konfirmationstiden över för i år

Så är den tiden över för de flesta grupperna.
Skrev mail till en tidigare kollega under den sista veckan före "min" grupps konfirmation. Jag saknade henne i arbetet, men också att jag hade unnat henne att få vara en del av spänningen och stressen inför veckans avslutning.

Fast stress vill väl alla slippa? Ja, inte riktigt. Det finns stress som bygger enbart på viljan att göra något bra och det är först när tidspressen känns av i princip alla, som det arbetet verkligen tar fart och får effekt.
Så brukar det vara en eller ett par dagar före konfirmationen. Gruppen man haft under ett knappt år har blivit en helhet och de känner, ja, vi ledare måste inkluderas i det, vi känner att vi lärt oss och utvecklats en hel del. Samtidigt är det bara några dagar kvar innan gruppen upplöses. Det är verkligen något speciellt.

Det gäller för alla grupper som ägnat en del tid tillsammans, men särskilt då det gett utrymme för egna reflexioner och då man ägnat sig åt sådant som verkligen spelar roll i livet.
I vår konfirmationsgrupp känner vi ju att det verkligen handlar om något betydelsefullt. Och när tiden varit betydelsefull vill man gärna att avslutningen ska bli det också.

Som alltid tycker jag att det är en stor förmån att få vara ledare för ungdomar som tar emot, tänker, ställer frågor, och också väger för och emot tron på Gud. Vad kan man verkligen tro om Jesus? Hur kan vi få tron på den heliga Anden konkret? (Det var i samband med den tanken jag improviserade teologi genom att jämföra d heliga Anden med gluten. Fast tanken är inte såå dum, tycker jag).
Vad kan jag lära mig av att lyssna på dem som inte tycker som jag - kanske jag ändrar på mig istället för att försöka ändra på de andra?
Vad är frihet? Var går gränsen för förlåtelse? Vad är egentligen mest värdefullt?

Frågorna tar aldrig slut. Därför är det så härligt när en hel bunt, ungefär hälften säger att de gärna vill fortsätta som unga ledare under det kommande året. Kanske kommer andra frågor då eller att insikterna utvecklas de själva får vara med och leda nya konfirmander i gruppsamtalen. Och då kommer då så småningom fram i den gemensamma gruppen ett år senare. Och det är inte försent. Det är då det är dags uppenbarligen.

Då är fortfarande en möjlighet att växa som människa, som individ, som kristen. Både för konfirmanden, för den unga ledaren och för all del, även för de äldre anställda ledarna också.

Att de sedan inför fullsatt kyrka driver med församlingsprästen och hans förhållande till sin torktumlare, ja, ... det är bara att tugga i sig...
:-)