Kyrkans inflytande

Lite förvånad över min känsla, blev jag allt.

I förväg rapporterades från Irland inför omröstningen av lagen om samkönade äktenskap. Jag hörde att det förväntades att det skulle ske en förändring, så att personer av samma kön skulle kunna få ingå äktenskap. Tidigare hade Romersk-katolska kyrkan haft ett starkt inflytande, men detta hade minskat p g a de senaste årens många rapporter om prästers sexuella övergrepp mot minderåriga.

Jesus säger enligt evangelisten Matteus: den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. (Matt 18:6)

Det som rapporterades var alltså att att RK-kyrkans inflytande minskat. Och det är klart att det är så, när celibatet blivit viktigare att hålla på än respekten för de små som tillhör Gud. Den kyrka, om vi fortfarande kan kalla det så, som väljer den vägen måste få ett begränsat inflytande. Det är som det skall vara. Och det är ju just därför jag ändå blir lite förvånad, för nog tycker jag att varje kyrka bör ha ett stort inflytande därför att kyrkans roll är att föra ut evangelium och befrielse!

Just detta är vad människor behöver och vad världen behöver. Men när övergrepp av de små förs ut, då minskar inflytandet.
Och det är nog ingen förvånad över.

IKEA struntar i sina kunder - UPPDATERAD

Det är så det känns i alla fall.
Försökte göra en beställning i onsdags från IKEA via nätet, men insåg då att det var fel på websidan.
Det gick inte att få fram beräknatleveransdatum samt kostnad.

Ja, då går det ju att ringa istället, tänkte jag. Men där tänkte jag fel.
Efter 40 minuters väntan på att det var ett samtal före i företagskundskön gav jag upp. Ett samtal som varar i över 40 minuter och de har ingen mer som kan svara? Nej, det måste vara fel.
Ringde därför upp igen och anmälde mig som privatkund. Där var det fyra samtal före.
Men, tänkte jag, kommer jag bara fram, så är det värt det.

Fast efter ytterligare drygt 20 minuter med fyra samtal före, valde jag att lägga ner mina försök. Väldigt udda.

Nåja, igår måndag tänkte jag att IKEA kanske skulle vilja veta om att det var fel förra veckan på telefonkön. Ringde därför igen. I kön för företagskunder var det nu två samtal före.
Och efter en dryg kvart med två samtal före tänkte jag att ...nej, IKEA sitter nog i sina egna kök och pratar, dricker lite kaffe och har det trevligt. De vill inte störas av kunder som skulle vilja köpa en massa varor. Nej, äsch, blir bara en massa jobb med sånt.

Oavsett tycker jag det är märkligt att man varken meddelar på webben att det är fel eller via telefon. Visst vill alla säljare ta emot kunder - det är något vi har överskott på här i Sverige: säljare - så varför svarar inte IKEA?
Eller så har jag rätt. Ingen vill väl bli störd i den trevliga kafferasten?!
Nej, och det är nog lite Sverige, det också.

UPPDATERING:

Jag gillar ju IKEA normalt sett och därför vände jag mig till dem i första hand. Och gav dem tre chanser. Tyvärr tog de inte någon av dem.
I detta fallet inköptes också varorna på ett annat ställe. Och det är klart - även om något är bra, så måste man ju nå varandra om det ska fungera. Och i det här fallet valde IKEA att inte vilja ha någon kontakt. Bara hoppas på annan tur nästa gång.

med eller mot?

Idag hälsade jag på hos vår ungdomsgrupp i Caroli/Gustav Adolf som har läger under helgen. Utöver själva lägret i sig så har man valt temat "bibelsyn". Och det bör ju prästen vara med på, i alla fall några timmar.

Under samtalet igår hade man redan pratat om språket som barriär/hinder för att tala om Gud, och om uppdelning mellan olika människor. Tanken var, att om man inte själv vet vem och vad man är, måste man ta hjälp av andra för att definiera sig, och då som en negativ definition, alltså "vi är vi, eftersom vi inte är som dom".

Språket som hinder för att prata om Gud är spännande. Det är ju ett hinder och samtidigt den viktigaste möjligheten för att säga något om Gud.

I att Kristus är skriften kärna och stjärna började jag min tankar. Visst är det en tolkningsnyckel för det som står skrivet, men det är också anledningen till att vi läser och lyssnar ur bibeln över huvud taget. Och det är bra att veta vad som är ens syfte, för då kan man också byta syfte och tolkningsnyckel. Tror inte att någon av de 17-18 ungdomarna var inne på spåret "läs som det står". Fast det hade jag å andra sidan tyckt varit konstigt, för det känns så .... navelskådande.

Vi kom också att prata om varför Jesus dömdes till döden av rådet. Judar var de ju allihop, så man kan ju inte gärna beskylla "judarna" för domen. Ja, nästan alla, Pilatus och några romerska soldater fanns ju också där. Det var ju också judar som skrev nya testamentet till största delen.

Tror att vi fick ihop fem synpunkter på varför Jesus dömdes av rådet. Många hörde ihop med varandra och det var många kloka tankar. Att de som "visste" hur Messias skulle vara inte såg samstämmigheten, att de som hade makt i samhället var rädda om den, att de valde att stå fasta vid sina traditioner där de kämpade för vad som var rätt i motsats till det som var fel. Och troligen tyckte de att Jesus inte var så noga.

Flera gånger kom vi i samtalet in på att det blir allra viktigast att hitta en motståndare när jag själv inte är så stark. När mitt eget tvivel kommer, då måste jag förinta den som leder mig till tvivel. När jag är blir rädd för att min värld ska slås i spillror måste jag beskjuta den som bringar den i gungning, istället för att våga möta det som kan förändra min världsbild. Men risk för att den blir både starkare och bättre (mer sanningsenlig).

Det tycks mig alltmer som att motstånd mot andra alltid har sin grund i motstånd och osäkerhet inom sig själv. Det kan vara en människa, en ideologi, ett förhållningssätt ( inom religion, politik etc) eller en social konstruktion. Öppenhet är då ett hot. Men om vi däremot vågar öppenhet, då är vi också beredda att förändras. Kanske måste vi uppge någon åtråvärd position, visst, men kanske vi vinner tillförlitlighet och sanning istället?
Och är vi inte beredda på det, ja, då är nog motståndet som riktas mot andra inte så farligt som det dolda motståndet som riktas - omedvetet - inåt. Jag blir min egen värsta fiende.

Ja, vi lever i en våldsam värld...

Sömnlös

Vad är det som gör att man ligger sömnlös ibland?
Vad är anledningen då du inte kunnat sova?

Kanske är det familjen, nån som mår dåligt, eller någon vän som fått ett allvarligt sjukdomsbesked? Kanske har det hänt något som gett en massa merarbete, eller en olycka av något slag?
Eller tankar om hur man själv fungerar?

För min del är det en stark kontrast från att ha varit föräldraledig ett tag till att återgå till mitt arbete. Att få fokusera som förälder helt och hållet på sitt barn är en förmån. Jag upplevde dessa månader väldigt livsbejakande. Det går nästan att ta på den nyfikenhet på livet som finns hos barnet och varje utvecklingssteg är fantastiskt att vara med om.

I mitt jobb sker också en hel del utveckling, men efter att i några veckor nu fått ta emot ärende efter ärende som ska pressas in där det inte finns någon tid att arbeta med det, det blir frustrerande. Jag upplever att jag har kommit in i en situation där alla har fullt med sitt och pressar på, utan att ha förmåga att ta emot något från den andre.
I ett ärende har person efter person kommit till mig och sagt samma sak, synpunkter som jag redan har behandlat och fört fram i andra sammanhang. Naturligtvis har det att göra med att jag inte jobbat under de fem månader jag varit ledig och när jag sedan är tillbaka kan man äntligen ställa frågan varför inget har hänt.

Visst har det hänt mängder och min vikarie har jobbat på ordentligt, men mängden förändringar är för stor för helheten att härbärgera. En lösning är att minska sitt engagemang, men så många på min arbetsplats har detta i överflöd. Det är gott i sig, men inte alltid befrämjande för nattsömnen.

Samtidigt kan jag ägna det tickande minuterna till att vara tacksam över min familj, be för de vänner som inte mår bra, och ja, många andra också. Det finns mycket att vara tacksam för, även när man är trött Och, även när inte tillvaron går att få ihop, finns det sådant som gör livet värt att leva. Det finns det alltid och det är där vi får hämta mer kraft, när återhämtningen inte kommer från sömnen som den brukar.

Kommer hjälpen fram då?

Nepal - ett nytt katastrofområde efter jordbävningen. Många döda och världen skräms av vad som kan inträffa.
Nepal är ett land med svår terräng, bergigt och bitvis otillgängligt redan före jordbävningen. Därför extra svårt att skicka hjälp till nu.

Hörde i lördags på kvällsradion att en samordnare för... katastrofinsatser eller så, uttalade sig om att det inte är någon idé att vi samlar in pengar här i Sverige för att skicka dit hjälparbetare. De som finns där är redan i full gång.

Som tidigare, även om det verkar vara mer sällan nu, så ställs frågan om hjälpen verkligen kommer fram?

I det här läget är jag stolt över att tillhöra en organisation i Sverige som har kontakter över hela världen. Svenska kyrkan samarbetar med kyrkor och andra organisationer över hela världen, främst genom ACT alliance - Action by Churches Together. Det gör att "vi" redan finns på plats där det händer, när det händer. Ingen behöver vänta, ingen behöver fundera över om pengarna kommer fram. En överföring från oss här till den lokala hjälporganisationen och så är det där. Inga båtar, flyg eller bilar.

Så i söndags ändrade vi kollekten i gudstjänsten till Nepal. Och jag insåg att hjälpen redan var igång!