Jag hade ett dop idag. En liten Eddie, som hade två föräldrar och två faddrar.
När vi har bett bönen med handpåläggning och jag läst missionsbefallningen med löftet från Jesus om Guds ständiga närvaro, är det dags för doptal.
Där står en ung tjej, långt blont hår, snyggt klädd och sminkad och håller den lille dop killen i famnen. Hon ska bli fadder till honom, ett hedersuppdrag som bara kräver en sak - att vara döpt. Man behöver inte kunna trosbekännelsen, inte ha ett visst mått av tro, det krävs inte att man kan be, fast det underlättar förstås...
Vi har alla olika bilder av Gud. Ibland har jag funderat över vart konfirmander har fått "den gamle med skägg på ett moln"-bilden ifrån? Har jag missat nåt väsentligt? Visst har Gud målats så många gånger, men...
Joan Osbornes sång om gud på bussen verkar ha tillkommit i nåt slags drömlikt tillstånd, som förvånar människor. Mycket märkligt.
Nåja, jag visste inte vad Eddies fadder hade för bild av Gud, men jag tyckte mig ändå se viss förvåning i hennes ansikte när jag precis i början av doptalet sa, att hon var väldigt lik Gud.
Det är klart, det är ju inget vi går o säger till varann dagligen. I bästa fall kan vi säga till någon, att "Du är en ängel", och det låter ju inte så illa (även om det är betydligt bättre och mer högtstående att vara människa, men ,ja, vi vet vad vi menar...). Vi säger sällan til någon att han eller hon är lik Gud. Och det är nog bra.
Hon fick dock snart ett leende och sa: -Tack!
Min poäng var naturligtvis att hon höll sitt fadderbarn i famnen. Hon visade omsorg och kärlek till honom, han fick vara där utan att ha gjort sig förtjänt av det och det han behövde gjorde hon vad hon kunde för att tillfredställa. Hon utstrålade en värme, och det gör ju var och en av familjens famnar till honom, och därför påminner vi alla om Gud när vi tar upp ett barn i famnen för att låta det få känna trygghet och omsorg.
Så, om bilden av Gud nu var en skäggig gammal vitkädd gubbe på ett moln, hoppas jag att den kompletterades med bilden av en snygg, ung svartklädd tjej med båda kängorna på marken. Visst säger båda bilderna något viktigt om Gud. Fast jag föredrar nog den senare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar