TACK, Linda Bengtzing!

Tack för din insats i gårdagskvällens melodifestival! Det var vågat! Det krävdes mod, helt klart!
Och även om det inte gick hela vägen så var jag med dig och röstade och höll tummarna. Och jag trodde stenhårt att det skulle gå vägen, åtminstone till andra chansen. Men ack!

Jag vet att det kan vara svårt att våga stå för något som kan förväntas gå emot den allmänna opinionen. Det kan definitivt slå tillbaka på ens framgångar. Just därför var jag faktiskt ganska förvånad att du vågade prova detta. Men jag blev överraskad och inte mindre glad när jag upptäckte det oväntade.

Och då menar jag inte klädseln. Den kan ju diskuteras. Det var inte det snyggaste jag har sett. Och jag tror du varit snyggare klädd tidigare också. Nja, inte perfekt.
Och jag tänker inte på texten. Eller, fanns det nån sån, förresten?

Du sjöng nåt, det minns jag, nånting om när du log. Det hade varit lite fräckare om det varit "när du dog" istället. Alltså lite så där från ovan, eller ... ja från andra sidan. Hade blivit lite mer spooky. Kanske du ska testa det nästa gång. Annars har jag inget större minne av texten, men å andra sidan - det har ju aldrig varit din styrka.

Nej, det var det uppenbara, som jag tror dessvärre gick många förbi medvetet. Men för att göra det tydligt vill jag tacka dig för att du stoppade in låten i en electro-känsla. Två stående trummissar var ju klockrent. Och ändå ganska förtäckt i en schlager. Fast Electro går konstigt nog inte så bra som det borde i Melodifestivalen. Jag fattar ärligt talat inte varför.

Jag menar, jämför med pudlarna! Det vimlar ju av dem! Var kommer de alla ifrån? Och visst, en del av dem är riktigt bra, flera har jag verkligen gillat, men så kom gårdagens hårdrock och tog ett gräs-(klippar-)likt-grepp om mina öron. Det var inte bra! Usch! Men så kom du och svepte in i rummet med den härliga synthbasen! Perfekt!

Jag ska nog råda dig till att ta hela steget nästa gång. Ta inte bara dig med i tanken. Ta mig och ta Alison, ta Robyn, ta Cat5, ta Goldfrapp, ta Emmon, ta Client och ta ... the Knife med Karin, ja Fever Ray då med i förberedelserna!
Visst finns singer/songwriter-tjejerna, de kommer aldrig att dö ut. Så tack Linda Bengtzing för att du vågade sticka ut och leverera en electro-schlager.
Ge inte upp, för det finns hopp!