söndag 24 mars 2013

En riktig karl...

Det finns en och annan som har en förväntan på vad en "riktig karl" ska vara. På vad han ska göra och på hans beteende.

Men jag är inte sån. Jag har väl inga sådana generaliserande fördomar?
Nej, bara en (förstås): en riktig karl ska kunna byta lampa på sin egen bil.

Det är väl inte förmycklet begärt?

Bilen är ju traditionellt utvecklad som ett ting som riktar sig till män, erbjuder frihet och tillåter en människa att kunna förvandlas till ett riktigt monster bakom ratten.
håller Du inte med mig - är bilen ett unisex-ting?

Dream on! Då har Du inte varit på bilmässa! Nej, det har inte jag heller, tyvärr, fast det skulle vara väldigt roligt, men jag har läst om det.
Visserligen finns det bilar där också, men inte minst lär det vimla av kvinnor också. Inte bland företagens VD-gäng och marknadsföringschefer, inte bland journalister eller andra intresserade.
Men bland bilarna. På, brevid, framför och bakom.
Fortfarande.

Budskapet måste väl då vara tydligt - bilar är för män. Så självklart ska då en "riktig karl" kunna byta glödlampa på sin bil!

Fast det har konstruktörerna inte tänkt på. Innan jag köpte min bil jag har nu, läste jag på märkets klubbforum och den här bilen. Liksom många andra nya bilar så är också denna inte särskilt enkel att byta lampor på. Dessutom hade jag läst att lampor inte håller så väldigt länge, och det är ju inte en så bra kombination.
Nu var det en på forumet som hade insett vad man behöver ha för att kunna klara ett lampbyte smidigt, d v s utan blodutgjutelse: frökenfingrar! Den som är utrustad med "frökenfingrar" skulle klara detta utmärkt.

När jag ser på mina händer är det kanske inte det första ord jag kommer på. Fast...
Jag sitter här och skriver och har precis kommit in från bilen där jag bytt lampa så jag slipper för böter för det också. Det var inte enkelt, men med lite klurande, en lång hylsnyckel, tålamod och fingerfärdighet är nu lampan utbytt. Att det var ljust ute och inte minusgrader gjorde sitt till.

Och jag är en "riktig karl" vet jag inte och bryr mig inte särskilt. Ordet "karl" är så nedvärderande, men det är väl inte mer än rätt att jag som man får känna så ibland också. Däremot är jag stolt över mina "frökenfingrar", för det vet jag ju nu, att det är vad som verkligen krävs för att byta en lampa på bilen.

fredag 22 mars 2013

justering av förväntat klockslag

Som kyrkoherde kan lätt den tidiga fredag-eftermiddagen som man går från jobbet snabbt bytas ut mot en lång dag som är färdig vid kvart i nio. 

Då är det dags att sluta för att för att man ska upp tidigare än vanligt nästa morgon för att jobba. Och sen kommer söndagen och då får man gärna vikariera för att en prästkollega blivit sjuk. Den sjunde dagen i veckan, tillika arbetsveckan. 

Fast det är många gånger ett roligt jobb, där mycket händer, med makt att påverka och för att göra vad man kan för att andras liv ska bli så bra som möjligt. 
DET är väldigt roligt att jobba med. 

Det händer förstås att någon inte tror att det är så, sätter sig på tvären och ser bara negativt. Fast det är väldigt sällan jag känt av det. Och jag tröstar mig med att hade inte jag gjort allt jag kunnat för att det skulle bli bra för denne, så hade jag själv inte varit nöjd. 

Och har jag nu gjort det, så kunde jag inte gärna gjort mycket mer.

Allt blir inte perfekt och ingen kan förvänta sig att få allt precis som man vill. Ingen. 
Inte ens kyrkoherden på fredagen, inför en nästan ledig helg. 

Trösten är att man får annat istället. Och det får vara gott nog.

måndag 18 mars 2013

veckans ord- nummer 5 eller nåt sånt. Om linser!

Aaah, skönt, ledig måndag.
Efter en vecka med arbete under sju dagar.

Känns lite sliten, faktiskt, för det går verkligen i ett för det mesta. Fast mycket, oerhört mycket är både roligt, viktigt och utvecklande.

Dagens ord kommer från Lensway, som jag köper mina linser ifrån.
De brukar leverera snabbt och utan problem. Fast häromdagen tyckte jag att jag såg dubbelt.
Med nya linser körde min fru och jag för att hälsa på en kompis. Och jag tyckte mig ana lite oro i min frus röst när jag på väg dit berättade att jag tyckte att jag såg dubbelt.
Av någon anledning tyckte hon nog att vi borde byta plats, fastän jag tycker det är roligt att köra.

- Behövs inte, sa jag, bara Du visar om jag ska köra på den ( o pekar åt ena hållet) eller den vägen (och pekar lite till höger om det håll jag pekade första gången).
Hon uppskattade inte det skämtet.

Och jag ville ju inte byta, för när nollorna blev dubbla - då fick jag ju köra i 10,000 km/h på motorvägen. Oj, va de gick!

I varje fall reklamerade jag min lins, för den höll uppenbarligen inte måttet. Och det fanns ju risk att detta även gällde de linser som denna satt ihop med, två till, och jag ville ju inte riskera att min fru inte vill åka med mig nästa gång jag bytt linser.
Då får jag ett svar att tre nya linser är på väg, och till sist kommer hälsningen:
"Vi önskar dig mer syndglädje med dessa linser och önskar dig en trevlig måndag!"

Jag vet inte vad jag ska tro! Har självaste djävulen tagit över lensway, och micklat med linserna för att förleda folk? En intressant och troligen, för honom, bra strategi. Om det var så enkelt.

Tänk va folk kunde skylla på:
- a, det var inte mitt fel, linserna fick att mig se det på det viset.
Och så vidare.

Nej, det är inte så enkelt, för varje människa måste och kan bara ta ansvar för sina egna val.
Och det kan inte vara så, för Lensway är bra och misstänker ingen inblandning för den onda makten!

En trevlig måndag - det har jag gärna, men veckans ord för nog ändå bli
SYNGLÄDJE!
För det är mycket roligare att se, när man inte är ensam utan har gott sällskap med sig.


lördag 16 mars 2013

skyldig till lagbrott!

Ja, det är lika bra att erkänna. Jag har gjort mig skyldig till en lagöverträdelse!
Jag är beredd att ta mitt straff.

Det här låter väl ädelt. Men, det är inte bara tom retorik - det är sant.
Jag är en lagbrytare och beviset på det har jag framför mig. En "parkeringsanmärkning".

En liten gul remsa som jag inte upptäckte igår utan råkade se idag när jag viftade lite på bilrutan med torkarna. 700spänn fattigare blir jag för att jag såg en ledig plats utanför kapellet där jag skulle ha begravning. Den såg både ledig och lämplig ut. Men den visade sig vara ytterst olämplig.

Hörde att det fanns en parkering på andra sidan... ja, alltså andra sidan kapellet. Fast det har jag inte vetat tidigare. Nu ska jag framöver leta upp den...

Innan jag betalar tänker jag ändå ringa och försöka förstå klart och tydligt vad jag gjort fel. Antar att det inte handlar om vägen in till kapellet, då det knappast borde vara en väg. Troligen för nära tvärgatan på andra sidan vägen.

Jag borde firat 22årsdagen av körkortsinnehav för en knapp månad sedan. 19 februari 1991 fick jag mitt körkort och detta är första boten sedan dess.
Och visst går det bra att erkänna att jag begått ett brott nu, när jag har bevis på det. Många andra gånger finns det inget bevis, de gånger då det går fortare än 50 eller 80 km/h, eller då jag parkerat på liknande sätt.
Fast jag har brutit mot lagen lika mycket då som nu.

Ibland tror vi att vi bara bryter mot en lag när någon ser. Kanske t o m då försöker vi komma undan vår skuld, och likt barn säga - det var inte mitt fel, det var....
Men vi bryter mot lag eller gör fel eller begår en synd även om ingen annan människa ser. Dessutom finns Gud som ser oss hela tiden.

Fast Gud är mycket billigare än tekniska förvaltningen i Borås. Den är ju å andra sidan inte Gud, och det är jag glad för, för det finns värre synder än att parkera bara 5m från närmaste korsning.

Gud är en god gud, för när jag ber Gud om förlåtelse är skulden borta.

Tror inte det är nån idé att prova samma sak med tekniska förvaltningen, eller?

måndag 11 mars 2013

så lätt och SÅÅÅ svårt

Det finns sånt som är så lätt och som vi gör allihop: fel.
Jag vet det inte minst från mig själv - jag gör en hel del fel.
Även om vi har de bästa intentioner, även om vi gör vad vi kan för att göra rätt, så blir det fel ibland.

När vi hymlar med det, och när vi försöker möta en situation med inriktningen
jamen, JAG vet att jag har gjort rätt, då blir det ofta väldigt fel.

Under den senaste veckan har jag pratat med två större företag om en situation som inte varit fördelaktig för mig: OKQ8 samt SJ.

OKQ8 gav mig ett felaktigt råd för några veckor sedan, och när jag skulle få en ersättning var det plötsligt helt omöjligt.
Alla här vet hur vi ersätter ett sådant fall. Det finns inga tveksamheter.
Kvinnan lyckades slingra sig ur alla försöka att hitta en förklaring. Och framför allt lyckades hon markera att det som jag hävdade var... nej, förresten - hon bemötte mig inte alls. En oerhört effektiv metod, måste jag säga. Fast kanske inget som gör att jag gärna vänder mig till dem igen. Man gör sällan det när man som person blir icke-synlig-gjord.

SJ hade lyckats sälja en biljett med platsreservation, dock utan att någon plats fanns reserverad. Jag köpte till min son och vägrade låta honom stå upp en timme på tåget. Det var helt fullt.
Dessutom var den obokade vagnen som brukar vara med och som ofta också är full indragen för den här avgången. Lät inte som ett roligt tåg.

Det slutade med att jag körde bil istället, halva sträckan och sedan buss halva. Då fick han sitta hela vägen. Det går inte alltid att vara miljövänlig när alternativen har låg kvalite i utförandet.

Mannen jag pratade med på SJ gav mig knappt några alternativ. Och att de hade gjort fel var han varken villig att be om ursäkt för eller försöka kompensera. Visst, han förnekade inte att de hade gjort fel, men attityden var att jag fick skylla mig själv som beställt biljett och om det var någon som fick betala priset för att det blivit fel - så var det jag.
Samma attityd om OKQ8 hade.

Jag är inte omöjlig. Jag kan gå med på det mesta. Men jag har två krav:

  1. Den som har gjort fel bör be om ursäkt. Det kostar inget - man bara vinner på att erkänna tydliga fakta. Och finns det inte tydliga fakta vinner man på det för det mesta ändå.
  2. Den som har gjort fel bör visa en välvilja att hitta en bra lösning, något som båda kan känna sig åtminstone lite nöjda med. 
Att gå en extra mil - ja, det är en önskan, men kanske inte håller ekonomiskt. Men att ge något mer, att vilja gå någon till mötes - det förändrar hela situationen. Tänk om vi kunde komma dit!!!!

Rätt låt kom sist

Melodifestivalen.
Hade tänkt blogga mer om den. Fast den har väl inte berört mig så väldans mycket.

Men jag missar sällan mer än en minut här o där. Har sett alla år sedan 1977.

I år är jag nöjd med att rätt låt kom sist i finalen. Jag sade efter att prostatakvartetten gått till final, att om de vinner svenska uttagningen, reser jag utomlands när ESC går av stapeln.
Nu slipper jag skämmas.

Och det som förvånar mig mest är ju inte låten. Den är rätt OK.
Sånginsatserna, ja, Tommy Körberg är ju en av våra största vokalister om inte den allra största, sett till kvalitet och genomslag. De andra är OK också.
Men texten... Alltså jag reagerar sällan på svordomar, och inte när de kommer från ungdomar, vare sig när vi möts eller jag ser på TV.

Men dessa gamla gubbar försöker vara lite hippa och drar till med en svordom i refrängen. Tufft! Fräckt!
Eller blir det bara fånigt?
Alltså, vill man göra sig lite häftig, så finns det andra sätt.
Men nu kom låten sist, så jag är nöjd.

You är en helt OK vinnarlåt. Vi kanske inte vinner igen, men kan nog komma hyfsat högt.
Fast inte det heller spelar någon större roll. Stjernberg har vunnit i Sverige och för oss är det bra nog.

lördag 9 mars 2013

makt!!

Frågan är inte om man gillar makt eller inte.
Frågan är om man inser vilken makt man har eller inte.

Makt har vi allihop - makt över oss själva, makt över andras trygghet, över den här dagen, över vår ekonomi, makt över vår framtid et c.
Alla inser inte det, tyvärr, och låter sina påverkansmöjligheter försvinna.

Som kyrkoherde har jag makt. Ganska mycket makt faktiskt.
Just nu är vi inne i att bestämma bemanningen, d v s att sätt in varje anställd på en plats. Och målet är komplext:

  • ingen ska flyttas på i onödan jämfört med idag, samtidigt som 
  • vars och ens kompetens bäst ska kunna användas och nyttjas,
  • var och en ska ha möjlighet att kunna utvecklas i sitt arbete, samtidigt som ingen ska tvingas till för höga krav,
  • alla ska ha ett bra arbetslag och en god arbetsmiljö
  • arbetslagen ska fungera väl ihop och
  • bestå av en god fördelning vad gäller kön och erfarenhet,
  • o s v.
Det är inte gjort på en kafferast. Men med några samtal och lite pusslande börjar det hela se bra ut. 

Det här innebär verkligen makt. Makt över andras arbetsförhållanden, vilka är en stor del av vars och ens tid och kraft. Därför är det viktigt. 

Fast all makt är viktig att ta till vara på, på rätt sätt. Kanske finns det alltid en liten utmaning för oss alla att fundera över: hurdan makt har jag över de människor jag möter? 

Den frågan blir väl aldrig färdiga med, eller?

fredag 8 mars 2013

GRATTIS alla kvinnor!

Den här dagen är till er, alla ni kvinnor, tjejer o s v!
Var stolta över att ni är kvinnor.

Det går att ha så många olika perspektiv på den här dagen. Helst skulle den förstås inte behöva finnas, men den finns eftersom man har varit och är normen. Så länge som det är så, behövs dagen.

Någon gång fick jag en misstänksam kommentar då jag sade grattis till någon kvinna jag träffade den här dagen. Vad menade jag egentligen?
Och vi har vad gäller det faktum att vi är två olika kön ganska olika erfarenheter och känslor som vi bär med oss.

För min del vill jag uppmärksamma dagen för att jag som man tycker att (ni) kvinnor är värda att visas uppskattning, inte minst utifrån historien.
Att sedan det till största delen är män som för krig, misshandlar, begår övergrepp, förskingrar ekonomiska resurser o s v till skillnad från kvinnor, gör att världen borde bli mindre mansdominerad.

Så, Grattis igen alla kvinnor! En blomma till er alla!

söndag 3 mars 2013

Veckans ord 5

Veckans ord blir denna gång:

Fasteschema

En uppgift våra konfirmander har fått för att försöka tänka på fastan.
Ett försök att avstå från något som är onödigt, som man kan klara sig utan, eller en möjlighet att göra något för en annan.

Det ska inte vara svåra saker, det viktiga är att vi lär oss tänka på att vi kan göra något som påverkar en annan människa i en god riktning.
Idag handlade t ex om att ge fem människor en kram.
Jag fick påminna de fyra konfirmander som var i kyrkan om detta. Och med ens hade jag nästan klarat av hela min dagsranson. :-)

Du och jag kan göra en hel del för att göra världen bättre. Börja nu , börja i det lilla.
Sätt igång!

orättvist är vad det är

Ja, livet alltså. Livet är orättvist.
På många plan.
Ett av de mindre betydelsefulla orättvisorna drabbar halva Sverige några lördagskvällar på vårvintern - melodifestivalen.

Jag hävdar, vilket jag väl bloggat om förut, att det faktum att Magnus Carlssons karrär försvann från melodifestivalen är helt och hållet Telias fel. Telia har URUSEL kvalitet på det de levererar.
De ansvarade för att ta emot telefonröster den kvällen.

Jag vet, för jag ringde sex gånger på Magnus - utan att komma fram. Sedan var röstningen avslutad.

Men det var ju längesen nu. Nu måste det väl ha blivit avsevärt bättre, så som tekniken gått framåt!

INTE! Häromkvällen ringde jag igen på en av låtarna, en av de tjejer som hade en riktigt bra låt, kanske inte schlager, direkt, utan istället lite mer djup.
Men även denna kväll gick det inte att komma fram trots fem försök.

Det är ganska uselt att SVT försöker göra stor affär av detta, men ändå är detta ett oerhört stort fiasko. Självklart blir inte resultatet rättvist. Vad nu det är.
Men underhållning..., ja det finns ju också orättvisor som får större konsekvenser för många människor.

Med tanke på dagens tema - kampen mot det onda, som fyllt kyrkorna idag, så får vi lite perspektiv. Många kämpar mot ondska som drabbat dem, och som påverkar hela livet. Andra verkar ha betydligt mer "flyt".

Det som verkligen betyder något är en god hälsa och en omgivning man trivs i. Det kunde jag önska alla, samtidigt som vi vet att alla inte har det. Och det är orättvist.