juldagstankar från köksbordet

Det är en bedövande vacker vinterdag utanför köksfönstren.
Helt molnfri himmel, klar sol och grinstrande snötäckta träd.

Tänker att det är lite underligt hur kroppen oftast anpassar sig till rådande omständigheter.
I år är jag så förkyld att det skulle märkbart påverkat mig om jag hade haft gudstjänster. Det hade varit svårt med den där 3-och-en-halv-timmes-natten mellan midnattsmässa och julotta. Jag mår rätt OK på dagarna, men nätterna mår jag inte alls bra. Tror att jag blir bättre men så kommer natten och jag undrar vad som hänt under dagen.
Jag saknar gudstjänsterna, saknar mötet med resten av församlingen, den extra härliga julstämningen i kyrkan, ljusen, psalmerna mm.
Bibelorden och budskapet kan jag få ändå, men inte det andra.

Men jag är ändå tacksam över att jag får vara frisk de andra jularna. Tacksam över att jag fick sova inatt istället för att vara uppe, för det behövde jag verkligen. Jag behövde finnas hos den lilla människan här i min närhet som upplevde sin första julafton igår. Visst sov hon lite grann, först en kvart och sedan en knapp timme ( istället för 2½-3 timmar som hon brukar under en dag), men mest var hon vaken, glad, pratande och sprallig och riktigt njöt av att ha hela familjen omkring sig.
Nästa år kan hon nog öppna sina presenter själv, men i år var nog hela stämningen tillräcklig.
Så somnade hon i fasters famn när pappa skrapade fram bilen ur isen och brodern tog ut alla grejer, och sov, med ett och annat ljud i timmen under morgonen, ända till kvart i nio.
Och strax därefter kom mamma hem från jobbet för andra gången den natten.

Nu sitter vi i köket, lillan och jag. Jag vid köksbordet, hon på golvet. Frukosten går långsamt, läser lite tidning och krönikor av chefredaktören och kyrkoherden. Hon leker förnöjt med någon ny och någon gammal leksak på golvet. Och jag lägger mig där bredvid henne ibland också och bygger torn som hon rasar ner.
Det här är också en julefrid som jag njuter av.

Allt är inte som vanligt, jag har inte samma möjligheter eller uppgifter som vanligt, men det kan vara värt att njuta av just därför.
Jag känner ändå doften av hyacinterna och granen, trots förkylningen.
Jag tar emot ljuset utifrån, det klara, vackra. Ljus behöver vi, ljuset kommer från solen och från krubban.
Ljus behöver vi alla ta emot, från solen, från varandra, från Gud.
Och frid. Inte bara julefrid, utan varje dag. Motsatsen till krigets och näringsfattighetens och likgiltighetens offer, som finns i Syrien, Irak, Afrika och här.
Från varandra, inte bara från krubbans Jesus och direkt från livsmöjligheternas Gud.
Ljus och frid, det är vår juldag.

Lillan somnar i famnen och läggs i sängen. Där finns frid och ljusstrålar från världen utanför.
Vårt uppdrag är att ge det till varandra, inte bara idag, utan till hela världen, varje dag.
Ge av det vi själva fått. Och det är mycket!!!

God jul!