Jag tänkte inte göra om det, men det blev så i alla fall.
Kl 9:30 skriver jag till stor del en ny predikan.
Jag har kvar delar av min förberedda som en inledning - den saknas här. Men sedan följer nedanstående som blev huvuddelen av söndagens predikan i Caroli kyrka:
Det finns väl inget farligare budskap i vårt samhälle idag, än budskapet om Jesus!
År efter år återkommer diskussionen i skolor, arbetsplatser TV, tidningar, o på webben, i riksdag och kyrkor. År efter år blir den allt intensivare.
Människor uttalar sig som om det gällde livet. Splittringen är total.
Inte minst i vår Borås Tidning, där vi man väljer att ta fram positiva möjligheter på ledarsidan inför adventstiden, men där det också som idag skrivs krönikor där man inte alls räds för att fullständigt tappa allt som har med logik att göra.
Man säger: -Visst, jag tror inte alls på någon Gud, med den kärlek han älskar mig med vill jag inte alls ha med att göra!
Hur kan man känna sig hotad av något gott, man skulle kunna få från nån, som man inte ens tror finns?
Vi läser om att Jesus rider in på en åsna i Jerusalem för snart 2000 år sen.
Han kommer i princip naken, utan skydd, utan vapen, utan arméer med soldater, utan stridsvagnar och hästar, så var dåtidens maktfortskaffningsmedel.
Han kommer utan anhängare som inte har någonsom helst politisk eller samhällelig status.
Han har inget alls – han är kommer endast i kärlek, men ifullkomlig kärlek.
Han litar på att om han är naken kommer folk att vilja klä honom, att om han är hungrig så kommer folk, av kärlek, att ge honom att äta.
Några dagar senare, läste vi också nyss, är han i palatset, misshandlad, tagen tillfånga som om han vore militärt farlig,
en fara för nationen, folket, ja hela romarriket – INSER NI DET FULLSTÄNDIGT ABSURDA?
Utanför ropar folkmassan, KORSFÄST, men en av de mäktigaste i världen inser att den här mannen inte är skyldig till något ont alls.
---
Idag sitter vi här i kyrkan. Vi har läst igen om Jesus och intåget i Jerusalem.
Han rider ödmjukt in, och vi inser att här kommer Gud själv, och vill visa sin sårbarhet inför oss människor.
En sårbarhet som bara kan våga visas om man fullständigt litar på kärlekens makt.
Vi här i kyrkan vill föra fram berättelsen om den Gud som vill dela våra liv, som vill att vi ska älska varandra, vår nästa som oss själva.
Det är budskapet vi vill förmedla.
Samtidigt rasar debatten om detta budskap som är så farligt att människor blir som galna för att strida mot det.
Kärleken framställs som hotet mot skolbarnen, folket, ja, hela samhället!
Hur ska vi kunna låta våra barn utsättas för budskapet om att de uppmanas, av fri vilja, ta hand om varandra och förlåta, t o m den som de blivit slagna av.
Hur mycket kommer inte detta att rasera vårt samhälle?
Hur mycket kan inte kärlekens budskap köra vår nationalekonomi i botten, så här inför julhelgen?
Den som är vårt hopp om välfärdens fortsättning i Sverige.
---
Idag är det som om de två evangeliescenerna vi har läst återupprepas.
Den som kommer i ödmjukhet och om situationen där några kräver att budskapet om ödmjukhet och omsorg om varandra ska korsfästas.
Också idag skulle Jesus korsfästs. (Fast idag skulle vi göra det på skoltid?)
All media skulle vara där och se när Jesus naglas fast på ett kors, några skulle applådera, men vi från ledarsidor och politiska krönikor ändå se ett ifrågasättande om vart vi är på väg.
---
Vi som har kommit hit har gjort ett val.
Några kanske är här av nyfikenhet, men de flesta av oss är ändå anhängare av att vi i vårt samhälle definitivt behäver budskapet om att det finns en makt, kanske den enda, men ändå,
EN makt som fortsätter strida och kämpa för att vi ska se i kärlek på både oss själva och på varandra.
Vi vet att vi idag inte kan säga att vi tror på detta budskap och på denna makt utan att bli ifrågasatta.
Men vi ser att vi vinner alltmer respekt trots allt, bland människor omkring oss.
Många inser att vi behöver välja mellan det som har verkligt värde och det som är övergående.
Vi kommer alla bära budkspet vidare om den som kommer till oss, av kärlek, för att vara med oss, och för att lära oss om Guds vilja.
Det är ingen lätt uppgift för Gud.
Han kunde tagit till vapen, kunde utrotat oss alla.
Men istället väljer han närvaron och kärlekens väg.
Vare sig han korsfästs idag igen eller inte har du ett val.
Att låta budskapet få leva vidare i dig och i din vardag.
Och när du gör det – då vet du också att Gud lever i dig, oavsett vad andra skriver och säger.
Då bär du på Gud och Gud bär dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar