döm inte...

"-Döm inte, så blir ni inte dömda."

Även om det bara fanns detta enda sagda ord från Jesus över hur vi ska leva, så hade det varit nog så bra. Jag kan faktiskt inte se någon begränsning av nyttan för just denna mening.

Orden kan vara ett rättesnöre... ja, hellre tänker jag "livsuppgift" att ta till mig. (Gillar inte begreppet "rättesnöre", kanske av naturliga skäl). Att inte döma någon kräver en hel del.
Det ifrågasätter mig själv först och främst. Vem är jag som skulle kunna döma en annan? Varför just jag? Vad skulle jag ha fått som gåva för att kunna göra det?
Och vad skulle jag ha för övertag för att göra det möjligt?
Och hur skulle jag kunna veta det?

Även om jag ändå hade det är det min uppgift att avstå.
Och om jag lyckas med detta svåra, då skall också jag bli frikänd.

Jag funderar på om det inte vore intressant att sätta ihop 10 Guds bud utifrån Jesu undervisning. Jag vet faktiskt inte om någon gjort det tidigare, fast det är ju sannolikt att så har skett.
Om alla aktiva i vår kyrka skulle ha följt det här budet - hur skulle det då se ut? Kanske väldigt annorlunda?

Det ligger ett stort misslyckande bakom att många människor fortfarande känner sig rädda för att bli dömda av kyrkan. Detta hindrar evangeliet om något. Och det är en sorg.

I år blev det ingen predikan över detta ord, men jag blir alltid glad när jag träffar på det.
det handlar om att Jesus vill att jag frikänner människor och att jag också skall bli det.
Jag gillar frihet.
Samtidigt vet jag att frihet är svårt. Och att det är svårt att inte döma. Andra och mig själv.

Men en utmaning att leva med, att ta med på vägen genom livet, det är detta ord i Matteus 7:1.
Och en sådan reskamrat är bra att ha.