Trots lite huvudvärk går jag upp ur sängen och tar upp dottern. Hade gärna sovit lite längre för det blev sent. Lika sent som förra natten ungefär, runt 20 över två.
Men någon av oss måste få sova vidare och det ger mig lite tid tillsammans med henne.Sitter med lilla datorn på golvet intill henne där hon leker på sin filt o tänker på de två gångna dagarna.
Det var 22 år sen jag körde vägen till Oskarshamn för första gången. Pirrig och nyfiken. Och vägen hade förändrats mycket, fast nyfikenheten var nästa lika stor, nu när jag körde till vår återträff. Att köra bil en längre sträcka ger tillfälle till både en del reflexion, men också att kunna lyssna på en bok eller musik. En ny bok av Karin Alvtegen utgjorde gott sällskap, även om dialogerna i den här senaste (?) Fjärilseffekten är alltför sär-skiljda av mycket långa monologer.
Dag två,efter att ha tagit farväl av mina gamla vänner, fortsatte jag mot ett bröllop i gränstrakterna mellan Halland, Skåne och Småland. Passade på denna tripp att stanna lite oftare än annars. Vid en mack då och då, eller för att titta på en Jaguar till salu.Trevlig säljare och fin bil, men inte riktigt vad jag söker.
Utmaning att hitta med GPSen blev det när det visade att mitt slutmål låg ytterligare 14 minuter bort när jag var framme. Att inte överlämna kontrollen till annat eller andra är viktigt i livet, för att inte komma fel. Det finns ju tecken /vägskyltar som leder en rätt och man ser dem!
Bröllop är så olika, men ofta roliga för det är så många som aldrig setts förut men som delar vänskapen med brudparet. Många korta men roliga möten blir det. Här blir det en liten stund i livet man delar vid ett tillfälle i livet som är viktigt.
Vi valde att köra hem samma kväll, min fru och jag i var sin bil. Betydligt tråkigare än att åka i samma bil, men man får inte alltid välja om man ska få ihop livet. En choklad bit här och en korv där för att hålla energin uppe under nattens timmar.
Första olyckan på de 80 milen kom 1,5 km hemifrån. En kvinna som cyklat omkull. Så det blev några extra kilometer för att köra hem henne innan jag väl var tillbaka hemma. Gott att få komma till nytta också längs vägen.
Så visst är det inte så konstigt att det blir lite huvudvärk efter 80 mil, inte så mycket vatten som skulle behövas och inte så mycket sömn heller. Men det är en resa som inte bara går längs vägarna, utan också inåt, genom alla samtal och möten, genom de egna tankarna eller de yttre intrycken som man får till sig.
Fast det är också skönt att sitta hemma på köksgolvet för att lite smälta intrycken.
Inför nästa resa.
Som också den kommer att gå utåt och inåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar