relationen

Det har för mig blivit allt tydligare att det är relationen som är det viktigaste i vår kristna tro.
Den intellektuella delarna är en hjälp mest för att nå dit och förändras så småningom till en förklaring till varför relationen sedan finns kvar, inte minst för ens eget tvivel.

Ofta börjar det med att försöka förstå vad som berättas, och i berättelserna anas att det handlar om en människa, Jesus. Och fattar man tycke för människan Jesus hör det nära ihop med att man funderar mer på det andra, att Jesus inte enbart är människa.

Till relationen hör praxisen, det som kristna gör. Böner, gudstjänster, lovsången, sakramenten.
Kanske att i behovet av att besöka en kyrka i tystnad säger en del om sökandet efter det ofattbara, Den Outsäglige. Men som kan uppfattas pratas bort eller försvinner i formerna.

Gudstjänsten i sig är inte missionerande, för den är ett eget språk och det som inte kan det, förstår det inte. Men om man kan det, ger det en hel del.
Som en relation, när man lärt känna den andre.