Har du tid ett slag?

-Nej, jag har inte tid nu!
En ganska vanlig mening, eller?

Någon ber om hjälp eller lite uppmärksamhet. Kanske barnet som kommer till dig, medarbetaren på jobbet, ...eller nån annan.
Du håller på med något, något viktigt, som du är mitt uppe i. Du vill inte bli störd.
Eller så beror det på vem det är, kanske?

Meningen kan lätt slinka ur oss, och det är klart att vi vill bli färdiga med det vi gör och kanske redan är på väg till en eller fler andra saker, så ibland har vi helt enkelt inte tid!

Men säger vi tvärtom nån gång?
Säger vi: -Nu har jag tid!
Eller tänker det för oss själva?

Jag tror att vi mår bra att ibland när vi prioriterar mellan olika saker och något känns betydelsefullt att göra, att vi då också tänker nu har jag tid att...
Kanske någon vi tänkt länge att ringa, eller att vi gör något som vi blivit ombedda tidigare.

Vi får ju massor av tid. Inget som är självklart. Vår tid kan vara slut när som helst! Men, om det inte är slut när som helst - då har vi ju tid! Kanske rentav ganska mycket tid.
Och då bör vi också tacksamma för det, ge oss möjlighet att göra det där vi tänkt. Och äntligen få tid till det!