dra i snöret

Det finns många musiker, idrottare, och andra som är jätteduktiga. Och några som inte når upp till den klass som de hade önskat. De har höga mål och gör vad de kan för att nå dit, men många når inte ända fram.

Då brukar de flesta inse sina begränsningar. Visst kan man fungera både som musiker eller idrotta på lägre nivå, kanske inte professionellt som man tänkt sig, men man fortsätter för att det är roligt.

Kanske är en av de förmågor jag uppskattar mest hos människor att de har lyckats inse sina begränsningar. Personer som helt missat detta brukar vara ganska odrägliga. Och för det mesta lyckas de inte heller göra ett bra jobb när det handlar om deras yrkesliv. Och vidare är det inget någon mår så bra av, så därför vinner alla på att hitta sin idealposition.

Sträva högre kan man alltid göra, det är bra, men bara så länge det fungerar bra för en själv. Och andra.
Fast alla har ju inte den här möjligheten att säga stopp och dra i snöret.

Ja, alltså jag är så gammal att jag fick dra i ett plastsnöre på bussen för att markera att jag ville gå av på nästa hållplats.
Nu har påven dragit i snöret och stiger snart av. Han är gammal och tycker han har gjort sitt.
Bra!
Det krävs mod att göra något när man innehar det högsta möjliga ämbetet i något och då visa sin begränsning. Det är liksom inte inbyggt i systemet. Ingen annan har gjort det sedan 1400-talet. Och det har väl inget blivit bättre för, om vi säger så.

Om jag inte kunde bli organist, så berodde det på att jag hade mina begränsningar, men då hade jag andra fördelar jag kunde bygga vidare på. Kanske inser jag att jag passar bättre på en lägre nivå än att vara kyrkoherde i en ny organisation i en stor stad. Kanske har jag högre förväntningar på den personen än vad jag själv tror mig kunna prestera. Eller i alla fall, tror jag att jag använder mig bättre av mina gåvor på en nivå som ligger snäppet under den positionen.

Bravo Joseph Ratzinger, att Du inser din begränsning. Och att Du tar ditt ämbete på allvar. Det är ett viktigt ämbete, och världen behöver en kyrka som lever i den här världen. Inte som bara rullar på som det alltid har varit. Kyrkan är inte evig - den behövs inte när dess Herre kommer tillbaka. Lev därför i den här världen, för här behövs den, med daglig omsorg och äkthet om människor.

Och det är varje människa väl unt att få vila före döden när ens arbete är gjort färdigt.
Stopp-skylten lyser.
Var beredd att kliva av.