Ser att maj månad hittills verkat vara väldigt orättvis i mina ögon.
Men så är det inte. Ren tillfällighet att jag fastnat för det.
I verkligheten är jag glad över mycket annat, att orättvisorna skiljer ut sig från så mycket annat.
Istället för att ha haft det trevligt med vänner och bekanta i Slottskogen har jag i min ensamhet klippt gräsmattan. Och det behövde göras! Hade inte fått gjort det annars, och det är faktiskt ganska så meditativt att klippa gräset.
Se där, en positiv sak med trädgården!
Dessutom har jag underkvällen uppmärksammat ett brittiskt indieband från 1980-talet: The impossible dreamers.
Var fullständigt okända för mig fram till jag köpte en singel med dem i London senast.
Fastnade för omslaget, som var något extra. Mycket snyggt!
Grafikbyrån Town and Country Planning stod bakom.
Sedan var kanske inte musiken något som vände upp-o-ner på världen, men helt OK.
Dessutom hade de samarbetat med Johnny Marr, och det är ju ingen dålig merit.
Som om detta inte vore nog så har jag gjort paj och städat och så, så mig har det inte gått någon nöd på.
Men jag ger inte upp. Kanske, kanske någon gång i framtiden att min tid kommer - då jag också får springa en lopp tillsammans med andra.
Tills dess får jag vara glad för varven runt huset efter gräsklipparen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar