om att gå in för landning... eller är det "take-off"?

Det är rätt så personligt just nu på bloggen...

Så har den här veckan kommit: den sista veckan på mitt jobb.
Ja, inte bara på mitt jobb utan också i min församling.
Ja, som präst behöver jag ju ha en personlig församling, en församling där jag hör hemma som person. Och inte bara jag, utan hela min familj har känt min jobbförsamling som sin församling.

Det är svårt att bryta med. Kanske inte behövs heller men om inte så skapas en konkurrenssituation som inte säkert är önskvärd.

Sista veckan avslutas med en avskedsgudstjänst i Caroli kyrka i Borås.
Kanske är det inte landning utan "take-off" - jag lyfter från min position, för att flyga någon annanstans. För en präst är det nog inte så konstigt och jag har ändå varit i församlingen i närmre 7 år.
Så sista veckan: rensa ut, säg hej till många som jag sagt hej till som vanligt vecka ut och vecka in. Dags att säga hej då till de i församlingen som litat på mig, som haft behov av samtal, vi som delat tillhörighet och närhet, som delat liv.

Det kostar på. Jag bär en sorg. Som vid alla viktiga uppbrott.
Jag tror Gud leder vidare: mig, församlingen och varje människa. Det är bara jag som lämnar så det är ett gott tecken- ändå finns saknaden, redan nu.

Tack Gud för att Du leder, genom allt!