med ålderns rätt...

När, i vilken ålder, är vi mest åldersfixerade?'
Tror att det inte är så lätt att säga. Fast, troligen mest vid 17½ år. Då är det så mycket som snart förändras, fast ändå inte riktigt än.

Men man är mitt upp i sin egen ålder, och det är den som är viktigast. Andra är äldre eller yngre eller lika gamla.
Själv tror jag att jag befinner mig i lite motsatt åldersfixering. Jag måste alltid tänka efter hur gammal jag är nu för tiden. Jag menar, det ändras ju minst en gång om året!
Ja, det är ju inte oftare heller...

Men det spelar ingen större roll och inte andras ålder heller.
Fast en sak spelar roll - jag har fått vissa fördelar med min ålder.
Jag kan välja mellan det mesta, utan att det är särskilt konstigt. I alla fall vad gäller åldern.
Jag kan känna att jag är ganska trygg i det mesta, och jag behöver inte detaljförbereda för att känna mig lugn.

Imorgon åker jag på konfirmandläger. Det är alltid skoj. Fast tidigare tänkte jag att detta är det mest nervösa dygnet under hela året. Så känns det inte längre.
Lite stressigt, visst, för jag skulle egentligen inte alls ha konfirmander, så jag för egentligen sköta det på min fritid, men det är viktigt för kontinuiteten i vårt distrikt att jag är med.
Och jag har inte jobbat med konfirmander ihop med pedagogen sedan mars 2002. Vår fritidsledare känner visserligen församlingen bra, men är bara tillfälligt inne som vikarie under 3½vecka i september.
Och utöver våra 23 konfirmander har vi en parallell grupp på ideella unga ledare, som är 15 styck!

Sova, ja, jag får väl ta med en madrass...
Det är lugnt, vi hittar väl på nåt. Vi förbereder oss alla, visst, men...
tja, det blir nog bra!
Med ålderns rätt få jag känna så!