Äntligen uppe, efter lite datastrul - tankar inför allhelgonahelgen

Drömma – visst drömmer vi om det vi önskar!?
Våra drömmar är viktiga för de hjälper oss att hålla oss vid liv.
Vi drömmer om vad vi skulle kunna bli, vart vi skulle kunna åka, vem vi skulle vilja träffa, vad vi skulle kunna göra…

Vi drömmer för att hitta en riktning framåt som utvecklar oss, och vi drömmer om det som ligger utanför räckhåll.

Visst finns det alltid viss realism i drömmarna, men de är inte begränsade till att bara handla om det som vi bestämt kan säga ska ske.
Tvärtom finns det utlopp för vår nyfikenhet och våra önskningar. Och med hjälp av detta kan vi utvecklas och utmanas från de normer vi annars håller oss inom.

Mänskligheten hade aldrig gett sig ut i rymden, aldrig seglat på världshaven, aldrig sått säd för att sedan baka bröd, ja, kanske inte ens haft ett språk
om vi bara hållit oss till det vi visste, och aldrig låtit våra drömmar styra oss.

Drömmar handlar om något bortanför vår vardagsvärld och har därför inte vardagens begränsningar. Och det är så vi också ska tänka om himlen, och livet efter detta, det eviga, när vi pratar om det.

Vi har hört om löften som människor fått, om att det finns ett liv som fortsätter, som öppnas igen, trots att allt verkat som att livet har nått sin slutpunkt.

Döden kan vi se, vi som lever, men vi ser det enbart hos andra.

Vår egen död kan vi inte själva se, förrän vi kommer till det ögonblicket. Det är först då som vi får uppleva döden från alla håll, inte bara genom att se på den på avstånd, från utsidan.

Visst finns dom, som helhjärtat väljer att tänka bort hoppet om ett liv på andra sidan döden. Ofta beror det på illusionen, att vi tror att vi själva kan bedöma det som vi inte vet något om, sånt som styrs av lagar, från en helt annan värld.
Det ingår i så fall i denna världens vardagslogik, att vi varken kan eller ska uttala oss om det, som ligger bortanför vår egen livsvärld.

Men, det finns dom som hoppas och det finns även någon som vet. Hoppet grundar sig på dom löften vi människor fått av Gud, och Jesus, Guds son, som kom till oss för att lära känna oss, gav också oss möjlighet att lära känna Gud.

Gud talar, så att människor förstår, i Jesus. Därför kan Jesus beskriva himlen som den är och behöver inte ifrågasätta det som är självklart för honom, men nästan som en dröm för oss.

Men löftet om himmelriket liknar våra drömmar, då det utvecklar våra liv – det finns något mer, något som inte begränsas av denna världens lagar och normer. Det finns ett steg vidare, så att livet inte bara tar slut. Det är lätt att tro att det gör det, i den här världen, men det finns en fortsättning.

Och där finns Gud, den gud som är en Gud för levande och inte för döda. En värld som spiller över lite grann till vår värld, och som ger oss ett hopp att följa.

Där finns Gud som har hela bilden,- inifrån, inte bara en enda sida, - utsidan. Där härskar den Gud som i sig är liv och därför först och främst delar med sig av liv.

Livet dör aldrig. Vi dör, när livet försvinner från oss i den här världen, men livet dör inte. Men eftersom vi en gång fått liv, så erbjuds vi att följa med till den värld som ligger bortom vår, för där finns livet utan ände.

Utan begränsning, kanske också utan drömmar, för där är våra behov uppfyllda och vår längtan verklighet.

Om detta får vi ett löfte att drömma om och hoppas på här i våra liv. Vi inbjuds att inte låta oss styras av våra begränsningar, utan se livets möjligheter, då livet, som knoppas i denna världen, slår ut i full blom. Och där möter vi Jesus igen, som välkomnar oss, där vi får se ett ansikte på den röst vi anat här, och som bjuder in oss att komma till honom, till himlen.

Då återstår bara en ny verklighet, bortanför livets gränser här på jorden. Och till den nya värld som alltid finns där, får vi komma, vi får mötas, och fortsätta leva och utvecklas.