Välj rätt väg!

Att Svenska kyrkan valt ny ärkebiskop har uppmärksammats på flera olika sätt. 

En av ledamöterna i Svenska kyrkans läronämnd, Eva Hamberg, har uppmärksammats själv, då denna process blivit droppen som fick henne att lämna sitt prästämbete och med det även sin tillhörighet till samfundet. Hon har skrivit och förklarat att hon inte längre kan stå för samfundets lära, som det uttryckts av t ex ärkebiskopskandidaterna. Istället ska hon söka upp ett annat samfund.

På Kyrkans Tidnings web uttrycker många kommentarer till hennes beslut med förstålelse och liknande tankar. Många öser ut sin besvikelse över Svenska kyrkans utveckling, och skulle nog vilja göra som Hemberg gjort.

Jag har lite svårt att förstå detta. Det som uttrycks är en önskan om konformitet (förlåt, onödigt krångligt: likriktning) inom SvK, där ingen tillåts gå åt det liberala hållet, ingen tillåts tänka innan man svarar på frågor, utan att alla frågor ska ha ett (en-)tydligt bibliskt svar. Snabba, inlärda, svartvita svar.
Alla frågor har inte det. Det vore minst sagt att göra våld på bibeln.

Vad jag inte förstår är att det är så svårt att se rikedomen i att vi inte alla tror, uttrycker sig och tänker likadant! Även den som är konservativ i sin tanke hör hemma i SvK även om många uttrycker sig åt det liberala hållet. Om Hemberg nu upplever sig mer konservativ än många andra behövs hon väl inte mindre i SvK, utan kanske rentav mer? I alla fall om hon själv tycker att hon har rätt!

Jag blir provocerad över likriktningönskningarna, vilka håll de än går åt. Anglikanska kyrkan löser detta genom att erkänna att vi söker oss till olika riktningar och det är bra med det. Visst, frågan om ämbetet är ju inte enkel, det ska erkännas. När kvinnor blir biskopar kan den som inte erkänner ämbetets nuvarande form så småningom inte fira mässa i sin kyrka, det är en naturlig konsekvens. Och man kan då inte samtidigt erkänna sig fullt ut luthersk (och i så fall acceptera teologin i tanken att sakramentet verkar oberoende av prästen).

Men i SvK finns allt att vinna genom att vi är olika! Då finns en dialog och ett samtalsklimat där inte rätt svar bestäms från början, utan svaren finns i det gemensamma. Jesus bad för att vi skulle bli en enhet. Jag tänker fortsätta argumentera och ta emot sakrament för enhetens skull även framöver. 

Och jag hoppas du också väljer den vägen!