Med den rubriken skulle jag kunna skriva om precis vad som helst.
Jag är av den uppfattningen att ytterst sett är det ingen annan människa som ser livet och världen på samma sätt som jag. Vi är alla unika i hur vi uppfattar både oss själva och världen omkring oss.
Språket är till någon hjälp, men även där har vi olika ståndpunkter. Ett ord betyder olika för dig och mig.
Det beror ju på att vi har olika bakgrunder och i våra olika historier bakåt så har orden använts olika och vi får därför olika associationer.
När vi då kommer till språkets betydelse, d v s då vi sammanfogar flera ord till att bilda en mening finns ju oändliga variationer.
Nu är vi dock så vana vid dessa variationer att vi, för att över huvud taget kunna prata med varandra, tvingas att acceptera ett visst mått av osäkerhet. Och när vi gör det tror vi att vi förstår vad de andra säger. Och vad har vi för något val? Hur skulle vi kunna förmedla teoretisk kunskap om vi inte hade orden att ta till?
Det här har varit tydligt under alla studieår, då jag många gånger har insett att orden som står i boken, antagligen inte vill säga det som jag läser in.
Det blir tydligt då vi läser på ett annat språk - vi vet vad orden betyder, men har svårt att begripa dess mening i sammanhanget.
Om vi sedan ska beskriva Gud/gud - en metafysiskt varelse/begrepp måste vi inse att denna/denne/detta inte får plats i vårt språk. Bibeln är bara fylld av bilder, symboler, små fragment av vem/ vad Gud/gud kan vara.
Närmast kommer förstås de ord som Jesus, Josef o Marias son, uttalade. I alla fall när vi tror att dessa är sanna. Ändå är de klart begränsande, då objektet för orden är så mycket större att det omöjligt kan få plats i det begränsade mänskliga språket.
Men vad har vi för val? Vi har bara vårt språk, och det får vi vara nöjda med.
Annars skulle jag ju sluta skriva här och Du hade inte ens kommit hit för att läsa.
(fortsättning följer!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar