Samma sak upprepar sig igen - min favorit kommer sist.
Jag faller uppenbarligen inte får de mest uppenbart påträngande refrängerna, även om jag egentligen uppskattar det.
Eko röstade jag flera gånger på. Självklart, förstås, när det äntligen kommer synthpop med i melodifestivalen. De lyckades låta ganska speciella och samtidigt hade med några inslag som hör till genren. Sångslingan var trevlig och gick på lite olika vägar hit och dit. Inte så påtvingat schlagrigt, tack och lov.
Tråkigt att det blev sist men det blev ju Manda också, men jag samlar väl snart ihop en favoritCD med sistalåtar och några till, som håller längre än de sönderspelade. Alternativ - ja, där hör jag nog hemma.
Annars tyckte jag nog att de fem första under kvällen var bra och den tre sista ganska sådär. Cajsa-Stina var en besvikelse för den kändes tom.
Fler intressanta influenser kan ju vara att Wilder hade ju sitt work-work som gav associationer bakåt till
die Krupps/Nitzer Ebbs Machineries of Joy. Och något åt Kim Wilde-hållet var det ju definitivt inte, det begriper ju även den som är helt ton- och stilistiskt döv.
Imorgon är det annars vårt nya pastorats födelsefest med mottagande av vår nya kyrkoherde. Ser fram emot detta och att jag fick glädjen av att hålla i en hel del vad gäller gudstjänsten. Lite mer utmaning än annars är bara roligt, men det handlar om många medverkande - bara i själva processionen är vi ett 40-tal! - och då finns det många risker att tempot dras ner. Men, allt för att flödet ska spänna igenom det mesta.
För att fira en gudstjänst med omotiverade pauser och stapplande förlopp i Caroli..., nej, det passar sig inte.
Det påminner lite om melodifestivalen faktiskt! Flöde hela tiden, alltid något nytt som händer, fast det finns utrymme för flera delar som verkligen kan gå ner på djupet, i motsats till festivalen. Men, så handlar gudstjänsten också om livet i sig och inte om att flyta med strömmen för att få dagarna och livet att gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar