stiltje?

Ja, här har det varit tyst ett tag.
Det börjar kännas ganska tillräckligt nu, på jobbfronten.
I torsdags hade jag sju möten i en följd, avbrutna med 10 minuters lunch kl 12.05.
Naturligt vis finns ingen tid att svara i telefonen. eller läsa mailen, eller attestera räkningar eller göra några som helst förberedelser eller efterarbeten. Jag menar, det händer ju att man bestämmer att saker ska göras på ett möte, men något tid till det, ... ja det skulle ju vara efter alla möten då.

Och då brukar jag vara ganska trött i huvudet.
Åka hem? Nej, nonchalera o jobba på.

Efter fem dagar i en vecka är det två arbetsdagar kvar. Så är det inte varje vecka, tack och lov, men ändå en hel del.
Nu är jag chef för tre arbetslag, och jagar vikarier för vikarier, som också kan vara sjuka.
Fast sjätte arbetsdagen förra veckan, när jag gick upp 6:45 på lördagen, kom kräksjukan.

Som för 10 år sen, snabbt och effektivt. Knappt sex timmar senare är det över, och kvar är känslan av ett vrak.
Fast de här dagarna har jag ändå tänkt en del, på att det är svårt att fortsätta jobba om jag har gjort.
Jag måste strunta i ännu mer. Jag hoppas att min kyrkoherdekollega snart blir utnämnd och kan ta fler bitar, gemensamt för båda pastoratet.
Eller så blir inte han utnämnd och då vet jag inte hur det blir.

Just nu är det hela tiden på gränsen, detta att arbeta som kyrkoherde. Det är inte hälsosamt. Och det känns inte riktigt bra. Men , har jag något val?

Har en tid med en coach om en vecka. Det ska bli intressant och se om jag blir klokare då och i så fall på vad.
Lärorikt och roligt, är det i alla fall för det mesta.

Hoppas kunna blogga mer framöver igen.
Ses!