Nåt som påminner om dagens förmiddagspredikan.
Det finns en berättelse om en mycket rik familj, där pappan ville att sonen skulle förstå vad det innebar att vara rik. Därför tog han med sig sonen och fick bo hos en familj som bodde nära deras gods. Efter några dagar kom de hem och pappa frågade sonen om han nu förstått vad det var för skillnade mellan att vara rik och fattig.
Då sonen svara ja, ber pappan honomn förklara skilladerna mellan att vara rik och fattig.
Ja, säger sonen, vi har en hund, men dom har fyra som springer omkring där de bor. Vi har en pool på gården, men dom har en hel sjö att bada i.
Vi har lampor i trädgården och vägen upp mot huset, men dom ser hela stjärnhimlen.Vi har anställda som hjälper oss, men dom hjälper andra. Och vi har stängsel runt hela vår gård, men dom har vänner som skyddar dem. Jag som trodde att det var vi som var rika och dom fattiga...
Vi vet väl alla vad orden rik och fattig betyder! Vi har präglats med betydelsen av de här orden under hela vårt liv.
Och vi har lärt oss vad orden får för betydelser för hur andra ser på oss.
Den som är rik har väl gott om pengar, den som är fattig, är ofta bekymrad för att den saknar så mycket, som den rike har.
Vi lever i en värld som ständigt vill få oss att sträva efter rikedom, mycket pengar och ett materiellt överflöd.
Vi hör om grannar och andra i stan som vinner på lotterier eller lyckas med något projekt och blir väldigt rika på kort tid.
- Ooo, tänk om det hände mig nån gång….
Berättelsen vänder upp och ner på begreppen. Den rika familjen saknar plötsligt en hel del som de trodde att de hade, och som de fattiga saknade.
Det materiella, statusen, ekonomin, som vi bygger upp våra sociala system med, räcker inte med att förklara begreppet. Istället är det andra saker som skapar det som är av verkligt värde.
När Jesus håller sitt avskedtal till lärjungarna är det lite grann på samma sätt. Han ger lärjungarna ett bud som de ska hålla.
Och ”bud”, ja som 10 Guds bud, det vet vi ju att, de är inte så lätta att hålla.
Många förknippar livet som kristen med, att man måste hålla en massa regler, att man inte får göra något roligt, utan endast sitta still och ha tråkigt.
Men när Jesus kommer med sin ”regel”, sitt grundläggande bud till sina lärjungar, som det sista testamente han ger innan han går i döden, då handlar det inte om krav, utan om möjlighet.
”Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra”.
Och han ger löftet att om vi håller hans bud, då blir vi också kvar i hans kärlek.
Kärlek är det band som håller samman lärjungarna och som håller samman oss alla med Jesus.
Och det är just kärleken, att älska sin nästa, som knyter ihop oss med Jesus.
Johannes skriver om detta också. Och förtydligar, att vi när vi älskar varandra, så är vi i Gud och Gud i oss.
- - -
Om vi tänker tillbaka på berättelsen om att vara rik eller fattig, så fanns där en tydlig skillnad: den rika familjen hade ordnat allt själva, men den fattiga hade vänner till hjälp, de hade en sjö där de också troligen mötte andra. ’
De rika hade stängsel som hinder mellan dem och andra. De fattiga hade stjärnhimlen, en bild för det oändliga, som omsluter oss.
Visst mår vi alla bra av att ha en viss materiell standard. Men, det är inte där vår rikedom ligger!
Vår rikedom är i kärleken!
Kärleken är som stjärnhimlen – oändlig. Den har inget slut.
Kärleken sätter inte upp stängsel mot andra.
Den materiella välfärden kan göra det, men inte kärleken.
Det finns många sätt att leva på och många sätt som styr värderingen av våra liv.
Ofta finns det regler, uttalade eller outtalade, för hur det ena skiljer sig från det andra.
Men både berättelsen och evangeliet visar att det finns andra värdegrunder än detta.
Och Du och jag måste fråga oss – vilka värdegrunder har vi?
Vad styr mitt liv? Vad styr, hur jag ser på andra?
Vad styr om jag känner mig rik eller fattig?
Är det strukturer som påverkar hur jag ser på mig själv?
Är jag på ett visst sätt för att jag kommer ur ett sammanhang, som jag själv tvingar mig att leva i resten av livet? Då finns ingen plats för växt! Då är jag fast i ett system.
Men att vara kristen handlar inte om att leva i ett system.
Det handlar inte om strukturer.
Det handlar om att välja kärlek som det enda som ger värde åt livet och åt allt vi har omkring oss.
Kärleken hjälper oss att se vad det innebär att vara rik eller fattig. Åtminstone ger det mig en utmaning och jag tänker att det enbart är det materiella som annars styr det.
Kärleken till andra är det bud Jesus ger oss lärjungar. Men det ska vi inte se som prestation. Det kan det bli. Kärlek kan också bli ett krav.
Den som väljer att ge ut av sig själv till andra, som ger gåvor, ger av sin tid, men saknar kärlek…. Den lever ändå inte med Gud.
Först måste vi ta emot kärleken från Gud. Gud är kärlek, och utan Gud kan vi inte älska varandra. ’
Men när vi tar emot kärlek från Gud då förstår vi ju, ja det är rätt enkelt – att Gud är I oss. Och när vi låter kärlek strömma genom oss, ut till andra, då vet vi att vi är I Gud.
Vi är omslutna av kärlek precis som vi är omslutna av stjärnhimlen.
Inget börjar med oss. Gud är vårt ursprung och vår livsnerv.
Det är inte vi som valt Gud, för att bli något.
Gud väljer ut oss, ger oss kärlek, som vi får ta emot. Det ger oss rikedom.
Men det är först när vi själva ger ut av det vi fått som rikedomen växer, för att den flödar ut i världen genom oss.
Bara det som lever kan växa. Det som trycks ner och stängs in, där tynar livet bort.
Men när vi bryter ner stängsel, när vi tar emot kärlek, när vi öppnar oss och vi lever i ett flöde av utgivande och mottagande –
Då växer vi både som människor och som kristna.
Jesus kunde gett lärjungarna vilken regel som helst, men valde att säga:
-Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.
AMEN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar