tisdag 4 mars 2014

Vad är sanning?

Jag har under många år tyckt mycket om det filosofiska samtalet Jesus och Pontius Pilatus har på morgonen och förmiddagen den dag Jesus dör på korset.
Visst lyckas Johannes ge Nikodemus karaktären av en god samtalspartner i kapitel 3, och här och var stannar handlingen upp i evangelierna för att vi ska få lyssna till ganska ingående samtal. Ändå känns det långt ifrån de två främsta dialogerna som ges utrymme i texterna. Jag tänker på den samariska kvinnan i Sykar och på Pontius Pilatus. En samarier, kvinna dessutom, samt en romare.
Kanske tänker du på någon annan, men för mig är nog dessa två de främsta, i alla fall vad gäller att Jesus har någon i nivå med honom själv, sett till dialogens form och balans.

- Vad är sanning?
En evig fråga.
En ständig fråga.

Den dyker upp hos mig i soffan ikväll när Putin visar sin storhet genom att med sin välvilja satsa på att visa motstånd mot den orättfärdiga kupp som genomförts i grannlandet. Han står upp för att försvara ryssarna från påhopp.
Vad är sanning?
I Hong Kong överfölls en journalist, troligen utsatt genom de granskande artiklar han skrivit för att sanningen ska avslöjas. Det konstateras att den som jobbar för att få fram sanning, att intervjua de förbjudna, att låta kritiska röster få komma till tals, det görs med livet som insats.

Inte första och inte sista gången. Är sanningen värd att dö för?
Ja, och det är så genomgående i historien. Många, många har valt att inte dölja sanningen och väljer att leva sant och därmed dö, istället för att under hot välja att hålla tyst och därmed rädda sin andning, fast kanske inte rädda sig själva.

För det krävs mod. Och för att vilja dölja sanningen krävs makt.
 - Vad är sanning?
Jo, en sprängande kraft som tar människor i bruk för att visa att människors mörka tankar aldrig kommer att vinna kriget om människans identitet.

Samtidigt är sanningen uppdelad. Ingen människa kan förfoga över den helt, ingen som är bunden till släkt och till jorden till 100%. Liksom Gud är sanningen i princip ouppnåelig i allt som rör sig neråt djupen av mer än en människas livsrum. Men, den som på grund av detta skulle ge upp den ständiga strävan efter sanningen, skulle istället förlora sig själv.

Sanningen tror jag kan anas för oss när vi närmar oss den i gemenskap med andra, i de fall då det råder en öppenhet hos dem man delar sökandet med. Men alltid är det så, att om jag tvingar dig med våld att ta till dig min sanning, då ska jag veta, att jag har förlorat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar