Så kan det faktiskt kännas ibland när man gör något som man vant sig vid, något som går av bara farten. Det är en ganska skön känsla.
Att kunna spela ett instrument och göra det av känslan, att låta fingrarna löpa över tangenter, strängar, skinn, hål eller ventiler och låta musiken flöda. Eller att hantera en maskin eller verktyg, stickor eller, ja, Du har säkert något exempel.
Att köra bil är ju ett sådant exempel. Det är skönt att känna att det går att ta sig fram genom tät stadstrafik utan att behöva fundera på var reglagen sitter, eller att känna ojämnhet i växlingen o s v.
När man byter bil blir det tydligt. Var sitter allt nånstans? Hur hanteras klimatanläggningen, ljudsystemet o s v? Det som Du kunde utantill på din gamla bil blir plötsligt som på nytt. Jag har precis bytt bil och inser att det jag lärt mig på den förra, nu måste läras om igen. Dessutom har den nya betydligt färre utrustning, så det finns en hel del jag letar efter men som jag inte kan hitta. Fast, karaktären är trevligare i alla fall.
Att kunna hantera något som är utanför ens egen kropp kan faktiskt bli en vila när det går av bara farten, eller i alla fall, att bara en tanke behövs och sedan händer det som du tänkt. I trafiken är det särskilt skönt. Men det gör också att vi många gånger uppskattar vad någon gör, eftersom det inte handlar om tanke och teknik, utan om tanke och känsla.
Vi har en förmåga att nå utanför oss själva på många sätt, och därigenom påverka både vår och andras upplevelse av verkligheten. Det är en gåva att vara tacksam över och göra det bästa utav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar