Idag försöker vi ju på olika sätt att hålla nere priserna på det mesta som kan köpas för pengar. Vi har visserligen råd att betala mer än vi gör, men bara för att vi kan ska vi betala så lite som möjligt.
Visst, jag är väl också sån...
Den möbel som TV:n står på behöver vara lite större för att rymma de olika delarna som hör till. När jag var ett gammalt barn, drygt 15 år, köpte mina föräldrar, efter lång väntan en video(-bandspelare). Det var i skiftet 1987-88 och det var fantastiskt att kunna se Kylie Minogues I should be so lucky när som helst (det var det första som kom på när jag kunde spela in). Mer behövdes inte som ackompanjemang till TV:n. Idag ska vi ha ordentligt mycket mer.
Så, jag har hittat en bra möbel på Jysk, och går till websidan och beställer en sådan. Eller två för den är ganska låg och kan då ha två på höjden, eftersom den inte kan vara så bred som jag vill.
Jag vill hämta den i Borås och tackar också jag för att få nyhetsbrev samt en engångskod för att få bänken 10% billigare (vad var det jag skrev här ovan??).
Ingen kod har kommit. Däremot ett bekräftelsemail där det står att jag inom två timmar ska få jag mail eller SMS från butiken att de har reserverat två av de tre som finns i lager där.
Efter fyra timmar utan att ha hört något ringer jag Jysk.
-Du får nu fyra val, säger rösten.
Jag trycker ett för att komma till någon butik.
- Säg en postort för att komma till närmsta butik.
- Borås, säger jag
- Bro, närmsta butik är i Helsingborg. Vill du veta öppettider?
- Borås, försöker jag en gång till.
- Du kan också bli kopplad till butiken...
- Borås, säger jag igen.
( tystnad) ... -du kan välja en annan butik genom att säga "Börja om".
- Börja om, säger jag.
- Säg en postort för att komma till närmsta butik.
- Borås, säger jag
- Förlåt, jag uppfattade inte. Säg t ex "Malmö" eller "Stockholm" (på stockholmsdialekt)
- Borås, säger jag
- Vara. Närmsta butik finns i.... Vara. Vill du veta öppettider?
- Börja om, säger jag (Aningen irriterat möjligen...?)
....
Till slut efter några ytterligare gånger kommer jag fram till Borås. En säljare svarar och jag börjar prata. Men det är tyst i luren. Samtalet bröts.
Ringer upp igen. Kopplas efter lite kortare tid denna gång till Borås.
En säljare svarar och de bryts.
Ringer upp igen.
- Vara. Närmsta butik är...
- Börja om.
... till slut kommer jag fram.
Nej, de hade inte haft möjlighet att svara inom fyra timmar, trots vad utlovades. de hade två (inte tre) i lager, men båda två är bokade, visar det sig. Men säljaren är trevlig och beställer två åt mig till nästa vecka.
Tänk om jag kunnat ringa och komma till en människa direkt.
Vore inte det värt att betala lite för?
torsdag 15 januari 2015
söndag 11 januari 2015
Nu har även jag anslutit mig (ett inlägg totalt befriat från mer allvarliga ämnen)
Sedan ett par veckor har jag nu Spotify premium. Har länge haft ett konto, men sällan använt mig av det. Mest för att kolla upp musik som jag inte hittar annars. Fast det är ju just så som Spotify inte fungerar. Det är inte för indie-musikens skull som Spotify finns.
Har länge sagt som motargument att, de har ändå bara två låtar av Hard Corps, ett brittiskt synthpopband från mitten av 80-talet, som ofta har varit väldigt svårt att få tag på. Köpte en samling på vinyl runt 1990 som var begränsad till 1600ex, och mycket mer har jag knappt sett till. Cdversionen av den samlingen låg senast på 3-400 kr när jag såg den.
Men nu hittade jag till min glädje minsann tre "album", så visst utökar Spotify sitt urval även bakåt i tiden.
Dessutom kan man ju via premium komma vidare 320kbit/s-gränsen. Visst låter det bra i dåliga hörlurar eller en portabel högtalare, men ska jag verkligen lyssna på musik, så får det nog vara lite bättre kvalité om det går. det går ju ändå inte upp mot en gammal vinyl-12:a i gott skick, men för nyare musik är ju spotify utmärkt.
Och när jag nu hittat nya album med både Lisa Gerrard och Visage så är jag nöjd. Även jag.
Kom gärna med tips till mig om musik som är bra. Det är alltid kul att lyssna och hitta nytt, både nutida och något äldre. Fast jag inser att jag är stenhårt fast i min egen ålder.
En av musikens höjdpunkter är ofrånkomligen halvdecenniet 1981-1985 om man bortser från nästan all mainstream, som känns hopplöst förlegad. Men indie:n, det egenproducerade och uppfinningsrika, det sprudlar fortfarande av innerlighet och känsla.
Har länge sagt som motargument att, de har ändå bara två låtar av Hard Corps, ett brittiskt synthpopband från mitten av 80-talet, som ofta har varit väldigt svårt att få tag på. Köpte en samling på vinyl runt 1990 som var begränsad till 1600ex, och mycket mer har jag knappt sett till. Cdversionen av den samlingen låg senast på 3-400 kr när jag såg den.
Men nu hittade jag till min glädje minsann tre "album", så visst utökar Spotify sitt urval även bakåt i tiden.
Dessutom kan man ju via premium komma vidare 320kbit/s-gränsen. Visst låter det bra i dåliga hörlurar eller en portabel högtalare, men ska jag verkligen lyssna på musik, så får det nog vara lite bättre kvalité om det går. det går ju ändå inte upp mot en gammal vinyl-12:a i gott skick, men för nyare musik är ju spotify utmärkt.
Och när jag nu hittat nya album med både Lisa Gerrard och Visage så är jag nöjd. Även jag.
Kom gärna med tips till mig om musik som är bra. Det är alltid kul att lyssna och hitta nytt, både nutida och något äldre. Fast jag inser att jag är stenhårt fast i min egen ålder.
En av musikens höjdpunkter är ofrånkomligen halvdecenniet 1981-1985 om man bortser från nästan all mainstream, som känns hopplöst förlegad. Men indie:n, det egenproducerade och uppfinningsrika, det sprudlar fortfarande av innerlighet och känsla.
fredag 9 januari 2015
Terrorns andrahandsoffer. Och tredjehands!
De senaste dagarnas händelser i Paris har skakat om Europa.
Visst har vi nu börjat vänja oss vid att terrordåd förekommer. Denna gång var det Frankrikes tur. Som jag förstod kom det inte oväntat och terrorhot är ändå ganska vanliga där.
Jihadister kallas de, de som ser som sin uppgift att strida det heliga kriget, för Allahs och profetens skull. Utöver det självklara att dessa inte är kompatibla i nuets globala värld, vilket rapporteras från våra medier, har jag en fundering som jag inte kan släppa.
De primära offren för terroristerna är naturligtvis de som dödas och skadas av dessa.
I andra hand är det vi som alla lever i "västvärlden", som har sin bas i den kristna värdegrunden, samt värdenihilismen/den torra vetenskapen som trosobjekt, snarare än andra religioner.
Vår hopp om att få leva i en trygg värld som vi litar på raseras bit för bit vid de terrorbrott som genomförs.
Men i tredje hand drabbar jihadisternas verksamhet muslimerna. Islam i sig framstår i sin förvrängda form, om nu jihadisterna har något alls med religion att göra, som motsatsen till fred och frid. Det goda som finns inom islam får helt stå tillbaka till förmån för våld och nyansavsaknad som ideal.
Därför är jihadisterna ett stort hot mot alla dessa troende muslimer som lever sina vardagliga liv och som värderar såväl livet som guden och dennes profet.
Därför bör just det predikas i moskéer runt om i världen att ta upp diskussioner med och mot jihadisterna, just för att islam också fortsättningsvis ska kunna vara en del av den värld vi lever i. Vi har ingen annan att ställa sig utanför i.
Tyvärr verkar detta förutsättas hos de militanta islamisterna och det är bara att beklaga. Från alla håll.
Därför, ni muslimska bröder och systrar, kämpa mot de som förvränger upplevelsen av er religion, som driver på vanföreställningen att profetens mål är våld och död mot alla oliktänkande.
Om en gud skall vara Gud, så finns det också gudomliga drag i dess väsen.
Men låt då världen inte se dessa drag ersättas av jihadistgruppledarnas egna egoistiska mål.
Visst har vi nu börjat vänja oss vid att terrordåd förekommer. Denna gång var det Frankrikes tur. Som jag förstod kom det inte oväntat och terrorhot är ändå ganska vanliga där.
Jihadister kallas de, de som ser som sin uppgift att strida det heliga kriget, för Allahs och profetens skull. Utöver det självklara att dessa inte är kompatibla i nuets globala värld, vilket rapporteras från våra medier, har jag en fundering som jag inte kan släppa.
De primära offren för terroristerna är naturligtvis de som dödas och skadas av dessa.
I andra hand är det vi som alla lever i "västvärlden", som har sin bas i den kristna värdegrunden, samt värdenihilismen/den torra vetenskapen som trosobjekt, snarare än andra religioner.
Vår hopp om att få leva i en trygg värld som vi litar på raseras bit för bit vid de terrorbrott som genomförs.
Men i tredje hand drabbar jihadisternas verksamhet muslimerna. Islam i sig framstår i sin förvrängda form, om nu jihadisterna har något alls med religion att göra, som motsatsen till fred och frid. Det goda som finns inom islam får helt stå tillbaka till förmån för våld och nyansavsaknad som ideal.
Därför är jihadisterna ett stort hot mot alla dessa troende muslimer som lever sina vardagliga liv och som värderar såväl livet som guden och dennes profet.
Därför bör just det predikas i moskéer runt om i världen att ta upp diskussioner med och mot jihadisterna, just för att islam också fortsättningsvis ska kunna vara en del av den värld vi lever i. Vi har ingen annan att ställa sig utanför i.
Tyvärr verkar detta förutsättas hos de militanta islamisterna och det är bara att beklaga. Från alla håll.
Därför, ni muslimska bröder och systrar, kämpa mot de som förvränger upplevelsen av er religion, som driver på vanföreställningen att profetens mål är våld och död mot alla oliktänkande.
Om en gud skall vara Gud, så finns det också gudomliga drag i dess väsen.
Men låt då världen inte se dessa drag ersättas av jihadistgruppledarnas egna egoistiska mål.
måndag 5 januari 2015
film om mobbing
Igår kväll fastnade jag framför TVn. Filmen Återträffen med och av Anna Odell visades och det var väl lika bra att se den direkt än att se den senare.
En blandning av spelfilm och dokumentär där allt är spelat men också där mycket har en bakgrund från verkliga livet. En dokumentär spelfilm om vas som skulle kunna hända i verkliga livet om.... Och en fiktiv dokumentär som bygger på verkliga citat.
Om mobbing och om möjligheten och viljan att eventuellt kunna ställa sina mobbare till svars senare i livet.
Som sådan tror jag att filmen spelar roll för alla dess som upplevt åratal av påtvingat utanförskap från gruppen, som blivit retade, lurade, slagna och sparkade.
Filmen kan också sätta igång tankar utifrån självreflexion - hur var det för mig i skolan? Vem var jag? Likaså kan den föra till samtal om mobbing i sig och hur vi ställer oss till fenomenet.
Ja, hur vi ställer oss till det.. Vad gör vi åt det?!
För det handlar inte om tyckande utan om initiativkraft!
Som vuxna har vi ett ansvar för vårt samhälle. Vi ska se till att mobbing inte förekommer. Inte bland våra barn och unga, och inte bland andra vuxna heller.
Själv måste vi föregå med respekt för varandra. Dessutom måste vi inse att vi inte är lika.
Personligen ser jag en rikedom i det.
I chefslitteratur som jag läst står minns jag att jag reagerade på att i de allra flesta fall så anställs personer som är lika oss själva. Jag tror det stämmer till viss del, utifrån vilka egenskaper vi värderar högt. Men jag tror också på att det finns de som väljer att anställa individer som tänker annorlunda och har olika erfarenheter.
Visst en som redan kan jobbet kommer naturligtvis igång snabbt, men den som är ny i en uppgift ställer en mängd frågor från ett neutralt håll. Och de är ofta nyttiga och utvecklande.
Om vi kunde få den synvinkeln känd och eftersträvansvärd, skulle vi i våra mänskliga grupper inse att den som inte är som jag, och som många andra har något intressant att bidra med, som vi andra annars missar. Den ska inte mobbas ut, utan istället ges lite extra uppmärksamhet.
Det är inte säkert att den har mer rätt än andra, kanske ibland något mindre rätt jämfört med andra som har erfarenhet, men förmågan att se saker i ett nytt ljus är alltid befriande för det invanda.
Det gav filmen mig. En möjlighet att ställa sina mobbare till svars. En möjlighet att se att den mobbades revansch, som den som kommit längre i sin mänskliga utveckling än en del andra (t ex tjejerna i del två, samt killen som inte vågade möta henne men som hon sökte upp utanför hemmet).
Det är faktiskt så att den som varit lite utanför och den som har mobbats har viktiga erfarenheter att bidra med till oss andra i samhället. I filmen gav hon sina gamla klasskamrater möjligheten att reflektera över sig själva och komma fram till att be om förlåtelse. Ingen gjorde det, visserligen, och det i sig säger en hel del om hur svårt vi har kan ha det med självreflexion och skuldidentifikation idag.
Väx upp mobbare! Väx upp och våga inse att även du har en chans att nå lite högre i din mentala utveckling!
En blandning av spelfilm och dokumentär där allt är spelat men också där mycket har en bakgrund från verkliga livet. En dokumentär spelfilm om vas som skulle kunna hända i verkliga livet om.... Och en fiktiv dokumentär som bygger på verkliga citat.
Om mobbing och om möjligheten och viljan att eventuellt kunna ställa sina mobbare till svars senare i livet.
Som sådan tror jag att filmen spelar roll för alla dess som upplevt åratal av påtvingat utanförskap från gruppen, som blivit retade, lurade, slagna och sparkade.
Filmen kan också sätta igång tankar utifrån självreflexion - hur var det för mig i skolan? Vem var jag? Likaså kan den föra till samtal om mobbing i sig och hur vi ställer oss till fenomenet.
Ja, hur vi ställer oss till det.. Vad gör vi åt det?!
För det handlar inte om tyckande utan om initiativkraft!
Som vuxna har vi ett ansvar för vårt samhälle. Vi ska se till att mobbing inte förekommer. Inte bland våra barn och unga, och inte bland andra vuxna heller.
Själv måste vi föregå med respekt för varandra. Dessutom måste vi inse att vi inte är lika.
Personligen ser jag en rikedom i det.
I chefslitteratur som jag läst står minns jag att jag reagerade på att i de allra flesta fall så anställs personer som är lika oss själva. Jag tror det stämmer till viss del, utifrån vilka egenskaper vi värderar högt. Men jag tror också på att det finns de som väljer att anställa individer som tänker annorlunda och har olika erfarenheter.
Visst en som redan kan jobbet kommer naturligtvis igång snabbt, men den som är ny i en uppgift ställer en mängd frågor från ett neutralt håll. Och de är ofta nyttiga och utvecklande.
Om vi kunde få den synvinkeln känd och eftersträvansvärd, skulle vi i våra mänskliga grupper inse att den som inte är som jag, och som många andra har något intressant att bidra med, som vi andra annars missar. Den ska inte mobbas ut, utan istället ges lite extra uppmärksamhet.
Det är inte säkert att den har mer rätt än andra, kanske ibland något mindre rätt jämfört med andra som har erfarenhet, men förmågan att se saker i ett nytt ljus är alltid befriande för det invanda.
Det gav filmen mig. En möjlighet att ställa sina mobbare till svars. En möjlighet att se att den mobbades revansch, som den som kommit längre i sin mänskliga utveckling än en del andra (t ex tjejerna i del två, samt killen som inte vågade möta henne men som hon sökte upp utanför hemmet).
Det är faktiskt så att den som varit lite utanför och den som har mobbats har viktiga erfarenheter att bidra med till oss andra i samhället. I filmen gav hon sina gamla klasskamrater möjligheten att reflektera över sig själva och komma fram till att be om förlåtelse. Ingen gjorde det, visserligen, och det i sig säger en hel del om hur svårt vi har kan ha det med självreflexion och skuldidentifikation idag.
Väx upp mobbare! Väx upp och våga inse att även du har en chans att nå lite högre i din mentala utveckling!
torsdag 1 januari 2015
Gott nytt år!
Ännu ett årsskifte har passerat, och vi önskar varandra naturligtvis att det nya året ska bli bra för alla.
Och som alltid är den här dagen idag inte längre bort från gårdagen än vid andra dygnsskiften.
Trots allt bygger vi så mycket på vad som händer ett visst år. Mitt lilla barn föddes numera förra året.
Jag har under de senaste åren nog haft nyårslöften i tankarna, men inte denna gång. Jag är redan inne i en period där jag reflekterar och utvärderar livets olika delar.
Kanske blev det särskilt lämpligt nu när jag fick möjligheten att vara föräldraledig? det finns tid för tankar då de andra som jag tvingas tänka inte behövs för närvarande. Tanken är fri att segla iväg eller borra sig djupt ner.
Vissa händelser sista tiden har gett mig möjligheten att fundera över varför jag gjorde de val jag gjorde, både vad gäller det direkta valet, kanske mellan två alternativ, och i bakgrunden, vad som låg bakom att jag valde som jag gjorde. Och jag inser att tankar och behov institutionaliserar sig - det som en gång var en vilja eller en utmaning har blivit vardag och nåt som "bara ska finnas".
Naturligtvis är det sådant jag vill undvika. Inget ska finnas eller väljas för att det brukar vara så, utan för att det finns en särskild direkt vilja med det hela.
Men jag måste ju också då fundera över varför något behov eller önskan jag tidigare tillgodosett har övergått till ett normaltillstånd? Så här brukar vi tänka om hur vi människor vänjer oss vid högre och högre materiell eller ekonomisk standard. Jag har märkt det på mig själv också under några års tid. De många och långa studieåren känns ganska avlägsna, och kanske är det när min fru och jag får reducerad inkomst i form av föräldrapenning som det märks att två fasta jobb under ett drygt 10-tal år har haft viss påverkan i synen på ekonomi. Viss påverkan.
Under det kommande året har vi ägt huset i 10 år, och jag minns att jag var rätt så tveksam inför att skuldsätta sig så mycket, när vi köpte det.
Sin egen position i livet, men allt vad det innebär och innehåller, är svårare att binda upp på enstaka år, men under längre perioder går det att se mönster.
Kanske de reflexioner jag känner just nu kan få påverka värderingar i livet under en längre tid framåt, men som kan börja på allvar under 2015?
Visst blir vi äldre alltsom åren går, och det är ju väl det, jämfört med motsatsen. Och det är faktiskt ganska intressant att se andra och sin egen utveckling också. Det är långt till att vara fulllärd, om jag säger så. Och inte minst det gör att jag ser väldigt mycket fram emot 2015. Gott nytt år!
Och som alltid är den här dagen idag inte längre bort från gårdagen än vid andra dygnsskiften.
Trots allt bygger vi så mycket på vad som händer ett visst år. Mitt lilla barn föddes numera förra året.
Jag har under de senaste åren nog haft nyårslöften i tankarna, men inte denna gång. Jag är redan inne i en period där jag reflekterar och utvärderar livets olika delar.
Kanske blev det särskilt lämpligt nu när jag fick möjligheten att vara föräldraledig? det finns tid för tankar då de andra som jag tvingas tänka inte behövs för närvarande. Tanken är fri att segla iväg eller borra sig djupt ner.
Vissa händelser sista tiden har gett mig möjligheten att fundera över varför jag gjorde de val jag gjorde, både vad gäller det direkta valet, kanske mellan två alternativ, och i bakgrunden, vad som låg bakom att jag valde som jag gjorde. Och jag inser att tankar och behov institutionaliserar sig - det som en gång var en vilja eller en utmaning har blivit vardag och nåt som "bara ska finnas".
Naturligtvis är det sådant jag vill undvika. Inget ska finnas eller väljas för att det brukar vara så, utan för att det finns en särskild direkt vilja med det hela.
Men jag måste ju också då fundera över varför något behov eller önskan jag tidigare tillgodosett har övergått till ett normaltillstånd? Så här brukar vi tänka om hur vi människor vänjer oss vid högre och högre materiell eller ekonomisk standard. Jag har märkt det på mig själv också under några års tid. De många och långa studieåren känns ganska avlägsna, och kanske är det när min fru och jag får reducerad inkomst i form av föräldrapenning som det märks att två fasta jobb under ett drygt 10-tal år har haft viss påverkan i synen på ekonomi. Viss påverkan.
Under det kommande året har vi ägt huset i 10 år, och jag minns att jag var rätt så tveksam inför att skuldsätta sig så mycket, när vi köpte det.
Sin egen position i livet, men allt vad det innebär och innehåller, är svårare att binda upp på enstaka år, men under längre perioder går det att se mönster.
Kanske de reflexioner jag känner just nu kan få påverka värderingar i livet under en längre tid framåt, men som kan börja på allvar under 2015?
Visst blir vi äldre alltsom åren går, och det är ju väl det, jämfört med motsatsen. Och det är faktiskt ganska intressant att se andra och sin egen utveckling också. Det är långt till att vara fulllärd, om jag säger så. Och inte minst det gör att jag ser väldigt mycket fram emot 2015. Gott nytt år!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)