Nu har vardagen börjat på nytt för mig.
Full fart in i det som blev kvar som olöst och fullt fart in i alla nya projekt, nya ärenden att tag i och uppgifter att utföra.
Det kan vara en utmaning att hålla kvar det där semesterlugnet som vi i bästa fall fått. Men lyckas vi hålla kvar det i oss, så får vi lite eftertanke om vad som verkligen är viktigt. Kanske inte alltid det som skriker högst utan att vi också ger oss själva och andra som är lite tystare lite mer tid.
Det är lätt att kasta sig in i det nya och spännande och det ska vi göra, så länge det har en positiv effekt på oss. Men när vi känner av slitningar framöver- då borde vi minnas semesterkänslan - de nedsjunkna axlarna, den något långsammare gången och kanske också den större nyfikenheten.
Det är så lätt att vi fångas helt i det vi gör, att vi tappar energin i det vi är. Därför behövs våra viloperioder, då vi sjunker ner i djupet av oss själva. Först där kan vi egentligen låtar förändringar ske med oss. Det räcker inte att förändra ytan förstås, utan, först när vi har kontakt med djupen i oss själva kan förändring ske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar