Konfirmationstid

Det är så att man kan ta på känslorna av förväntan.
Senaste veckan har varit intensiv, och det känns som att det var längesen den började. Nu är det inte långt kvar, men höjdpunkten den ligger precis här där jag står.

Strax före konfirmationen börjar är de unga ändå ganska samlade. Så har det inte varit direkt under veckan. Ganska mycket trams, viskningar och okoncentration. Eller, ja, koncentrationen har väl varit splittrad på olika saker, skulle jag nog säga istället.

Generalrepetitionen gick väl inte lysande. Många avbrott och inte rakt på sak. Nån har inte hängt med alls tidigare och blir förvånad. Men många vet ändå att när det hela kör igång - det är då det gäller.

När jag står inför hela församlingen och känner denna förväntan som en vägg, då inser jag att jag måste tänka om. Det är trots allt inte skärtorsdagsmässan som är kyrkoårets höjdpunkt. Eller rättare sagt, inte årets bästa gudstjänst - det är konfirmationsmässan.

Det finns ingen gudstjänst där det för egen del är så spännande att till varje pris få med allt innehåll i både konfirmationen och en mässa, och samtidigt inte bli för långt.
En gång skulle en kollega till mig alldeles bestämt ta hand om upplägget och genomförandet, då jag bara varit inne lite grann på slutet av konfirmationstiden. Fast han blev nervös och glömde bort vad han skulle göra, han pratade på och tiden gick... Och gick....   .. och det gick inte så bra.

Den här gången sade jag i förväg: 1´44´´! Det ska inte ta längre.
Det gick på 1´41´´!

Att se konfirmanderna verkligen skärpa sig och gå in för det vi förberett tillsammans, att se hur den själva tänker sig delar av tron, utformat av dem själva, det är fantastiskt att vara med om. Visst hjälper vi ledare till att föra fram till något som håller, men det görs av var och en själv. Och de gör de så bra. Alla!
Även de som sagt tidigare:
- Nej, jag vill inte säga nåt!
Till slut står alla där och själva kommer på ändringar och vinklingar och känslor och...

Det rä verkligen en högtid och det är en fest. Vi samlas runt konfirmanderna i hem och i kyrka. På samma sätt samlas vi vid en måltid tillsammans, både i kyrkan och i hemmen.
Det är stort att få vara med om. Och se dem växa i sig själva, när de vågar ta stegen.... och lyckas!