Upp-o-ner?

Ibland är det svårt att få till allt som man önskar. Det känner ju alla igen.
Vi kan lätt föreställa oss något, vi önskar hur något ska bli, och planerar kanske för det. Sedan blir det ändå på ett helt annat sätt.

Ibland tvingas vi göra prioriteringar som tycks gå helt tvärs mot vad vi egentligen skulle eller förväntas göra. Att skifta uppgifter i mitt arbete är en sådan sak.
Både präst och chef är ibland svårt att kombinera för vissa tider och dagar tar chefs-delen så mycket större plats.

Å andra sidan, att efter en dag eller två nästan helt inriktad på chefs- och ledarskap få fira en enkel Taizémässa som ikväll, ja det gör även mig lugn, trots att jag håller i den.
Lugnet som Taizémässorna ger skapar ny kraft att fortsätta arbetet med det som ibland känns tungt.

För ett tag sedan insåg jag att bara för att vi har en möjlighet, så är det inte säkert att en förbättring blir bättre. En av de saker jag äger tänkte jag byta ut, till något bättre, mer pålitligt, ganska mycket nyare. Och det är ju bra att slippa besvär och problem och samtidigt få något bättre.

Så, jag genomförde bytet, gjorde mig av med det gamla och köpte en liknande, fast nyare.
Och allt är frid och fröjd... men nöjd? Tja, det var väl OK....

Karaktären, situationen som hörde till den förra, äldre varianten var mer värd och som gjorde mycket av helheten. Bra med nyare, fast det blev ändå lite fel.

Lyxproblem uppenbarligen, men har faktiskt gett mig en insikt i var värdet ibland ligger. Inte i det som syns utåt, eller i det som marknaden värderar högre.

Som livet i allmänhet. Vi älskar inte någon för att den är fel fri och perfekt utan för att vi lär oss att leva med någon som är en människa, en som vi. Där ligger det stora värdet - att dela.

Och då, när vi lever med sådan kärlek, då kan livet vara upp-o-ner och ändå vara alldeles utmärkt.