döm inte...

"-Döm inte, så blir ni inte dömda."

Även om det bara fanns detta enda sagda ord från Jesus över hur vi ska leva, så hade det varit nog så bra. Jag kan faktiskt inte se någon begränsning av nyttan för just denna mening.

Orden kan vara ett rättesnöre... ja, hellre tänker jag "livsuppgift" att ta till mig. (Gillar inte begreppet "rättesnöre", kanske av naturliga skäl). Att inte döma någon kräver en hel del.
Det ifrågasätter mig själv först och främst. Vem är jag som skulle kunna döma en annan? Varför just jag? Vad skulle jag ha fått som gåva för att kunna göra det?
Och vad skulle jag ha för övertag för att göra det möjligt?
Och hur skulle jag kunna veta det?

Även om jag ändå hade det är det min uppgift att avstå.
Och om jag lyckas med detta svåra, då skall också jag bli frikänd.

Jag funderar på om det inte vore intressant att sätta ihop 10 Guds bud utifrån Jesu undervisning. Jag vet faktiskt inte om någon gjort det tidigare, fast det är ju sannolikt att så har skett.
Om alla aktiva i vår kyrka skulle ha följt det här budet - hur skulle det då se ut? Kanske väldigt annorlunda?

Det ligger ett stort misslyckande bakom att många människor fortfarande känner sig rädda för att bli dömda av kyrkan. Detta hindrar evangeliet om något. Och det är en sorg.

I år blev det ingen predikan över detta ord, men jag blir alltid glad när jag träffar på det.
det handlar om att Jesus vill att jag frikänner människor och att jag också skall bli det.
Jag gillar frihet.
Samtidigt vet jag att frihet är svårt. Och att det är svårt att inte döma. Andra och mig själv.

Men en utmaning att leva med, att ta med på vägen genom livet, det är detta ord i Matteus 7:1.
Och en sådan reskamrat är bra att ha.

vid god hälsa

Det är något jag verkligen önskar att få vara - vid god hälsa. Och det gör vi alla.
Att få vara frisk, ha ork, ha alla kroppsfunktioner intakta.
Så bli livet värt att leva.

Visst, vi kan välja oss vid ett eller annat handikapp. En del människor blir jag imponerad av, då de har just vissa brister, men ändå lever på på sitt sätt.
OK, man saknar ett val. Ingen skulle välja, men det är bara att välja att göra vad man kan, när det är som det är.

Nu har jag varit ordentligt förkyld i en vecka. Feber, hosta, värk o annat har drabbat mig, och jag börjar bli trött på det. Ändå har jag kunnat fungera någorlunda.
Konfirmationen i söndags fungerade väl, efter att ha tagit några piller och valde med en bestämd vilja att genomföra det hela tryggt och professionellt. Och fick god respons på det.
Att ta hand om lillan hemma är inget som bara går av sig själv nu heller - det kräver ständig aktivitet!

Men nu vill jag bli frisk. Saknar joggingturerna som jag avhållit mig ifrån i 1½ vecka nu. Länge för mig. Vore skönt att få lite mer fart på benen, men naturligtvis måste luftvägarna fungera som de ska och ingen aktiv infektion i kroppen helst.

Så , jag nöjer mig alltså inte med att allt bara fungerar utan jag vill också kunna bjuda kroppen motstånd i form av jogging. Funderar på hur jag mått om jag inte hade en hyfsat god kondition?

Vi sätter våra gränser utifrån vår egen bedömning. Allt är relativt. därför går det så snett när vi jämför oss själva med en helt annat människa. Och dessutom sker det oftast med en person som är extra bra på det område där vi jämför oss.
då är det lätt att tycka att man borde bli bättre.

Men vi är så bra i oss själva och har så stora förmågor inom oss, och användning och utveckling av dessa är vad vi ska göra, inte använda o utveckla andras för vår egen skull.
Vi har alla utvecklingspotential utifrån oss själva.
Det är gott nog.
I alla fall om vi får leva o ha hälsan.
Och helst av allt - en god hälsa.

midsommar

Har haft fantastiska dagar under veckan tillsammans med konfirmanderna. Och med den ideella ledargruppen också förstås. Känns som att det är så lät att bli glad för att man omges av så många härliga människor.
Tre intensivdagar har vi nu setts för att jobba fram en fin konfirmationsgudstjänst på söndag och för att avsluta de sista delarna som hade tänkt ha med. Givetvis har vi inte hunnit med allt på långa vägar...

Först nu har gruppen blivit frågvis, så att de har surrat frågor och tankar i mun på varandra nu i alla tre dagarna. Men när de visar vad de kommit fram till, berättar vad de tänker om Gud, då är det lätt att bli rörd.
Samtidigt tror jag det handlar mycket om att erbjuda de unga ett språk för den tro som redan finns där, och att visa på några stigar som redan finns upptrampade. Det är inte de större teologiska kunskaperna som ger mest och inte någon slags övertalning, utan mer de personliga erfarenheterna, som vi delat genom samtal.

Ja, som min kollega skrev för nån dag sen - det är fantastiskt att jobba i kyrkan. Kanske inte för konstruktionen av alla olika policys eller för formulering av riktlinjer. Men, för alla de mänskliga möten som man får vara med om.

Midsommar, fest och konfirmation. Lite vila inför ännu en härlig söndag i Caroli kyrka.

tankar om dop

I morse hände det igen!
Tänkte du på det?
Kanske inte. Kanske du inte la märke till det, utan…, det bara kom.
Tänker du ibland på ...att livet bara kommer, utan att du märker det?

Det var just det som hände – du vaknade till en ny dag i ditt liv. Visst, det sker varje dag, och,  samtidigt så är det ett under som sker i ditt liv.

Varje dag som du får i ditt liv är en ny början. Igår är borta för alltid, men istället får du en ny dag. Du får en ny chans.
Och det kan vara en ny chans till att göra det du ville men som inte blev av, en ny chans att utvecklas, att få lära dig det, som du behöver,

Och en ny chans att dela med dig av det som du har fått: För någon annans skull, för världens skull – för att göra den bättre, För din egen skull.

Vissa dagar ger oss ännu större möjligheter till en nystart. Som när Nikodemus söker upp Jesus. Nikodemus är representanten för judarnas Råd, han står för makten, kunskapen och traditionen i det judiska samhället.
Han kommer till Jesus för att rådet har anat att något nytt är på gång och han är nyfiken:

Vad är det som händer – vem är det som kommit hit, och hur ska vi ställa oss till det?
-          Så Jesus, vi vet att du kommer från Gud men.. VEM ÄR DU?
-          Bara den som är född på nytt kan veta det.

Men Nikodemus får fler nya tankar än han är beredd på. Här är ett väldigt ovanligt exempel på när Jesus INTE talar samma språk som den han möter.
Men kanske är det för att han möter makten personifierad? Och därför ställer högre krav på det judiska folkets makthavare.

Nikodemus fattar inte:
 -Va menar han? Han vänder på det mest grundläggande om livet.

Men Nikodemus är inte särskilt dum eller trög. Det är först nu de senaste åren som vi åter, efter några århundraden, börjar fatta att vetenskap och tro inte är motsatser till varandra i fråga om sanningen. Precis som Nikodemus är det många som fortfarande tror att livet och verkligheten bara kan vara på ett sätt.

Världen är stor. Livet är ännu större, och det vi kallar sanning kan ingen enskild människa rå på. Vi får bara spillror. Gud är större, som Johannes skriver i sitt första brev och han skriver, för att trösta oss: ”vi är sanningens barn”!  

Vi är födda ur sanningen och uppfödda av sanningen. Vi har sanningen inom räckhåll, men kommer aldrig att äga den!
Men detta är enbart tack vare att vi har fötts på nytt!

Men, vad är då lösningen på gåtan Nikodemus inte förstod?

Ja, svaret är enkelt. Vårt dop.
Vårt dop är handlingen, ingången och tecknet för att vi ska bli födda på nytt.
Vi föds till ett nytt liv i Kristus, vi får en parallell livslinje av vår skapare, så att vi har två liv samtidigt. Båda linjer har en början, men bara en har ett slut.

Den linjen börjar vid vårt egen dopögonblick, då vatten öses över oss och där Guds heliga Ande kommer till oss,  in i vårt väsen. Genom dopet får vi Guds löfte sagt till oss, vi får dela den vinst som Jesus fick genom det han gjorde: döden på korset och uppståndelsen från döden.

Genom dopet kommer evigheten in i våra liv samtidigt som djävulen åker ut med full fart.

Vi döps in i Jesus död och då tar vi också farväl av detta livets begränsningar. Framöver är livet gränslöst. Det är som att komma fram till gränsen, gå igenom tullen och sedan komma ut i Guds rike.

Vi alla har en gräns att passera. Varje människa har en utmaning i att ta sig igenom den.

Dopet är den gränsen. Vi döps med vatten och helig Ande – vi föds på nytt. Vi får en ny chans i livet och detta är ett underverk i våra liv. Dopet sker på gränsen mellan vårt gamla liv och Guds rike.

Dopet är gränsen mellan syndens och det ondas makt över oss

Och
Guds rikes gränslösa nåd, förlåtelse och evigt liv i salighet.

I dopet får vi allt vi behöver för detta. MEN, vi måste själva ta steget från gränslinjen för att komma ut i Guds rike som ligger oändligt för våra fötter. Vi kan stå kvar på gränsen och inte veta, vi kan tvivla, vi kan välja att strunta i allt det goda vi har fått.

Men Gud vill att vi tar steget ut, att gå på Guds Ord och löften och gå vidare på dem ut i Guds rike. Varje steg är ett steg i tro och ett steg ut i Guds evighet.

Vi är då födda på nytt, Vi har Guds heliga Ande i oss, vi använder oss att alla de gåvor Gud gett till världen genom oss.
Döden har ingen makt över oss längre på samma sätt som Jesus Kristus inte kunde dö igen, efter att han gjort det en gång.
Liksom Jesus lever vi för Gud, och varje steg ut i Guds rike är ett tecken på det.

Under sker ständigt i våra liv. Varje morgon är en ny chans att leva och att ta vara på de gåvor som gavs oss i dopet – det tillfälle då vi föddes på nytt. Det ska vi leva av, det ska vi leva i och det ska vi leva ut.

 

 

Vi ska leva i vårt dop och välja vårt dop varje dag. Vi ska ta ett steg ut i Guds rike varje dag, för det är att leva i dopet och välja livet, istället för motsatsen.

Lita på att Guds Ande är med oss, varje ny dag.

Detta är fantastiskt, men så kommer det också från Gud. Och det sker i ditt liv. Gå därför i tro på Gud själv och på Guds löfte.

Vägen har inget slut och ingen gräns, allt är öppet för dig, som är född på nytt. Lev, och njut av livet.