Utmanad

Vad är egentligen en utmaning?
Måste det vara något som kräver större styrka, eller en insats som tar lång tid eller kräver stort tålamod?

Jag hävdar att det handlar om att gå ut över sina invanda gränser, för att hamna i en ny position.
Att bara göra något som man själv vet man kan göra, även om det tar lång tid, är knappast en utmaning.

Därför kanske det var lite tveksamt att säga att 10km Kretsloppet i Borås var en utmaning för mig. Visserligen hade jag bara joggat 10 km två gånger tidigare, och sedan dess tappat en del i kondition. Fast de flesta skulle klara att ta sig runt banan, även om det blivit gåendes.

Däremot insåg jag att detta var första gången jag deltog i ett idrottsengagemang.
Jag har ju aldrig aktivt idrottat, vilket förklarar saken. Jag har väl rentav haft som mål att avhålla mig från idrott under uppväxten. Jag har valt andra vägar.

Men så småningom har det känts angeläget att hålla igång för att behålla en hyfsat kondition - enbart för min egen skull. När man blir äldre är kondition inget som kommer av sig själv har jag märkt. Och eftersom jag har ansvar för mitt eget välbefinnande känns det naturligt att göra något motionellt.

Så det kändes annorlunda att stå mitt i stan bland många andra joggingklädda ( att gå i stan i joggingbyxor - det var också första gången), jag som föredrar att vara välklädd. Fast för ett 10km-lopp gäller andra klädkoder.

Det var roligt med alla som hejade fram oss som sprang och alla uppmuntran efteråt. Extra roligt var det förstås att det uppmärksammades att Svenska Kyrkan hade ett eget lag och kombinerade denna tävling med en insamling. På så sätt gjorde vi något konkret för att lindra nöd och svält i världen.
Men det tillhör identiteten för Svenska Kyrkan å andra sidan.

Nästa gång får det bli något annat som utmaning. Kanske ska jag sy in mina jeans på en symaskin? Inte för att det är så svårt (?), men åter igen för att komma i en annan situation än jag är van vid.