Idag har jag erövrat en helt ny värld!
Jag har kommit ut på internet!
Ja, alltså genom att själv producera en egen sida på en egen domän. Den här bloggen är ju fortsättningen på http://yourownsoulmate.blogspot.com som jag började för 14 månader sedan. Men där var det ju bara att sätta igång.
Det här är annorlunda. Sidan gör jag till min frus samtalsmottagning ( www.rumfordig.com ) med början på ett nytt web-hotell med dess olika tjänster och funktioner. Fullständigt omöjligt att förstå!
Deras support består först och främst av beskrivningar om vad som finns, men inget om hur man gör för att nå någonstans. Det går visserligen att ställa frågor, fast det kommer inga svar tillbaka under helgen, och när de väl kommer, så är endast en fråga besvarad ( även om jag ställde fler i mailet).
Det finns ju gott om beskrivningar hur man gör sidor, kanske du tänker?
- Visst, det finns många, men hur många beskriver just steg för steg vad gäller FTP eller File Manager? Dessa funktioner finns hos mitt web-hotell, men hur i alla dar skulle de användas?
Jag har börjat tro att jag är dum i huvudet som inte alls begripit hur jag skulle göra. Nu har jag, efter lång tid och mycket möda, lyckats prestera något på webben, så jag får väl revidera det något. Men tid tog det!
Men jag har lärt mig en hel del på det. Naturligtvis en del om websidor, lite programmering och så, men inte minst om kommunikation och information.
IT - informationsteknologi - har, när det gäller att skapa egna sidor, visat sig fullständigt sakna I:et. Tekniskt värre var det, men nu har jag blivit lite mer informerad och upplyst. IT har fått tillbaka sitt I igen.
Men länge trodde jag att "IT" var en bedömning av mig - Icke Teknisk.
Därför är det med glädje jag i så fall idag kan ta bort I:et.
Åtminstone sudda lite grann på det.
måndag 27 februari 2012
lördag 25 februari 2012
kristendomens motståndare
Efter att ha läst om flickan som hållits inlåst och blivit utsatt för exorcism av sin pappa, styvmamma och en predikant så verkar det klart att det inte är religionskritiker som är kristendomens främsta motståndare i Sverige idag, utan religion i sig, i sina extrema fall.
Flickan har blivit "utsatt" för bön, blivit bränd, misshandlad, förnedrad, skrämd till tystnad och stillhet, och tvingats vara utan mat och möjlighet att lägga sig ner.
Det är inte konstigt om några argumenterar för att religionens inflytande i samhället måste minska.
Här finns tydliga kopplingar till häxprocesserna under förra millenniets mellersta århundraden.
Samtidigt kan vi inte låta bli att konstatera att de hade en större uppslutning bland folket. Trots det, var inte någon del av häxprocesserna inte en del av Kyrkans handbok.
Det tydliggör svårigheten med att definiera religion: är det det officiella utövandet och dess föreskrifter eller de folkliga traditionerna som definierar religion?
Svaret på det varierar.
Men konstrasten till idag blir tydlig. Fastän vi kan ana att alla de tre häktade (?) var nära sammankopplade i en kristen sammanslutning kan deras aktiviteter med flickan knappast räknas som religion.
Nej, däremot använde de (och missbrukade) delar av sin religion för att markera sin makt gentemot flickan. Men, det kunde även några som inte haft en förankring i en religion gjort också.
Kanske är det trots allt inte extrema fall av religion som är religionen i allmänhets största fiende, utan istället viljan att generalisera. Den bryter ner skillnaden mellan det som gör "gott" och det som gör "ont" ( d v s likgiltigt).
Istället för att bryta ner goda krafter i vårt samhälle borde vi, även om vi är från olika åsikter vad gäller religion och politik, samlas för att stå upp emot de krafter som bryter ner, som inte visar respekt för den enskilda människan, och som har som syfte att utveckla sin egen maktposition, på bekostnad av andra.
Att erkänna vars och ens värde, även om man kan ha vitt skilja åsikter, är ett sätt att skapa ett mer integrerat och stabilare samhälle, och detta bör vi alla sträva efter.
De som motsätter sig detta är däremot kristendomens verkliga fiender.
Flickan har blivit "utsatt" för bön, blivit bränd, misshandlad, förnedrad, skrämd till tystnad och stillhet, och tvingats vara utan mat och möjlighet att lägga sig ner.
Det är inte konstigt om några argumenterar för att religionens inflytande i samhället måste minska.
Här finns tydliga kopplingar till häxprocesserna under förra millenniets mellersta århundraden.
Samtidigt kan vi inte låta bli att konstatera att de hade en större uppslutning bland folket. Trots det, var inte någon del av häxprocesserna inte en del av Kyrkans handbok.
Det tydliggör svårigheten med att definiera religion: är det det officiella utövandet och dess föreskrifter eller de folkliga traditionerna som definierar religion?
Svaret på det varierar.
Men konstrasten till idag blir tydlig. Fastän vi kan ana att alla de tre häktade (?) var nära sammankopplade i en kristen sammanslutning kan deras aktiviteter med flickan knappast räknas som religion.
Nej, däremot använde de (och missbrukade) delar av sin religion för att markera sin makt gentemot flickan. Men, det kunde även några som inte haft en förankring i en religion gjort också.
Kanske är det trots allt inte extrema fall av religion som är religionen i allmänhets största fiende, utan istället viljan att generalisera. Den bryter ner skillnaden mellan det som gör "gott" och det som gör "ont" ( d v s likgiltigt).
Istället för att bryta ner goda krafter i vårt samhälle borde vi, även om vi är från olika åsikter vad gäller religion och politik, samlas för att stå upp emot de krafter som bryter ner, som inte visar respekt för den enskilda människan, och som har som syfte att utveckla sin egen maktposition, på bekostnad av andra.
Att erkänna vars och ens värde, även om man kan ha vitt skilja åsikter, är ett sätt att skapa ett mer integrerat och stabilare samhälle, och detta bör vi alla sträva efter.
De som motsätter sig detta är däremot kristendomens verkliga fiender.
torsdag 23 februari 2012
fastetid
Nu har vi alltså gått in i fastan igen. Hur många kilo lättare ska jag bli av att fast denna gång då?
Ja, det är väl ett sätt att fastna på fel sätt. Därför har jag satt i mig några bitar marsipan för att komma i rätt stämning inför detta blog-inlägg.
Ändå är det så "fasta" brukar användas - att avstå från mat. Fast brukar ofta efterföljas av ett läkarbesök eller en operation, så därför avstår jag med glädje från allt vad matvägran heter.
Visst finns det kristna traditioner som poängterar vikten med att avstå från det ena eller det andra.
Jag tillhör inte någon av dem.
Inte för fastans skull i alla fall.
Jag har visserligen tänkt försöka äta lite mindre kött och mer vegetariskt, men det är nog mer av miljöskäl, och egentligen inte för fastans skull
Varför fasta då, och hur?
Att avstå kan ha sina poänger, men inte som ett självändamål. Istället är mitt fokus på vad jag kan göra istället. Att lägga mer kraft på att få ett regelbundet böneliv, är mitt sätt att hålla fastetid.
Det underlättas visserligen av att jag avstår tid från något annat, men det är inte det som gör fastan.
Fastan för mig är att prioritera något som är viktigt, och då är just det egna bönelivet en möjlighet.
Det kan snarare hjälpa mig att vara tacksam för det jag har, istället för att tacka nej till det goda jag har fått.
Ja, det är väl ett sätt att fastna på fel sätt. Därför har jag satt i mig några bitar marsipan för att komma i rätt stämning inför detta blog-inlägg.
Ändå är det så "fasta" brukar användas - att avstå från mat. Fast brukar ofta efterföljas av ett läkarbesök eller en operation, så därför avstår jag med glädje från allt vad matvägran heter.
Visst finns det kristna traditioner som poängterar vikten med att avstå från det ena eller det andra.
Jag tillhör inte någon av dem.
Inte för fastans skull i alla fall.
Jag har visserligen tänkt försöka äta lite mindre kött och mer vegetariskt, men det är nog mer av miljöskäl, och egentligen inte för fastans skull
Varför fasta då, och hur?
Att avstå kan ha sina poänger, men inte som ett självändamål. Istället är mitt fokus på vad jag kan göra istället. Att lägga mer kraft på att få ett regelbundet böneliv, är mitt sätt att hålla fastetid.
Det underlättas visserligen av att jag avstår tid från något annat, men det är inte det som gör fastan.
Fastan för mig är att prioritera något som är viktigt, och då är just det egna bönelivet en möjlighet.
Det kan snarare hjälpa mig att vara tacksam för det jag har, istället för att tacka nej till det goda jag har fått.
onsdag 22 februari 2012
bibeln som tapet
Bibeln sätts nu upp på Göteborgs stadsteater som en 4-5 timmar lång föreställning.
Inte helt enkelt. Inte på något sätt. Men konstens uppgift är väl heller inte att visa på det enkla?
Regissören Stefan Metz jämför bibeln med en tapet: lager på lager ligger ovanpå varandra:
"-När du tror att Du kommit till en slutsats om något hittar du någonting annat. Det är outgrundligt och fascinerande".
Jag tänker tillbaka på en "dogm" som jag minns från mitt första universitetsår. En av de små organisationer jag mötte uttryckte sin bibelsyn med att, i bibel finns inga motsägelser.
Jag förstod först inte vad som menades. Det var så långt ifrån mitt eget tänkande, och jag kände heller inget behov av att få en dogm att luta mig emot för att veta hur jag skulle se på bibeln.
Därför känns Metz beskrivning, som den symboliska bild den är, som mer bibeltrogen än "dogmen" jag mötte.
Och Merz medger att detta gör bibeln till en bästsäljare.
Även om inte det är hela sanningen är perspektivet intressant. Det som döljer sanningar som uppenbaras alltmer som man gräver efter dem, det kommer sällan att upphöra att fascinera. Det som är tydligt, platt och utsägbart, som allt som saknar inre motsägelser, det faller också snart i glömska.
Visst kan man ibland önska att väggarna i ett gammalt hus kunde berätta om allt som hänt. Så är det också i bibeln, fast under så mycket längre tid. hur mycket är det som inte står där på sidorna? hur mycket är det inte som skulle kunna skrivits, och hur mycket som skrevs men som inte valdes ut att komma med?
Hålen och luckorna är större än texten som finns där, knappt ramen är hel.
Mycket kan uttryckas om människors liv och våra möten med, och budskap från den outsäglige. Många är det som varit med, många möten i många olika skeden och skeenden i livet.
Hur skulle bibeln vara, ocm den inte vore som en gammal, gammal vägg, med tapet på tapet på tapet...
Inte helt enkelt. Inte på något sätt. Men konstens uppgift är väl heller inte att visa på det enkla?
Regissören Stefan Metz jämför bibeln med en tapet: lager på lager ligger ovanpå varandra:
"-När du tror att Du kommit till en slutsats om något hittar du någonting annat. Det är outgrundligt och fascinerande".
Jag tänker tillbaka på en "dogm" som jag minns från mitt första universitetsår. En av de små organisationer jag mötte uttryckte sin bibelsyn med att, i bibel finns inga motsägelser.
Jag förstod först inte vad som menades. Det var så långt ifrån mitt eget tänkande, och jag kände heller inget behov av att få en dogm att luta mig emot för att veta hur jag skulle se på bibeln.
Därför känns Metz beskrivning, som den symboliska bild den är, som mer bibeltrogen än "dogmen" jag mötte.
Och Merz medger att detta gör bibeln till en bästsäljare.
Även om inte det är hela sanningen är perspektivet intressant. Det som döljer sanningar som uppenbaras alltmer som man gräver efter dem, det kommer sällan att upphöra att fascinera. Det som är tydligt, platt och utsägbart, som allt som saknar inre motsägelser, det faller också snart i glömska.
Visst kan man ibland önska att väggarna i ett gammalt hus kunde berätta om allt som hänt. Så är det också i bibeln, fast under så mycket längre tid. hur mycket är det som inte står där på sidorna? hur mycket är det inte som skulle kunna skrivits, och hur mycket som skrevs men som inte valdes ut att komma med?
Hålen och luckorna är större än texten som finns där, knappt ramen är hel.
Mycket kan uttryckas om människors liv och våra möten med, och budskap från den outsäglige. Många är det som varit med, många möten i många olika skeden och skeenden i livet.
Hur skulle bibeln vara, ocm den inte vore som en gammal, gammal vägg, med tapet på tapet på tapet...
måndag 20 februari 2012
kärleken och avundsjukan...
...kämpar mot varandra i Melodifestivalens efterspel. Riktigt intressant faktiskt, på flera sätt.
Ranelid är sig själv. I kvadrat. Lite överspänd, visst, men troligen äkta, som han är.
Den stackars lille Mattias från EMD är besviken och avundsjuk, och kanske borde be om förlåtelse?
Hade inte lyssnat på texten på sin egen låt tillräckligt.
Det är klart att han är besviken, för visst var det inget större fel på hans låt, men den var heller inte tillräckligt bra. I en annan deltävling kunde den kommit längre. Men nu gjorde den inte det.
Han och andra som inte fick vara med längre är avundsjuka på författaren som klarar sig alldeles utmärkt utan melodifestivalen, men som ville testa allvaret i tävlingen. För Mattias och för Love Generation är det inte lika lätt att klara sig utan tillräckligt mycket mediautrymme.
Många tycker det är ett skämt med Ranelid & Sara Li. Det har funnits låtar förut som inte klart kunnat definieras som svensk schlager-tradition. Ganska många faktiskt.
Visst finns det mycket i deras låt som man kan tycka kunne gjorts bättre ( Ranelid ska absolut inte försöka sjunga, refrängen är för simpel, om det alls kan kallas refräng, och vissa delar i arrangemanget kunde vara roligare).
Men detta är ändå något nytt som inte gjorts förut. Klarar inte festivalen av detta, kanske? Musik med budskap - är det olämpligt?
Det finns uppenbarligen en hel del som har svårt med att ta detta för vad det är, en hel del som kanske borde försöka se vad som är viktigt i livet och inte. Därför är diskussionen och "bråken" så intressanta att följa.
Det verkar finnas så många som skulle kunna starta krig för vad som helst, t o m över ett "demokratiskt" resultat i en musiktävling.
Detta i sig är ett bevis för att kärleken är ett mirakel.
Ranelid är sig själv. I kvadrat. Lite överspänd, visst, men troligen äkta, som han är.
Den stackars lille Mattias från EMD är besviken och avundsjuk, och kanske borde be om förlåtelse?
Hade inte lyssnat på texten på sin egen låt tillräckligt.
Det är klart att han är besviken, för visst var det inget större fel på hans låt, men den var heller inte tillräckligt bra. I en annan deltävling kunde den kommit längre. Men nu gjorde den inte det.
Han och andra som inte fick vara med längre är avundsjuka på författaren som klarar sig alldeles utmärkt utan melodifestivalen, men som ville testa allvaret i tävlingen. För Mattias och för Love Generation är det inte lika lätt att klara sig utan tillräckligt mycket mediautrymme.
Många tycker det är ett skämt med Ranelid & Sara Li. Det har funnits låtar förut som inte klart kunnat definieras som svensk schlager-tradition. Ganska många faktiskt.
Visst finns det mycket i deras låt som man kan tycka kunne gjorts bättre ( Ranelid ska absolut inte försöka sjunga, refrängen är för simpel, om det alls kan kallas refräng, och vissa delar i arrangemanget kunde vara roligare).
Men detta är ändå något nytt som inte gjorts förut. Klarar inte festivalen av detta, kanske? Musik med budskap - är det olämpligt?
Det finns uppenbarligen en hel del som har svårt med att ta detta för vad det är, en hel del som kanske borde försöka se vad som är viktigt i livet och inte. Därför är diskussionen och "bråken" så intressanta att följa.
Det verkar finnas så många som skulle kunna starta krig för vad som helst, t o m över ett "demokratiskt" resultat i en musiktävling.
Detta i sig är ett bevis för att kärleken är ett mirakel.
fredag 17 februari 2012
de orangea kuvertens årstid
Så dyker de upp igen och samtalet är igång.
På TV visas en förhandsvisning av något prgram där några symboliserar det som är allra mest intressant med pensionen: hur stor kommer den att bli?
Och det är klart, visst är det intressant. Men samtidigt är det inte så enkelt.
Själv tycket jag att det är mer intressant att fråga - vad ska jag göra idag, för att dagens tillgångar ska växa så bra som möjligt? Det är ju vad jag kan påverka nu som är intressant.
Om jag skulle få höra en summa idag, som en slags framtidsförutsägelse, måste jag i så fall sätta den i relation till prisförhållanden om 25-28 år. Eller om jag ska jobba till 75, så blir det ännu längre.... :-)
Det är omöjligt att säga idag och därför är det inte helt relevant att veta vilken summa jag får ut som pension.
Men vi kan också fundera över om det är detta med en skonomisk summa som betalas ut om över 25 år, som är så viktigt idag.
Jag vet inte om jag lever då.
Jag vet inte om världen finns kvar.
Jag vet inte om det finns något att leva för, något att köpa eller leva av.
Men redan idag kan jag försöka inse att ekonomi inte är allt,
hur gärna än världen vill få mig att tänka så.
Det finns andra val idag, som är viktigare.
På TV visas en förhandsvisning av något prgram där några symboliserar det som är allra mest intressant med pensionen: hur stor kommer den att bli?
Och det är klart, visst är det intressant. Men samtidigt är det inte så enkelt.
Själv tycket jag att det är mer intressant att fråga - vad ska jag göra idag, för att dagens tillgångar ska växa så bra som möjligt? Det är ju vad jag kan påverka nu som är intressant.
Om jag skulle få höra en summa idag, som en slags framtidsförutsägelse, måste jag i så fall sätta den i relation till prisförhållanden om 25-28 år. Eller om jag ska jobba till 75, så blir det ännu längre.... :-)
Det är omöjligt att säga idag och därför är det inte helt relevant att veta vilken summa jag får ut som pension.
Men vi kan också fundera över om det är detta med en skonomisk summa som betalas ut om över 25 år, som är så viktigt idag.
Jag vet inte om jag lever då.
Jag vet inte om världen finns kvar.
Jag vet inte om det finns något att leva för, något att köpa eller leva av.
Men redan idag kan jag försöka inse att ekonomi inte är allt,
hur gärna än världen vill få mig att tänka så.
Det finns andra val idag, som är viktigare.
torsdag 16 februari 2012
konsumentkontakt?
Teknikens under är inte alltid så roliga när de inte fungerar.
Hur ska jag veta om det är fel på modemet eller närverkskortet i datorn, t ex?
En sak jag lärt mig, det är att felsökning och support på nätet är ganska meningslöst när inte internetuppkopplingen fungerar. Fast det har inte så många som sysslar med bredbandstjänster förstått. Än.
Tänkte passa på att byta bort min fasta telefon samtidigt som jag byter internetabonnemang. Det senare måsta jga göra eftersom jag nu, efter mycket prövande själv kommit fram till att det är modemet som inte fungerar som det ska. Det är det tredje modemet från telia som går sönder. Och det har aldrig varit åskan som var orsaken.
Problemfritt internet? Ja, vad ska jag säga....
Om jag avstår fast telefoni för 145 kr får jag betala en avgift på 89kr/mån för att slippa detta. Bra va?
(Ja för Telia).
Fast nu har jag kvar den, fast på annat sätt och behöver bara betala 99kr/mån, och får även hyra ett nytt modem.
Beställt o klart - tar tre-fyra dagar!
Idag hade det gått fyra dagar, så jag ringer (jag vill ju ha igång internet...) och får svaret:
- nej här finns ingen beställning.
Inte undra på att det tar lång tid.
Inte undra på att kvaliteten inte är den bästa.
Och inte kontakten heller för den delen, vare sig med nätet, förnuftet eller kunden.
Hur ska jag veta om det är fel på modemet eller närverkskortet i datorn, t ex?
En sak jag lärt mig, det är att felsökning och support på nätet är ganska meningslöst när inte internetuppkopplingen fungerar. Fast det har inte så många som sysslar med bredbandstjänster förstått. Än.
Tänkte passa på att byta bort min fasta telefon samtidigt som jag byter internetabonnemang. Det senare måsta jga göra eftersom jag nu, efter mycket prövande själv kommit fram till att det är modemet som inte fungerar som det ska. Det är det tredje modemet från telia som går sönder. Och det har aldrig varit åskan som var orsaken.
Problemfritt internet? Ja, vad ska jag säga....
Om jag avstår fast telefoni för 145 kr får jag betala en avgift på 89kr/mån för att slippa detta. Bra va?
(Ja för Telia).
Fast nu har jag kvar den, fast på annat sätt och behöver bara betala 99kr/mån, och får även hyra ett nytt modem.
Beställt o klart - tar tre-fyra dagar!
Idag hade det gått fyra dagar, så jag ringer (jag vill ju ha igång internet...) och får svaret:
- nej här finns ingen beställning.
Inte undra på att det tar lång tid.
Inte undra på att kvaliteten inte är den bästa.
Och inte kontakten heller för den delen, vare sig med nätet, förnuftet eller kunden.
onsdag 15 februari 2012
Jag blir äldre - melodifestivalen yngre
Melodifestivalstider igen.
Jag brukar hänga med rätt så bra, inte minst av tradition, eftersom jag inte missat någon festival sedan 1977.
Första omgången insåg jag, att det blir ingen kanonbörjan som förra året, som inledde med tre kanonlåtar.
Egentligen skulle jag stängt av en minut in i första bidraget, men , för all del, även dåliga bidrag berikar ju ens världsbild. Eller nåt.
I lördags fick jag dessutom en stor insikt. Som en blixt från klar himmel drabbar den mig under det att resultatet läses upp: jag har blivit ett helt år äldre sedan förra festivalen. Och redan då var jag äldre än året innan. Fast själv festivalen blir bara yngre. De två låtar jag föredrog i lördags gick inte vidare (Andreas Lundstedt, som hade något slags 80-tals-referens i refrängen) och DiLeva, som hade en "wo-o-o-o-wo-o-o"-slinga som säkert kommer att sätta sig, men inte kommer känns uttjatad när Lady-Gaga-Daniel går oss på nerverna, och den söte pojken växt upp.
Eller, ja Munther var ju rätt så bra i och för sig. Och Daniels nummer var inte så tokig den heller. (Det finns en förklaring, som inte är så långsökt, varför festivalen inte sänds i radio längre - ingen dans syns ju i radion!)
Generellt var det ganska jämt och med OK kvalitet.
Jag får väl nöja mig med det, när jag nu trots allt går på vägen mot åldrandet...
Jag brukar hänga med rätt så bra, inte minst av tradition, eftersom jag inte missat någon festival sedan 1977.
Första omgången insåg jag, att det blir ingen kanonbörjan som förra året, som inledde med tre kanonlåtar.
Egentligen skulle jag stängt av en minut in i första bidraget, men , för all del, även dåliga bidrag berikar ju ens världsbild. Eller nåt.
I lördags fick jag dessutom en stor insikt. Som en blixt från klar himmel drabbar den mig under det att resultatet läses upp: jag har blivit ett helt år äldre sedan förra festivalen. Och redan då var jag äldre än året innan. Fast själv festivalen blir bara yngre. De två låtar jag föredrog i lördags gick inte vidare (Andreas Lundstedt, som hade något slags 80-tals-referens i refrängen) och DiLeva, som hade en "wo-o-o-o-wo-o-o"-slinga som säkert kommer att sätta sig, men inte kommer känns uttjatad när Lady-Gaga-Daniel går oss på nerverna, och den söte pojken växt upp.
Eller, ja Munther var ju rätt så bra i och för sig. Och Daniels nummer var inte så tokig den heller. (Det finns en förklaring, som inte är så långsökt, varför festivalen inte sänds i radio längre - ingen dans syns ju i radion!)
Generellt var det ganska jämt och med OK kvalitet.
Jag får väl nöja mig med det, när jag nu trots allt går på vägen mot åldrandet...
fredag 10 februari 2012
Envisast?
Jag måste erkänna det. Jag är nog envis.
Har blivit förkyld.
Kände redan i tisdag av att jag "hade nåt på gång". Men man kan inte vara hemma från jobbet bara för att man misstänker något. Eller bara känner lite grann...
Dagen gick och jag var trött. ville gärna hem o sova, men, dagen var lång.
Nästa dag skulle jag iväg på kurs. Och inget hade brutit ut! Glad för det gör jag mig i ordning, och när jag väl kommit fram (samåkandes) drabbar det mig. Plötsligt rinner näsan konstant.
Framåt eftermiddagen känner jag mig tveksam. Allmänt tveksam. Knappt närvarande.
Vad gör jag här egentligen - varför kunde jag inte begripit att jag skulle vara hemma?
Kan inte åka hem, för jag har inte bil (enda alternativet). Och jag är inte dödssjuk (ambulans... nej lite överdrivet).
Så jag lägger mig o vilar. Går upp igen och äter kvällsmat. Är rätt så pigg o har trevligt.
Trots det, går jag ganska snart för att sova. Lite feber.
Och så mår jag faktiskt bättre, hela dagen. Och det blir bättre även dagen därpå, idag.
För jag stannar väl inte hemma, nu när de flesta andra är förkylda? Nej, inte bara för att man känner nåt litet.
Metoden funkar bättre både nu än på förra årets tur till Teneriffa och Italien. Visst , man stannar inte hemma för att man känner att "man har nåt på gång". Fast frågan är om man behöver vara igång så himla mycket?
- Ja, om man är envis så måste man, kan jag tänka.
Då är frågan istället: måste man vara så himla envis?
Har blivit förkyld.
Kände redan i tisdag av att jag "hade nåt på gång". Men man kan inte vara hemma från jobbet bara för att man misstänker något. Eller bara känner lite grann...
Dagen gick och jag var trött. ville gärna hem o sova, men, dagen var lång.
Nästa dag skulle jag iväg på kurs. Och inget hade brutit ut! Glad för det gör jag mig i ordning, och när jag väl kommit fram (samåkandes) drabbar det mig. Plötsligt rinner näsan konstant.
Framåt eftermiddagen känner jag mig tveksam. Allmänt tveksam. Knappt närvarande.
Vad gör jag här egentligen - varför kunde jag inte begripit att jag skulle vara hemma?
Kan inte åka hem, för jag har inte bil (enda alternativet). Och jag är inte dödssjuk (ambulans... nej lite överdrivet).
Så jag lägger mig o vilar. Går upp igen och äter kvällsmat. Är rätt så pigg o har trevligt.
Trots det, går jag ganska snart för att sova. Lite feber.
Och så mår jag faktiskt bättre, hela dagen. Och det blir bättre även dagen därpå, idag.
För jag stannar väl inte hemma, nu när de flesta andra är förkylda? Nej, inte bara för att man känner nåt litet.
Metoden funkar bättre både nu än på förra årets tur till Teneriffa och Italien. Visst , man stannar inte hemma för att man känner att "man har nåt på gång". Fast frågan är om man behöver vara igång så himla mycket?
- Ja, om man är envis så måste man, kan jag tänka.
Då är frågan istället: måste man vara så himla envis?
söndag 5 februari 2012
justering av BTs rubriker
Naturligtvis kunde jag inte hålla mig borta från att ta med Borås Tidning upp i predikstolen idag igen.
Det är klart, det som skrevs idag var ju inga nyheter precis. Allt är väntat och fullt rimligt.
Kanske inte önskvärt, men det är en annan sak.
Med tanke på några av svaren som lämnats i samband med några personers utträden under förra året, så är jag inte alls förvånad. Alltså då jag blev kallad både mördare och ... ja, vad var det... ja nåt med sexuella övergrepp var det nog.
Kände mig inte särskilt träffad, vare sig personligen eller som kyrkans representant, men eftersom det återspeglade två personers bild av kyrkan med dess präster, så är jag mycket förvånad att dessa inte lämnat in blanketten tidigare.
Idag är det allt färre som är anslutna till politiska partier, föreningar och andra samfund. Dessutom kommer vi allt längre bort från Svenska Kyrkans historia som en del av staten.
Om vi säger så - läget för Borås Hockey är värre än för Svenska Kyrkan i Borås. Och det är ju just rubrikerna för dessa två organisationer som jag insåg hade förväxlats.
På första sidan del 1 stod det "Dystert för kyrkan", och på första sidan del 2 stod det "Framtidstro".
En dag då vi firar Symeons & Hannas lovprisning av ett litet nyfött barn, så står inte statistik, kurvor och andra produktionsmått som de mest tillförlitliga att tyda framtiden med.
Istället ser de en människas potential av att kunna sprida ljus i världen (som motsats till död & krig, som var en mer "produktiv" följd av andras Messiasförväntningar). Och ljus behover vi ha mer av i världen, samt förmågan att betona människors potential istället för produktionsresultat. Det kommer vi som kyrka kämpa för intensivt även framöver!
Symeon & Hanna ser att framtiden ser mer ljus ut, medan många andra i samtiden säkert tänkte i samma anda som BTs första sida.
Samtidigt är det så att det finns en stor förväntan på Kyrkan, och då är de negativa siffrorna en nyhet, medan det ser dystert ut för Borås Hockey och då är framtidstro en nyhet. Och tidningen ska ju för all del rapportera om det som inte var helt väntat.
Men. För att det ska stämma allra bäst med verkligheten denna dag ska alltså första delens första sida ha rubriken FRAMTIDSTRO FÖR KYRKAN.
Så - ändrat! Fast jag gillade den suggestiva bilden. Tack!
Det är klart, det som skrevs idag var ju inga nyheter precis. Allt är väntat och fullt rimligt.
Kanske inte önskvärt, men det är en annan sak.
Med tanke på några av svaren som lämnats i samband med några personers utträden under förra året, så är jag inte alls förvånad. Alltså då jag blev kallad både mördare och ... ja, vad var det... ja nåt med sexuella övergrepp var det nog.
Kände mig inte särskilt träffad, vare sig personligen eller som kyrkans representant, men eftersom det återspeglade två personers bild av kyrkan med dess präster, så är jag mycket förvånad att dessa inte lämnat in blanketten tidigare.
Idag är det allt färre som är anslutna till politiska partier, föreningar och andra samfund. Dessutom kommer vi allt längre bort från Svenska Kyrkans historia som en del av staten.
Om vi säger så - läget för Borås Hockey är värre än för Svenska Kyrkan i Borås. Och det är ju just rubrikerna för dessa två organisationer som jag insåg hade förväxlats.
På första sidan del 1 stod det "Dystert för kyrkan", och på första sidan del 2 stod det "Framtidstro".
En dag då vi firar Symeons & Hannas lovprisning av ett litet nyfött barn, så står inte statistik, kurvor och andra produktionsmått som de mest tillförlitliga att tyda framtiden med.
Istället ser de en människas potential av att kunna sprida ljus i världen (som motsats till död & krig, som var en mer "produktiv" följd av andras Messiasförväntningar). Och ljus behover vi ha mer av i världen, samt förmågan att betona människors potential istället för produktionsresultat. Det kommer vi som kyrka kämpa för intensivt även framöver!
Symeon & Hanna ser att framtiden ser mer ljus ut, medan många andra i samtiden säkert tänkte i samma anda som BTs första sida.
Samtidigt är det så att det finns en stor förväntan på Kyrkan, och då är de negativa siffrorna en nyhet, medan det ser dystert ut för Borås Hockey och då är framtidstro en nyhet. Och tidningen ska ju för all del rapportera om det som inte var helt väntat.
Men. För att det ska stämma allra bäst med verkligheten denna dag ska alltså första delens första sida ha rubriken FRAMTIDSTRO FÖR KYRKAN.
Så - ändrat! Fast jag gillade den suggestiva bilden. Tack!
fredag 3 februari 2012
Artikel i BT om laktosintolerans. Eller om mjölkvägrare?
I BT uttalar sig en dietist som är lite orolig för att hennes kunskaper inte tas på allvar. Att ingen ska diagnostiser sig själv utan alltid kontakta dietistmottagningen.
Tror att vi bör skilja på dem som vet med sig att det inte tål "vanlig" mjölk, samt de som vill dricka trendigt. De förra har problem med magen, de senare har problem lite längre upp.
Jag fick vinterkräksjukan mars 2003, och sjukvårdsupplysningen gav rådet att inte äta/dricka mjölkprodukter på en vecka. Efter en vecka åt jag "riktig" fruktost igen och genast mådde jag jättedåligt.
Att häva i sig en otäck jättedryck med laktos för att en läkare skulle ge mig en diagnos..., nej tack. Det var illa nog att inte kunna äta allt, och det begrep jag tillräckligt bra själv.
Det var några år sen. Idag finns ingen som avstår mjölkprodukter p g a laktosintolerans. Det har i så fall andra orsaker.
Prolaktas som började importeras december 2009 är som ett underverk - tänk att inte behöva undra, vrida & vända, fråga, misstänka och chansa, utan - bara äta!!! Det är fantastiskt... och samtidigt självklart för många. För mig blir det inte mindre underverk p g a det.
Mycket bra att BT tar upp ämnet och dessutom all den plats som man brukar ge till celiakiförbundet. Idag är det ytterst få som tvingas lida av laktosintolerans, tack vare information och forskning. Tänk om det kunde bli lilka enkelt för gluten, soja, ägg, nöt, mjölk o andra överkänsligheter!
Tror att vi bör skilja på dem som vet med sig att det inte tål "vanlig" mjölk, samt de som vill dricka trendigt. De förra har problem med magen, de senare har problem lite längre upp.
Jag fick vinterkräksjukan mars 2003, och sjukvårdsupplysningen gav rådet att inte äta/dricka mjölkprodukter på en vecka. Efter en vecka åt jag "riktig" fruktost igen och genast mådde jag jättedåligt.
Att häva i sig en otäck jättedryck med laktos för att en läkare skulle ge mig en diagnos..., nej tack. Det var illa nog att inte kunna äta allt, och det begrep jag tillräckligt bra själv.
Det var några år sen. Idag finns ingen som avstår mjölkprodukter p g a laktosintolerans. Det har i så fall andra orsaker.
Prolaktas som började importeras december 2009 är som ett underverk - tänk att inte behöva undra, vrida & vända, fråga, misstänka och chansa, utan - bara äta!!! Det är fantastiskt... och samtidigt självklart för många. För mig blir det inte mindre underverk p g a det.
Mycket bra att BT tar upp ämnet och dessutom all den plats som man brukar ge till celiakiförbundet. Idag är det ytterst få som tvingas lida av laktosintolerans, tack vare information och forskning. Tänk om det kunde bli lilka enkelt för gluten, soja, ägg, nöt, mjölk o andra överkänsligheter!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)