Glad Påsk!

Jesu verk är fullbordat! Graven är tom!

Förvirring, förskräckelse, tystnad.

Kvinnorna vet inte vad de ska tro.

Chocken omsluter hela deras förmåga att se, höra och förstå.

Det mest definitiva och självklara är plötsligt ställt under tvivel.

Vad händer med världen? Är jag från mina sinnen?

Varför vet jag inte vad jag ska ta mig till?

I den djupaste sorg hade den mörkaste natten gett vika för gryningens första aning. De välluktande kryddorna hade dom varit ute och köpt på kvällen och under gryningen hade de gett sig iväg.

De hade gått så fort, och fortfarande var de i chocktillstånd.

Ändå förväntar dom sig att liv och liv och död är död. Visst räknar vi med att livet på jorden är så? Allt annat är en omöjlighet eller ett ingrepp av Gud.

Kan VI säga, men detta var före evangeliernas tid.

Dom ger sig iväg till graven, i sin förvirring, för de har naturligtvis inte tänkt så långt att de kan komma in i den.

För att vi ska förstå kvinnorna måste vi tänka in deras chocktillstånd.

Dom hade gått med lärjungarna upp till Jerusalem för att fira påsk. De skulle få vara med varandra och deltaga i festligheterna. Men Jesus hade blivit arg, utmanats dag efter dag och sedan tillfångatagen under natten före sabbaten.

Och redan under morgonen dömd till döden. Till döden!

All glädje och förväntan hade bytts mot förtvivlan och chock. Rädslan höll i sig för männen vågade sig inte ut. Kvinnorna trotsade rädslan för att tidigt göra det sista de kunde för den dom i princip gett sitt liv till.

När de ser graven öppen rivs såren upp, de går in, och ser en främmande ung man sitta där, till höger.

Förtvivlan övergår till förskräckelse.

- Var inte förskräckta, säger han, och om Du & jag hade varit med om, att det värsta som kunde hända, hänt en av våra närmaste, hade vi också ryggat tillbaka.

- Han är inte här, han ni söker. Se här låg han. Säg till de andra att han träffar er i Galilleen.

Det är inte möjligt! De vill inte bli utsatta för detta också, och därför springer de sin väg, skrikande och helt utom sig.

Det vet ingenting längre, men tårarna sprutar i skräck över vad de fått se och höra.

- - -

Det finns inga självklara svar på påskens morgon.

Det som mötte kvinnorna, när de kom fram, är alldeles ofattbart.

Och det vet vi ju, för så många har så svårt att tro detta,

tro att detta är sant!

Efter ett litet tag måste kvinnorna stanna.

De måste sätta sig vid vägen och pusta ut.

De måste vänta på att gråten tar slut.

De ser på varandra och sakta bågar de fråga sig – vad var det vi såg, vem pratade med oss. Och vad var det han sa?

De sade ingenting till någon, för de var rädda.

Vem skulle tro på dom?

Skulle Petrus? Nej!

Skulle Jakob? Nej!

Skulle Johannes? Nja, nej troligen inte.

Andreas, Tomas, Matteus, Judas, Filippos, Bartholomeus eller någon annan? Nej, de skulle bara bli tagna för tokiga.

För det går inte att tro på det omöjliga. Väl?

Men kanske vänder dom tillbaka för att se att dom inte bara drömt och delat samma dröm alla tre. Det är mer troligt än att det de såg och hörde var sant.

Och kommer dom tillbaka till graven är den lika tom igen och platsen där de lagt honom är tom och mannen säger:

- Gå till Galilleen - Han väntar på att möta er där!

Just därför, att detta är så omöjligt att kunna tro på, så blir kvinnornas vittnesbörd så mycket tydligare.

Lärjungarna tror inte på dem, och inte heller efter att Jesus själv visat sig för Maria.

Och de två andra av lärjungarna som mötte Jesus blev inte heller trodda.

Det är helt otroligt – fram till nu – men nu är Guds son, Jesus från Nasaret, avrättad och lagd i en grav, och just därför att han verkligen dog,

kan Gud uppväcka honom till liv igen.

Det som hänt är inte mindre verkligt för att det är svårt att tro.

Jesus är uppstånden från döden,

Hans verk är fullbordat!

Graven är tom,

och han är inte kvar där eller i dödsriket.

Han går levande omkring

för att döden inte har makt över livet,

och detta är, i all sin otrolighet

påskens evangelium!

Livet har segrat över människans död,

med hjälp av Guds kraft,

därför att ingenting är omöjligt för Gud!

Döden är besegrad och Kristus är uppstånden! 

Halleluja!

Utkast till predikan, påskdagen 2013, Borås Caroli kyrka