Jämlikhet - nej tack!

Hade jag skrivit jämställdhet i rubriken istället hade det väckt än mer oppositionskraft. Fast det vore fel.
För alltför ofta blandas dessa samman.

Jämställdhet borde alltid vara en självklarhet. Alla människor har lika värde.
Men jämlikhet, som ibland används som synonym, är något lite annorlunda, då det finns en nyans av att vara och göra likadant. Och det blir för det mesta fel. För vi är olika och det är inte hur vi är som ger oss vårt värde, för det har vi ändå.

Häromdagen läste jag att allt fler pappor tar ut föräldraledighet och mer föräldraledighet än tidigare, men än så länge ligger vi långt efter mammorna.
"Långt efter" hakade jag då upp mig på. Som om det finns en vilja att komma upp i samma nivå.

Och det kanske det finns. Men inte hos mig.
Jo, den dagen då även pappor föder barn fysiskt med sina fysiska kroppar och ammar dem lika bra som en mamma kan göra - DÅ tycker jag det är dags att mammor och pappor tar ut lika mycket föräldrapenning.
Så säg till mig när i är där, för innan dess hävdar jag bestämt att det är bra och fullt normalt att mödrar tar ut mer föräldraledighet än män.

Den som invänder att mitt resonemang är en kvinnofälla skulle jag vilja påminna om att motsatsen är ett förringande av kvinnan p g a hennes könstillhörighet och alltså diskriminering. Vi måste våga erkänna den fantastiska möjlighet kvinnor har då det gäller att föda barn. Alla människor har inte den möjligheten, bara runt hälften.
Efter att ha varit med under en förlossning väldigt nyligen är det lätt att inse att kvinnor som låter ett barn födas enligt naturens plan gör en beundransvärd prestation. Män gör aldrig det och därför ska kvinnor ges credit för detta. Vi kan inte bara låtsas som att det inte spelar någon roll!!!

När jag jämför min fru och mig ser jag att den första tiden efter en förlossning så är kvinnans kropp betydligt mer påverkad (förvånad?). Så var det för alla del under lång tid före förlossningen också. Detta måste få konsekvenser.
När det sedan handlar om att ta hand om sitt barn, bortsett från/efter amningen, finns inga generaliseringsbara skillnader mellan kvinnor och män. Ett barn behöver både sin mamma och sin pappa. Eller i de fall den biologiska mannen och/eller kvinnan inte finns tillgängliga, så behövs båda vårdnadshavarna. Dessa bör med fördel dela på föräldrapenningen efter bästa förutsättningar.

Nu kanske någon tänker att jag inte fattat det här med jämlikhet, eller att jag inte försökt. Vill bara då säga att jag inte är ensam att tycka så här. Min dotter håller med mig.
När hon är hungrig, då har jag inte så mycket att komma med, utan det är mamma som gäller. Och, jodå, jag har prövat att amma också, men det kommer ingen mjölk. Kanske beror det på att jag är man och att min fru har helt annat utrustning för amning än vad jag har.
Så jämlika är vi definitivt inte, min fru och jag.
Fast vi lever i ett jämställt förhållande, tack och lov!