Som den kallas på engelska - good friday. Det är inte mycket människan behöver göra utan Gud gör, med hjälp av sin son, desto mer.
Hade tänkt lägga ut predikounderlaget här, men eftermiddagen hade för många uppgifter för att det skulle hinnas med.
Råkade komma in på teodicéproblemet annars. Väldigt sällan det händer, men årets långfredagspredikan blev mer av teologiskt resonemang än mina annars känslofyllda direkt-in-i-händelsernas-centrum-predikningar.
Gud värjer sig inte mot ondskan, Guds son tar inga genomvägar genom smärtan och lidandet, för gud vet också att vi inte kan göra det. Inget fusk, från guds sida alltså.
Och den idén har ju kyrkan kämpat mot under sina första århundraden.
Men vad hade varit poängen med hela Jesu död och uppståndelse om han tagit en genväg? Om Jesus tagit gräddfilen förbi allt det jobbiga, bara för att han råkade vara Gud också?
Poängen är att han gick in i döden fullt ut, för vår skull, för att också vi ska dela detta - Gud och människa. Och efter Jesu verkliga död kan vi veta att Gud delar även detta med oss människor. Inte bara födelsen och livet.
Johannes skriver mycket utifrån att skriftens löften ska uppfyllas, men en detalj jag lärde mig under förberedelserna var att de fyra soldaterna vid korset stilistiskt sett motsvaras av att där också finns fyra kvinnor. Det går att få antalet kvinnor till två eller tre, men också till fyra, vilket troligtvis är fallet. Maria, Jesu mamma och hennes syster är de två första. De är så välkända att de inte presenteras närmare.
Johannes skriver då troligen om sig själv, som lärjungen som han älskade och som den som vittnar om allt detta. Och om då Maria, Jesu mammas syster också är Johannes mamma, så är det ju inte så konstigt om hon inte är närmare beskriven. Och hon hade ju ett namn... vet du vilket?
God påsk så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar