söndag 11 januari 2015

Nu har även jag anslutit mig (ett inlägg totalt befriat från mer allvarliga ämnen)

Sedan ett par veckor har jag nu Spotify premium. Har länge haft ett konto, men sällan använt mig av det. Mest för att kolla upp musik som jag inte hittar annars. Fast det är ju just så som Spotify inte fungerar. Det är inte för indie-musikens skull som Spotify finns.

Har länge sagt som motargument att, de har ändå bara två låtar av Hard Corps, ett brittiskt synthpopband från mitten av 80-talet, som ofta har varit väldigt svårt att få tag på. Köpte en samling på vinyl runt 1990 som var begränsad till 1600ex, och mycket mer har jag knappt sett till. Cdversionen av den samlingen låg senast på 3-400 kr när jag såg den.
Men nu hittade jag till min glädje minsann tre "album", så visst utökar Spotify sitt urval även bakåt i tiden.

Dessutom kan man ju via premium komma vidare 320kbit/s-gränsen. Visst låter det bra i dåliga hörlurar eller en portabel högtalare, men ska jag verkligen lyssna på musik, så får det nog vara lite bättre kvalité om det går. det går ju ändå inte upp mot en gammal vinyl-12:a i gott skick, men för nyare musik är ju spotify utmärkt.

Och när jag nu hittat nya album med både Lisa Gerrard och Visage så är jag nöjd. Även jag.
Kom gärna med tips till mig om musik som är bra. Det är alltid kul att lyssna och hitta nytt, både nutida och något äldre. Fast jag inser att jag är stenhårt fast i min egen ålder.
En av musikens höjdpunkter är ofrånkomligen halvdecenniet 1981-1985 om man bortser från nästan all mainstream, som känns hopplöst förlegad. Men indie:n, det egenproducerade och uppfinningsrika, det sprudlar fortfarande av innerlighet och känsla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar