Delta Machine

Det är nåt speciellt varje gång ett helt nytt album med Depeche Mode kommer.
För mig i alla fall. Och för den fortfarande trogna skaran av fans.

För mig har jag ända sedan 1984 hängt med gruppen vid varje nytt albumsläpp. Varje första singel lyssnas extra mycket på för att försöka ana åt vilket håll de har dragit sig denna gång.
1984, då var det "People are people" som dök upp i april/maj. För den tiden en oerhört rå och udda låt för att bli en hit.
Sedan dess har varje album tagit ett par steg i en annan riktning jämfört med förra albumet. För depeche Mode är inte en grupp som låter lika från skiva till skiva.

Förutom nu då. Kan inte hjälpa det men jag tycker de tre senaste albumen låter väldigt snarlikt.
Fast det finns ingen "A Pain I am used to" (typ) på den här skivan.
Då "Precious" kom, trodde jag nog att de skulle bli en stark popskiva men med lite softare, renare ljudbild. Nej, snarare oerhört råa ljud. Och av dem är det inte så mycket kvar på Delta Machine.

Ganska mycket tycker jag skivan puttrar på ganska småtrevligt. Känns inte som att den kommer att påverka andra artister så mycket som dM gjort under de gångna årtiondena.
Idag är väldigt mycket av den "populära" musiken gjord enbart med elektroniska instrument. Ja, inte ens det - datorer handlar det väl snarare om.

Att något var udda i början på 80-talet för att det var programmerad musik (till vissa delar), det är idag självklart. Och även den musik som använder mest gitarrer..., ja nog är soundet programmerat, alltid.

Fortfarande känns det helt naturligt, trots att det är en ny skiva som kommer ut 2013, att ha den som en fysisk skiva. Det är ett album, inte bara en samling låtar.
Den har en förstalåt, en andralåt, en tredje låt, en som bryter av, ja två t o m i rad, som nummer fem och sex, och sedan startar den om, och byter lite stämning hit och dit. Och så en sistalåt.

Kommer vi någonsin kunna få en känsla för konsten att tracklista ett album på rätt sätt, när var o en gör sina egna spotifylistor? Enstaka låtar trängs med varandra utan känsla för vilken som bör komma före den ena o den andra. Eller? Och man kan börja och sluta var man vill.
Kanske inte gör nåt.

I varje fall fick jag ännu en gång uppleva ett nytt album med dessa legendarer. Den kommer växa, som alltid. Och den verkar redan klart bättre än "Exiter". Och skam vore det väl annars...