Kanske är det inte så konstigt att jag inte uppdaterat bloggen under veckan. När jag räknar efter kommer jag upp till 66 timmars arbetstid. Fast det stämmer inte riktigt. Det är egentligen 69, men enligt avtalet kan jag inte räkna mer än 66. Och jag borde inte arbetat mer heller.
Fast på läger är det svårt att låta bli. På ett helg-läger finns sällan tillfälle till rast. Och vad skulle man göra då? Nej, full fart - vad skulle det vara annars?
Det gör att när jag nu kommit hem och tittat igenom lite mail och annat får jag känslan av att jag återkommit till världen. Den vanliga.
Samtidigt saknar jag alltid de där härliga människorna som jag haft runtomkring mig under tre dagar. På den tiden hinner man gå igenom en hel del av både planerade och spontana möten och samtal. Många skämt och mycket seriösa diskussioner om sådant som får oss att känna, tänka, leva, utvecklas.
Då är det verkligen en förmån att få vara präst. Och när dessutom man har ett par fantastiska medarbetare och ännu ett gäng ungdomar som är med som unga ideella ledare, då är det väldigt lätt att trivas och känna glädje i mitt uppdrag.
Ledig, ja, det får jag väl vara sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar