Euphoria

Finns inget som påminnt mig så om stämningen på en konsert med Fever Ray i Arvika för några år sen.
Euphoria har mycket av mystik och djup i sig, till viss del känns det väl så för jag har ännu inte läst /hört texten.
Som ett skogsväsen som kämpar sig igenom hinder i hopp om det goda (Eu-)?.

Visst räknas det som electro!
Dessutom så oerhört skönt som kontrast till Charlotte Perelli, Linda Bengtzing, Pernilla Wahlgren m fl som bygger mycket av sina nummer på sexighet, korta kjolar och smink. Visst uppskattar jag det, det kan jag erkänna, men samtidigt är det så skönt att se en kvinna som ger oss något bortanför detta, något som berör mer på djupet.

Det konstnärliga inslaget i den här låten är större jämfört med många andra. Dans mer som konst än som... ja Michael Jackson och alla härmisar till honom.

Roligt att vi fick poäng från alla, utom Italien. Det visar ju på att här finns något som är värt att se och höra. Grattis!

---
Fever Ray var Karin Dreijer, från the Knife som spelade solo. Hon gick på direkt efter Depeche Mode, och vem skulle egentligen kunna toppa det? Faktiskt, jag följde med några jag träffat i väntan på dM, och blev tagen av den stämning hon lyckades få fram. Tror aldrig jag såg ansiktet på Karin Dreijer, hon stod helt still - vad jag minns - och ljusstrålarna som spred sig ut i tältet spelade i luften på samma sätt som ljudvågorna gjorde det.

Jag var nöjd efter det, fullkomligt nöjd. Tack för att jag fick minnas detta igen ikväll!