga ledare som bidrar med oerhört mycket, och det är verkligen en förmån att få verka som präst tillsammans med dem!

Oavsett hur rubriksättare kan sno till det, så har tiden förändrat saker och ting, det är rätt. Men det handlar inte om nobbande, det handlar om postiva val. Här finns en nutid och en framtid för kyrkan, och det startar många gånger i just konfirmandverksamheten. För här väljer man att verkligen vara med!

Mera Taizé i Sverige

Går det? Hur då?

Tror att bröderna i kommuniteten på ett sätt skulle säga nej. Invånarna i byn också. De vill inte flytta och vill inte att deras byn ska ses som något speciellt. Men det som händer i den lilla byn med runt 180 bofasta men som besöks av runt 3-4000 den här veckan är något speciellt.

Mötena mellan människor från olika håll, från olika kyrkor, människor med olika livserfarenheter och behov. Ingen förväntar sig bekvämligheter, lyx och överflöd, för det bleknar i jämförelse med det enkla som erbjuds där.
Att sitt tyst i 8-9 minuter tillsammans med 2000 andra är en speciell sak. Fast man vänjer sig. Sången på samma sätt, till slut är det bara att låta rösten ansluta sig till den stora kören. Lite grann som det skulle vara att kunna flyga...

Samtalen i grupperna grundar sig på vars och ens egna erfarenheter, och det går att ärligt säga det som är svårt att säga nån annanstans, att man ibland slits mellan att tro tydligt på Gud, och tvivlet på om det finns nån där alls. Det går även att erkänna att man hoppar mellan att älska och hata Gud. Det finns plats för det också. Människornas leenden och sången omkring en tystnar inte för det. De finns där och bär vidare.

För grunden är försoning och hopp. Befrielse. Precis vad vi behöver - en plats att få vila, växa, dela liv och tro och att få känna sig älskad.

Just det behöver vi ha mer av i Sverige. Och vi får mer av det eftersom så många svenska åker dit.
Men tänk om vi skulle ordna fler möten här i vårt land. För vår egen skull.

Ja, det är ju självklart, vi behöver ju inte göra det för nån annan....
Men vi behöver det. Dessutom kanske vi blir mer angelägna att åka till de internationella mötena som anordnas av bröderna. Där brukar vi inte vara så många. Men vi kan göra en skillnad.
Genom att ge fler tillfällen till att få känna befrielse och hopp, och det kan ske genom regionala och lokala möten i Taizéanda.

Jag pratade både med Matthew och en tjej som var ledare för en annan grupp ungdomar om detta. Vi kan väl försöka, se vilka vi har omkring oss, hoppas att vi får intresse från något stift (det har visst varit stift som engagerat sig tidigare i Taizé och jag är så förvänad över att det inte sker idag!).
Det behöver ske med så stora gester. För varje möte som ger hopp och försoning är ett möte som gör världen lite bättre än tidigare.
Och det behöver vi.

Kul att få mail?

Har Du fått mail från mig nyligen?
Från hotmail-adressen?

Jag blev glad då jag igår upptäckte ett mail från en släkting som jag gärna träffar, men du vet ju, det blir för det mesta ganska långt mellan gångerna...
Så, därför blev jag glad när jag fått ett mail!

Kanske minns du att för många år sen kunde man få en länk i ett mail som gick till ett t ex gratulationskort på en annan sida. Kanske sitter det där kvar i mig för när jag klickade på länken som skulle leda till meddelande kom reklam upp. Började bli lite misstänksam och letade efter "skip"/Hoppa-över-knappen.

Redan då var de försent.
Gick tillbaka igen och när jag fick två "Post master deliverance failure"-mail insåg jag att det hade gått väldigt fel. Min släktings mail kom ju inte alls från henne, utan från mailet jag öppnat. Och nu hade ytterligare ett drygt hundratal fått samma skräpmail.

Har nu sänt ut ett mail till förhoppningsvis alla som jag sänt till ( adressaten i hemlig adressat-rutan) om att inte öppna de de fick nyligen från mig.
Alltså, snabba digitala media är bra för det mesta, men ibland blir man ganska trött på dem....


Öppna inte vad som helst. Inte en s om det kommer från mig!

Ha de skönt i sommaren!!