Påsken kom o gick?

Påsken var väldigt kort i år.
Om vi räknar att den börjar när den börjar, alltså ungefär när den enda ljusets låga sprider sig till fler ljus och till fler, och när hela kyrkan tänds upp av ljus och klockorna börjar klämta och orgeln snart börjar spela jubelsång.
Fram till.... att ICA säljer ut påskgodiset. Och det börjar redan på annandagen!

Alltmer förändras våra fasta traditioner till att vara tillfällen för våra livsmedels- och detaljhandlare att sälja ännu mer. Innehållet, det som hållit i århundraden, det är inte så noga, bara vi får in lite mer pengar till statskassan genom konsumtionen?

Naturen vet bättre. Ljus och värme har vi fått ordentligt och några dagar har varit fantastiska att vara ute på. Till och med gräsmattan har varit rolig att slå!

Den lilla flickan här hemma tar mycket tid och därför blir det sämre med inläggen här. Men att det fortfarande är påsktid vittnar all uppståndelse på natten om. Det går inte en natt utan att man måste gå upp, ofta en par, tre gånger, för att promenera runt i huset bärandes på liten unge.

Då känns ljuset, då känns kraften i livet som återvänder, och det är väldigt bra, för när man återvänder till sången och inte hinner somna innan klockan ringer, då är det skönt med att vara kvar i påsktiden ett tag till.

Brännpunkt skärtorsdag

Idag är det skärtorsdag.
Ikväll inträffar hela årets brännpunkt.

Människor från alla håll, med olika bakgrunder, olika tankar och erfarenheter, olika förväntningar och beredskap för vad som väntar möts kring ett och samma bord.
Det är samma bord som de tolv samlades vid, tillsammans med sin mästare Jesus från Nasaret. Samma mål, vid varenda nattvardsfirande över hela världen - att få dela en stund med Jesus Kristus, men att också få del av honom. Inte bara med ord, utan rent konkret. Så tydligt att det känns i munnen.
Att det känns i blodet som pulserar.

Men sedan återupprepas den första sista måltidens efterspel - splittringen.
Lärjungar över hela världen splittras igen och försvinner åt olika håll och detta är kyrkans stora synd. Vi är splittrade i det sakrament som skulle hålla oss samman, det som Kyrkans Herre kallar oss alla till att dela, tillsammans.

Här är vägen framåt, här är lärdomen framför andra, denna kyrkoårets brännpunkt:
bed och arbeta för Kyrkans enhet, för försoning, för kärlek, inte minst för dem som inte är som du.
Det är just det som Jesus lär oss vid Skärtorsdagens nattvardsbord. Vi har fått möjlighet att vara med om något bränner till och som ställer vår eget människovarande på sin spets - att älskas bortom alla normer och tyckanden.

Stenåldersmannens återkomst i samhället

Några år efter en trends uppgång, kan man ofta märka av avarterna och de negativa bieffekter dessa förde med sig. De går ju inte att se under tiden, och de som oroar sig över förmodade besvär, tystas bara ner som mörkermän eller bakåtsträvare. 

Helt klart måste dagens bekymmer härröra sig från en trend som dök upp för några år sen och sedan visserligen tonades ner något, men fortfarande finns kvar i de vardagliga rutinerna.
Det jag talar om är - stenåldersdieten.

Att äta som man gjorde på stenåldern för att kroppen skulle må bättre - ja, det var lösningen på många problem trodde man. Och  - se hur det blev istället!! 

Stenåldersmannen har åter gjort entré i vårt samhälle. Inte bara maten, d v s mycket kött, möjligen en grönsak om man stöter på den, rotfrukter o så, utan även en mängd sociala beteenden kan vi nu konstatera. 

Visserligen påträffas dessa enbart vid särskilda tillfällen och det är väl tur, men de är ändå påtagliga och ibland skakar vårt samhälle. 

Stenåldersmännen lämnar hemmet (och i förekommande fall sin kvinna där) för att ge sig ut på jakt. Vi ser att det är den tid under epoken, då man upptäckt fördelen med att jaga i flock. Alltså samlas många män för att uträtta vad de ser som nödvändigt som ett gemensamt projekt.
De morskar upp varandra och när de ger sig iväg kan man höra en och annan oartikulerad ... ja, "sång", kanske inte är rätt begrepp, men nånting ditåt i alla fall. Detta var vanligt förekommande under den sena stenåldern, då man var noga varifrån man kom och till vilken grupp man hörde till. Detta är också oerhört väsentligt idag.

Tydligt för epoken är också att de kommer från en tid före vi hade medel för att byta till oss varor, då dessa män i flock ofta kan gå in i en affär och plocka åt sig vad de önskar, ofta något att dricka eller äta, utan att betala för sig. 

De kan sedan drabba samman med andra liknande flockar, om de inte hålls isär, vilket vi lägger enorma ekonomiska resurser på i samhället idag. Och det är ju bra att vi sponsrar historiska skeenden som dessa och inte bara lägger resurser på skola, vård o omsorg, och sånt som ändå bara skall finnas, liksom. 

Till sist, vi får inte glömma glädjen över att man lyckats tämja elden på stenåldern och även detta grepp har stenåldersmännens återkomst tagit upp på sin agenda. När man samlas så tänder man eldar, och ibland försöker man faktiskt störa motsatta flockar som träffas på samma ställen med dessa eldar.

Allt detta bara för att vi försökte prova med en för länge sedan glömd diet.
Nej, säger jag, experimentera inte med dagens mat. Det kan få ödesdigra konsekvenser!