Just nu är det personligen väldigt svårt att hålla balansen.
Det finns många håll att falla åt, så det är en ganska smal och krokig väg att gå på.
Den väg är smal och den port är trång som leder till himlen...
Nej, det var nog inte så här Jesus menade. Det kan vi förstå genom att han lät varje människa som ville må bättre få en chans att göra det. Alla ville inte göra det, d v s släppa på sina egna privilegier, makt etc för att må bättre.
Alla som är lite sjuka vill inte bli friska för det ger en viss bekvämlighet att bli behandlad som sjuk. Och den sjukan är svår att bota.
För mig handlar det om att håll mig frisk. Därför är joggingen en av de viktigaste sakerna att göra i veckan. Att hålla en god fysisk kondition gör att jag kan utföra mitt arbete. Blir jag sjuk och inte orkar jobb, kan jag heller inte göra det.
För gränsen är nära. Det är hela tiden alldeles för många perspektiv parallellt på gång.
När jag räknade härom dagen kom jag fram till att det var åtta olika arbetsuppgifter. Fast då räknade jag faktiskt inte med att jag handleder vår fritidsledarvikarie, att vi söker efter två nya, och att vi har tre präster som är nya i sin tjänst efter semestern samt en under rehabilitering och därför på annan plats.
Det är svårt att få ihop allt och därför blir det lätt så att jag inser att jag inte varit helt ledig under tjugo dagar i streck. Då krävs det viss grundkondition!
Och så är jag tacksam för mina goda medarbetare som tar tag i saker och att vi tillsammans känner ansvar. Det är viktigt.
Men det gäller också att sova bra, och att hitta de där olika fritidsintressena som bryter av.
Oavsett vad vi är inne i behöver vi "koppla av". Plugga ur. Vi behöver rekreationen från det vi är inne i, vilan för att återhämta sig.
Den kommer inte av sig själv när det är för tufft.
Det gör inte balansen heller. Det gäller att inte svänga för långt åt nåt håll utan hålla sig på den smala remsa som leder vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar