inför söndagen

Inför söndagen tänkte jag berätta något jag tänkt ha med i predikan men som helt enkelt inte fick plats.

Häromdagen hade jag en diskussion med en annan kristen om ett angeläget ämne, där jag ideligen fick en hel del bibelord slängda till mig. Många var vi ytterst överens om, men i ett par av bibelorden som slängdes in i debatten skiljde vi oss åt i vår tolkning.

Jag tycker själv det är svårt att slåss med bibelord. Det blir lätt så, att vi utnyttjar bibelordet för våra egna syften, istället för att med ett öppet sinne vara beredda på att förändra syn och ståndpunkt av det vi läser i bibeln.

Här finns en risk att stänga in sig och stänga av intrycken för att bevisa vår egen uppfattnings förträfflighet.

Detta ligger bakom orden när Jesus säger till dem som sett underverk utföras av honom, att de inte får säga något, som Markus skriver om i dagens evangelium.

Det är inte meningen att bara ett färdigt svar ska formas, som utvecklas till ett rykte, så att människor snabbt bildar sig en uppfattning om vem Jesus är.

Istället är mötet så viktigt- att var och en själva hittar sin relation med Jesus. För mötet sker med oss där vi är i våra liv, inte i något färdigformerat liv, som gäller lite allmänt.

Bibelorden är inte formler för hur något är eller en gång var. Något stelnat. Snarare vill de uppmana oss att själva uppleva det som beskrivs.

Först då kan vi uppleva verklig frihet i vår tro, när den söker efter en relation med den Gud som finns där och då och nu. 
Frihet, som kommer ifrån Kristus själv, utan någon mellanhand. 
Frihet, som grundar sig i den nära mötet mellan Gud själv och oss.