Välj rätt väg!

Att Svenska kyrkan valt ny ärkebiskop har uppmärksammats på flera olika sätt. 

En av ledamöterna i Svenska kyrkans läronämnd, Eva Hamberg, har uppmärksammats själv, då denna process blivit droppen som fick henne att lämna sitt prästämbete och med det även sin tillhörighet till samfundet. Hon har skrivit och förklarat att hon inte längre kan stå för samfundets lära, som det uttryckts av t ex ärkebiskopskandidaterna. Istället ska hon söka upp ett annat samfund.

På Kyrkans Tidnings web uttrycker många kommentarer till hennes beslut med förstålelse och liknande tankar. Många öser ut sin besvikelse över Svenska kyrkans utveckling, och skulle nog vilja göra som Hemberg gjort.

Jag har lite svårt att förstå detta. Det som uttrycks är en önskan om konformitet (förlåt, onödigt krångligt: likriktning) inom SvK, där ingen tillåts gå åt det liberala hållet, ingen tillåts tänka innan man svarar på frågor, utan att alla frågor ska ha ett (en-)tydligt bibliskt svar. Snabba, inlärda, svartvita svar.
Alla frågor har inte det. Det vore minst sagt att göra våld på bibeln.

Vad jag inte förstår är att det är så svårt att se rikedomen i att vi inte alla tror, uttrycker sig och tänker likadant! Även den som är konservativ i sin tanke hör hemma i SvK även om många uttrycker sig åt det liberala hållet. Om Hemberg nu upplever sig mer konservativ än många andra behövs hon väl inte mindre i SvK, utan kanske rentav mer? I alla fall om hon själv tycker att hon har rätt!

Jag blir provocerad över likriktningönskningarna, vilka håll de än går åt. Anglikanska kyrkan löser detta genom att erkänna att vi söker oss till olika riktningar och det är bra med det. Visst, frågan om ämbetet är ju inte enkel, det ska erkännas. När kvinnor blir biskopar kan den som inte erkänner ämbetets nuvarande form så småningom inte fira mässa i sin kyrka, det är en naturlig konsekvens. Och man kan då inte samtidigt erkänna sig fullt ut luthersk (och i så fall acceptera teologin i tanken att sakramentet verkar oberoende av prästen).

Men i SvK finns allt att vinna genom att vi är olika! Då finns en dialog och ett samtalsklimat där inte rätt svar bestäms från början, utan svaren finns i det gemensamma. Jesus bad för att vi skulle bli en enhet. Jag tänker fortsätta argumentera och ta emot sakrament för enhetens skull även framöver. 

Och jag hoppas du också väljer den vägen!

Maskinerna är våra vänner ...?

Vill minnas att det fanns en låt från mitten av 80-talet som hette så.
Och det var kanske nödvändigt att uttrycka.
Idag kan samhället inte klara sig utan datorer. Vi har fått enorma möjligheter, enorma förändringar och en hel del problem tack vara våra datorsystem.

För några år sen, kanske jag bloggade om det också, på min förra blogg, spetsade jag till det, att Windows Vista var i-ländernas största problem. Det gick inte att starta något program utan att min intelligens ifrågasattes om jag verkligen ville det jag bett om.
Och när jag skulle installera ett nytt program så tog Windows över processen ifrån installationsprogrammet och så..... så hände ingenting. Inget meddelande, ingen fortsättning.

Windows 8 har till viss del tagit över som problem nu. Det går inte att hitta! Det påminner om problemen vi brukar ha i kyrkan: vi sätter gärna igång verksamheter, men har svårt att avsluta dem. Så är det med Windows 8. Om man nu hittar till ikonen att sätta igång det man vill.

Ett annat problem är Outlook-programmet. Svenska kyrkan Borås har nu gått över till ett nationellt gemensamt IT-system, vilket innebär att alla program och alla dokument nu finns i Uppsala.
Det är gott och väl när allt fungerar. Supporten stänger nämligen fredag kl 12.
Frågan är: avslutas veckans datoranvändning då? Vi är ju som organisation inte helt inaktiva lördagar och söndagar...

Har nu upptäckt att jag kan ha två identiskt lika kontakter i min adresslista, till samma e-postadress, men en av dem är fel och den andra är rätt. Förutom till en medarbetare som jag har fem likadana adresser till.
Lösningen? Ta bort alla och börja från början.

Jaha. Men att tvingas ta bort allt gammalt och göra om allt från början - det är åtminstone inte min bild av vänskap!

förmånen att få vara frisk

Ibland får man en påminnelse om att det inte är självklart att få vara frisk.
Igår var tre personer i vårt arbetslag på sjukhuset.
En ( här blir jag avbruten i skrivandet!) vakade över sin döende mamma, men som genom en läkares inrådan fick prova en medicinering och kom tillbaka och blev som vanligt igen!

De två andra hade andra besvär, det ena gällde ett ben, det andra näsblod.
Det får mig att tänka på att jag själv inte åkte dit. Jag fick möjligheten att arbeta på som vanligt hela dagen, visserligen lite sliten och trött, men ändå med full kraft.

Det är faktiskt ingen garanti eller någon som lovat att jag ska få det. Hälsan är för det mesta väldigt god.
Fast ibland när jag har semeser och åker iväg har det´visat sig att jag drabbas av något. Hoppas inte det händer nästa gång. VIsst, kan det hända något, man kan drabbas av sjukdom, för kroppen håller inte alltid borta allt eller så råkar man ut för en olycka eller anstränger någon del av kroppen för mycket.

Det finns många andledningar till att bli sjuk. Men därför också många anledningar till att känna tacksamhet för att få vara frisk.
Sällan tänker vi så tydligt på vad vi inte gör. Så tack, Gud att jag har möjlighet även idag att göra det som kom i min väg.

Ny ärkebiskop

Så har vi, i och med en ny era, historiskt fått ett ny ärkebiskop. Att det var en kvinna är ju i sig inte särskilt värt att påpeka då vi har biskopar av båda könen. Men just att det är en kvinna är speciellt, då det inte på långa vägar är självklart inom kristenheten och för vår del är Antje Jackelen den första.
Men vi är ju inte ensamma. Vårt grannland Norge har redan en ärkebiskop som är kvinna och det finns fler inom de lutherska kyrkorna.

Antje har valts med majoritet av rösterna, och jag har hört några tycka att det är tveksamt, främst utifrån hennes brister i föreläsningsteknik. I alla fall för dem som somnade.
Men nu är det ju inte föreläsarämbetet hon är vald till. Andra har sagt att hon är väl lämpad att bli vår nya ärkebiskop. Att hon ägnar personen hon möter stort intresse och att hon är genomreflekterad. Fast hon har, liksom andra, fått kritik för sina ibland otydliga svar.

Inte många kommentarer har denna gång hörts angående att hon är kvinna. Men det var hon å andra sidan redan när hon vigdes till biskop för Lunds stift, så där är ju inget nytt.

Kommer hon synas mer i media, kommer hon att sätta stor prägel på Svenska kyrkan jämfört med tidigare ÄB:ar? Det återstår att se.
Men på ett sätt har hon ju redan påverkat och det är ju intressant i sig. (fortsättning följer)

genuin kärlek

Tänk att det är möjligt att komma in helt ny i en gemenskap där man med en gång bemöts med kärlek! I de flesta fall skulle detta kunna verka klyschigt, men nu vet jag att detta är möjligt!

Jag har nu kommit med i en sådan gemenskap där detta framstår starkt. Visst har jag träffat på det i andra gemenskaper också, men inte så här tydligt.
Naturligtvis vet vi alla att kärlek inte är något vi skapar själva. Det är något vi tar emot.
Har vi inte hittat kärlek att ta emot under våra tidiga år är det svårare att lita på att den finns.

I Guds kärlek finns en outsinlig källa av kärlek för oss att ta emot. I den mån vi kan.
Och det fantastiska är att få möta en samling med så många som lever och tror detta, och som sprider kärlek omkring sig.

Många intressenter vill ha våra pengar. Några vill ha vår tid och kraft. Några vill att vi ska bli som dem.
Men det blir något annat när det handlar om gudomlig kärlek.
Den vill inte ha något särskilt av oss. Men den vill ge det bästa.
Kunde Gud vara gud om Gud inte gav just detta?

... ja, men nåt måste vi ju ändå göra!

Fortsättning på förra veckans kamp för miljön.

Det är ju inte alltid som vi får det vi önskar. Visst, jag har inget emot att köra bil, men då möjligheten upptäcktes att det gick att åka tåg en annan väg på åtminstone halva sträckan, blev det det bästa alternativet.
Även om det blir lite bökigt är det trots allt värt att hitta lösningar som underlättar för miljön.

Som kristen ser jag det som en uppgift, att inte ge upp bara för att det går en emot, i de frågor och ärenden där det finns något mänskligt eller gudomligt att vinna.
Vi ska vara rädda om både miljön och varandra, det är ett uppdrag människan fått av Gud. Därför ska vi sträva efter att använda de goda lösningar för t ex transport som finns.

Och i de fall jag saknar något ser jag det som mitt uppdrag och glädje att göra vad jag kan för att förbättra de system som redan finns. Alltså ringde jag SJ trots att jag inte fick någon biljett och påpekade att de borde utöka turerna och varför inte börja sätta upp en reservlista för resenärer som vill ha en biljett då det är slutsålt. Så gör de in Indien.

Så även om Indien i det mesta på miljöområdet är långt efter oss har de ändå något också att lära oss.

Därför ska vi alla sträva efter att kämpa för miljön, kämpa för att människor ska må väl, andra liksom oss själva. Det hör till uppdraget jag har fått av Gud, och är en del av att leva som människa: ett ansvar med både makt och glädje att i tacksamhet ta hela skapelsen på allvar.