av bara farten

Dagen efter mitt tredje deltagande någonsin i en officiell idrottstävling.
för två år sen gjorde jag mitt första framträdande på den sportsliga banan: sprang 10 km på 59´51´´.

Efter att ha förbättrat mig med några minuter förra året satte jag återigen nytt rekord för mig på samma distans med 54´51´´.

Vad har man för gränser egentligen?
Naturligtvis kommer jag aldrig att komma i närheten av den kenyan som vann loppet på 29 minuter drygt. Min gräns går långt före dess. Men, skulle jag kunna komma under 50 minuter? Det är ganska långt dit! Kanske med intensiv träning med det målet.
Krister Person, journalisten skulle springa på 49,11 och det blev drygt 50 minuter. Han har verkligen legat i, tränat och satsat. Det är bra jobbat, tycker jag, från att han tidigare hade lite övervikt och inte var så idrottslig.

Inte heller jag var någon som deltog i lopp eller andra sportaktiviteter. Joggat lite grann har jag gjort, mer och mer, från ungefär 1996 och framåt. Bodde i Biskopsgården i Göteborg då. Fast då var det ett par gånger på sommaren. Först runt 2003 på Sjöbo i Borås, blev det några fler gånger på sommaren, fast inga längre sträckor.
Runt 2006, när jag flyttat till huset i Fristad, blev det dock hyfsat regelbundet en slinga på 3,7 km. tyckte det var bra då. Och jag var stolt när jag ökade till en halvmil kanske var det 2010. Under sommaren 2012 ökade jag till att springa 10 km några gånger före jag sprang mitt första kretslopp, och denna sommar har jag ökat till 12-13 km med rekordet hittills på 13,4 km.

Jag tänker ibland på Forrest Gump. "Run Forrest, Run". Den säger att det otänkbara är inte helt otänkbart. Det finns gränser som kan sprängas. Det görs med god motivation, och glädje.

Jag har båda två vad gäller att springa och hålla konditionen på en hyfsad nivå. Och vi har nog alla områden som vi kan förbättra oss på och gränser vi kan gå över.
Därför är livet spännande. vi kan ett tu tre befinna oss i situationer vi är helt bekväma med, men som vi bara skulle skrattat åt om något berättat för oss några år i förväg.
Och det gör oss ödmjuka.
Ödmjuka inför det faktum, att vi har kraft och goda förmågor gömda i oss, som vi inte anar.

Så prova och spräng några gränser och se att livet utvecklas.
Mmm, det kan alltså gå fortare...