Det är inte utan att jag jämför den tid vi lever i nu med den jag växte upp i. Den tidens "idoler" upplevdes väldigt svåråtkomliga, och så kanske det är idag också.
Fast jag har blivit äldre. Det som var spännande då, har blivit vardag idag. Så också för de gamla tonårs"idolerna" - de känns inte så långt borta längre.
Har nyligen läst Midge Ures självbiografi. Han skriver förstås en del om sin karriär som sångare, producent och musiker i Silk, Rich Kids, Visage, Ultravox, Band Aid och som soloartist, en musikalisk historia som ju är ganska varierande. Och det är ju därför han får möjlighet att skriva detta.
Ändå är det ganska mycket energi som läggs på annat som inte har med musiken att göra. Han beskriver sina svårigheter att hantera pengar, särskilt under de år de strömmade in, sin relation till sina två fruar och till sina barn och återkommande funderingar på vad i livet han ska satsa på att arbeta med.
Han är självkritisk i många lägen, och det är tydligt att livet som populärmusikstjärna under några perioder då och då inte befriat från de funderingar de flesta av oss har.
Tidigt tar han också upp ämnet religion, att han tidigt bestämde sig för att inte ha med organiserad religion att göra. Varför? Jo, i uppväxtens Glasgow kunde inte katolska och protestantiska pojkar spela i samma fotbollslag. Ja, inte gå i samma skola, ja, knappt ens vara vänner. Därför tar han konsekvensen och helt tar avstånd från organiserad religion.
Därmed är han en utmärkt efterföljare till Jesus. Vi människor verkar ha ett behov av att, i brist på vår självkännedom, markera avstånd mot andra. Naturligtvis vet vi alla att det inte har med religion att göra, utan att det sker på så många olika håll - fotbollslag, bilmärkesval, musiksmak för att inte tala om nationell bakgrund, dialekt eller hudfärg. Judar och romer vet detta i djupet av sina generationer.
Jag är inte som dom och dom är helt olika oss (dessutom har dom fel i allt) är tecken på rädsla och inte på kärlek.
För inte var det så att Midge inte kunde välja mellan transsubstansiationsläran och konsubstansiationsläran, eller mellan sju och två-tre sakrament. Han valde bort möjligheten att nedvärdera andra för att själv framstå som bättre.
Idag, på Enheten-i-Kristus-söndagen, är detta ett gott exempel på modet att ta avstånd från destruktiva uppdelningar i vårt samhälle. Bättre är att tänka själv, och välja en ståndpunkt som befriar både sig själv och inte minst de andra runtomkring. Bättre att välja respekten för "varandras egenart" som vi brukar tjata in i brudparen i våra vigslar. Det gäller alla.
Men tog Midge Ure avstånd från religion överhuvud taget?
Om det skriver jag mer en annan dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar