ibland blir det fel... eller?

Min smartphone rättar ibland till fel som jag skriver, så att det blir bättre.

Och det är ju bra. 

Fast ibland är det bra att titta igenom först, så att man vet vilka meddelande man skickar iväg. 

När jag skulle sms:a begravningsentreprenören och skrev

"Försökte maila Dig"

vill mobilen istället skriva

"Förstår Felicia dog".

Det blir inte alltid så smart förstås, fast häromdagen insåg jag att den faktiskt visste mer om mig än vad jag själv gjorde. Jag skulle skriva min adress kristianyngvesson@hotm...  men innan jag hunnit skriva @

hade den ändrat till "mentalsjukvården"!

Då är det bara att ge upp å lägga in sig!

tillhörighet till en subkultur

Vi kan, som en teoretisk tanke, dela upp oss människor i de som tillhör någon slags subkultur och de som inte gör det. Eller så kan man det bara om man är tillräckligt fördomsfull.

En subkultur är en enskild kultur, mitt i den övergripande kultur som vi lever.
Naturligtvis finns inga som helt skarpa gränser, men det finns tecken på vad som utmärker en grupp av människor och som skiljer dessa från övriga i samhället.

Olika subkulturer är också varierande öppna eller stängda. Rappare är ett exempel på det första, frimurare på det andra. Ursprung, sportfans, religiöst hängivna, fans till olika musikstilar, ja, det finns en stor variation.

När jag ser på mig själv inser jag att jag i alla fall tillhör två subkulturer. En oerhört öppen, men som har vissa  särskilda tecken - aktiv kristen tro och församlingstillhörighet. Fast det är svårt att bara genom att se på ytan kunna urskilja denna från "svenskar i allmänhet".

Den andra är lite tydligare - synth/darkwave/new-romantic-kuturen. Som synes är inte det en enhetlig subkultur, men många tillhör detta spektrum, så det är nog enklast att föra ihop begreppen så.

Efter lite funderingar vid festivalhelgen för ett tag sen är bilden ganska klar. En majoritet klär sig svart, eller svart-vitt, möjligen med klart röda inslag. Frisyrerna är många gånger medvetna val, och det är sällan man ser så många straighta män på en gång, som har tagit på kajal! Dessvärre såg jag mig långt övervunnen vad gäller högt uppåtstående hår, hans var minst dubbelt så högt. Men man kan inte vara bäst på allt...

Naturligtvis är det musiken som står i fokus. Ganska livfull, modernt synthetiskt sound, bra (catchy) melodier, och varierande mellan trallpop och dysterkvist.
En ung tjej som jag spelade lite musik för tyckte nog musiken var ganska fräck men ovanlig. Vi var på Peace & Love båda två, och när jag spelade den här musiken hon ställde sig frågande till vad jag hade gjort där över huvud taget.

Fast varför dra gränser? Som kristen låter jag ju hela livet präglas, allt för att alla, oavsett tro och tanke ska få möjlighet att få leva i en mer kärleksfull värld. Sedan kanske min synth-identitet inte präglar världen lika mycket, men nåt kan man ju behålla för sig själv.

intensivtid på konfirmandläger

Kanske är det inte så konstigt att jag inte uppdaterat bloggen under veckan. När jag räknar efter kommer jag upp till 66 timmars arbetstid. Fast det stämmer inte riktigt. Det är egentligen 69, men enligt avtalet kan jag inte räkna mer än 66. Och jag borde inte arbetat mer heller.

Fast på läger är det svårt att låta bli. På ett helg-läger finns sällan tillfälle till rast. Och vad skulle man göra då? Nej, full fart - vad skulle det vara annars?
Det gör att när jag nu kommit hem och tittat igenom lite mail och annat får jag känslan av att jag återkommit till världen. Den vanliga.

Samtidigt saknar jag alltid de där härliga människorna som jag haft runtomkring mig under tre dagar. På den tiden hinner man gå igenom en hel del av både planerade och spontana möten och samtal. Många skämt och mycket seriösa diskussioner om sådant som får oss att känna, tänka, leva, utvecklas.

Då är det verkligen en förmån att få vara präst. Och när dessutom man har ett par fantastiska medarbetare och ännu ett gäng ungdomar som är med som unga ideella ledare, då är det väldigt lätt att trivas och känna glädje i mitt uppdrag.

Ledig, ja, det får jag väl vara sen.

tacksam

Sitter och skriver predikan till tacksägelsedagen.
Faktiskt väldigt lätt. Det finns hur mycket som helst att skriva.

Dels är alla tre texterna bra, och dels är både temat tacksägelse och lovsång väldigt lätt att skriva utifrån. Jag inser att den här dagen skulle det inte vara svårt att förbereda en halvtimmes predikan.
Fast det blir det inte.
Den ska vara kort, kanske 5-7 minuter, för att det händer så mycket annat i gudstjänsten den här dagen.

Vi ska diplomeras för kyrkan för Fairtrade, alltså "rättvisemärkt kyrka". Det är ju ganska naturligt, fast visst är det bra att det uppmärksammas att vi vill ha rättvisa på allvar i kyrkan.
Varför bara acceptera de orättvisor i Världen som vi ändå kan göra något åt?

Dessutom bekräftas steg två i miljödiplomeringen, en bekräftelse på att vi tar seriöst på vårt uppdrag att vårda vår värld.

Det kommer vara en körsång av gospelkören, finska kören samt konfirmanderna, många andra medverkande, samt antagligen en lättare kyrklunch och öppet hus.
Och så ska min predikan översättas till finska. Därför måste den vara klar i god tid.
Och det är bara bra, för då kan jag få tid till att korta ner den, vilket inte är så lätt.

Fast här på bloggen kanske den kan få blomma ut för fullt? Vi får se.
Var tacksam så länge över allt Du har och får, och visa det gärna i ditt liv!

Höst!

1 oktober.
Nu är vi inne i hösten ordentligt. September är ju bara en avslutning av sommaren, men idag har vi verkligen fått känna på vad höst innebär.
Dagen till ära började med att jag inte hittade mina glasögon som jag skulle ha för en gångs skull, då jag tagit ut mina månadslinser. Jag brukar göra det vid månadsskiftet, i samband med ledig måndag.
Men idag skulle jag hämta en vän som lämnade i bilen på verkstad, och behövde därför glasögonen.

De brukar alltid ligga intill sängen, men där fanns de verkligen inte. Fick därför skynda mig på min linserna, men det tar alltid sin lilla tid, eftersom jag gör det ganska sällan.
Till slut gick det.
Väl framme hos verkstaden, trycker jag ner passagerarrutan för att ropa på min vän. Den går sedan inte att få upp igen. Det regnar, men rutan håller sig nere. Provar allt möjligt, men... Rutan är nere. Och det regnar.

Tack och lov hade bilverksta´n i Frista möjlighet att ta in bilen direkt och genom att sätta i kontakten igen (när väl insidan av dörren var bortplockad), så fick de rutan att fungera igen.

Jag tycker om hösten. Den höga luften under vissa dagar får mig att tyckas tänka lite klarare. Känslan av att det är så mycket som lugnar ner sig och vissnar, får mig att bli lite extra eftertänksam
- vart är jag på väg i livet
- vad är min roll
- vad lämnar jag bakom mig och blir det som jag önskar
- vad kan jag göra bättre framöver
- o s v.

Jag föredrar ju de soliga dagarna förstås. Ändå faller regnet en hel del, och det får jag ta, även om jag inte skulle välja det av mig själv. Fast även regniga dagar kan skapa eftertanke...