Vi kan, som en teoretisk tanke, dela upp oss människor i de som tillhör någon slags subkultur och de som inte gör det. Eller så kan man det bara om man är tillräckligt fördomsfull.
En subkultur är en enskild kultur, mitt i den övergripande kultur som vi lever.
Naturligtvis finns inga som helt skarpa gränser, men det finns tecken på vad som utmärker en grupp av människor och som skiljer dessa från övriga i samhället.
Olika subkulturer är också varierande öppna eller stängda. Rappare är ett exempel på det första, frimurare på det andra. Ursprung, sportfans, religiöst hängivna, fans till olika musikstilar, ja, det finns en stor variation.
När jag ser på mig själv inser jag att jag i alla fall tillhör två subkulturer. En oerhört öppen, men som har vissa särskilda tecken - aktiv kristen tro och församlingstillhörighet. Fast det är svårt att bara genom att se på ytan kunna urskilja denna från "svenskar i allmänhet".
Den andra är lite tydligare - synth/darkwave/new-romantic-kuturen. Som synes är inte det en enhetlig subkultur, men många tillhör detta spektrum, så det är nog enklast att föra ihop begreppen så.
Efter lite funderingar vid festivalhelgen för ett tag sen är bilden ganska klar. En majoritet klär sig svart, eller svart-vitt, möjligen med klart röda inslag. Frisyrerna är många gånger medvetna val, och det är sällan man ser så många straighta män på en gång, som har tagit på kajal! Dessvärre såg jag mig långt övervunnen vad gäller högt uppåtstående hår, hans var minst dubbelt så högt. Men man kan inte vara bäst på allt...
Naturligtvis är det musiken som står i fokus. Ganska livfull, modernt synthetiskt sound, bra (catchy) melodier, och varierande mellan trallpop och dysterkvist.
En ung tjej som jag spelade lite musik för tyckte nog musiken var ganska fräck men ovanlig. Vi var på Peace & Love båda två, och när jag spelade den här musiken hon ställde sig frågande till vad jag hade gjort där över huvud taget.
Fast varför dra gränser? Som kristen låter jag ju hela livet präglas, allt för att alla, oavsett tro och tanke ska få möjlighet att få leva i en mer kärleksfull värld. Sedan kanske min synth-identitet inte präglar världen lika mycket, men nåt kan man ju behålla för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar