om att vara chef

Chefen har man väl en o annan åsikt om. Det läggs massor av känslor i det där ordet.
Ganska olika känslor beroende på person.
Och på vem som är chef, förstås.

Men de flesta som jobbar har en chef, någon som styr ens arbete, möjlighet till ledighet, lön, och ansvarar för arbetsmiljön som helhet. Och vi lägger en hel del tid på jobbet, så visst är chefen en betydelsefull person för många.

Jag är chef. För närvarande är jag kyrkoherde för Caroli församling i Borås. Chef för fyra olika arbetslag, även om ansvaret är delgerat i organisationen för i dagsläget två andra personer som är chef för var sitt av dessa arbetslag.

Det är dags för enskilda samtal, som jag som chef leder. Hur var året som gick, har Du uppfyllt målen, hur gick det, varför gick det inte o s v?
Fortfarande är jag ganska ny i organisationen över huvud taget och bygger fortfarande upp relationer, så historien börjar först nu växa fram.

Det är inte alltid lätt att vara chef. Men ofta roligt. Framför allt när jag i det här läget slås av det engagemang som finns hos mina medarbetare. Med liv och lust, med goda kunskaper och erfarenheter gå vi alla in i våra uppgifter. Vi kämpar för att det ska bli bra, att många ska få glädje av det vi gör. Och jag vet att det blir så. i alla fall för det mesta. Det går inte att styra över allt.

Men då är det roligt - att företräda en organisation där de anställda med hjärtans glädje och gudomliga förmågor lägger ner sina själar i att göra ett bra jobb! Jag är stolt och tacksam.
Inte minst för att själv få vara en del i medarbetarlaget  - den helhet som tillsammans med många andra gör en församlings viktiga arbete för att både fattiga och rika, ofödda, levande och döda, unga o gamla, tryggt troende och osäkert funderande, ja alla ska känna att - detta är min församling!
Tack!