Är det här min religion?

Under den senaste veckan har jag fått denna frågeställning vid två olika tillfällen.
Först i samband med att jag läst mer om flickan som blivit misshandlad och förnedrad, då närstående och två pastorer försökt driva ut demoner ur henne.
Därefter när jag läste om republikanernas val på supertisdagen i USA. För de kristna var det viktigt att presidentkandidaterna levde "rätt", t ex var en av dessa mindre lämplig p g a att han "valt fel" vad gällde hans fruar.
Jag minns inget speciellt nu vad som fick mig att ställa fråga till mig själv vad gäller det senaste exemplet, men jag fick känslan av att personernas självrättfärdighet rankades inför öppen ridå och att den som var mest felrfri och syndfri skulle kasta förs...., nej var mest lämplig som president.

Jag förstod att ord som nåd, försoning och förlåtelse inte värderades så högt.

Visst har "min" kyrka en histora av människor som själv gärna bestämmer spelreglerna, människor som själv har önskat påvisa sin förträfflighet, åtminstone till andras nackdel. Dessa har ofta sökt och fått maktpositioner, och därmed fått stor uppmärksamhet.

Vad som var då och vad som är där är dock inte lika med
vad som är nu och vad som är här.
Det finns andra delar av historien som lett oss fram hit, andra människor som inte sökte sin egen makt, inte sökte andras beundran, utan följde en annan väg.

- Varför kallar Du mig god? Endast Gud är god, svarade Jesus vid ett tillfälle.
- Endast Din Gud ska Du tillbe, svarade han Satan, vilken hade hoppats på att Jesus hade varit lite mer "framåt" i sin vilja att bli beundrad och visa sin makt.

Frestelsen för Jesus var nog främst att vilja vara vanlig, att leva med sina vänner, istället för det ok han kom för att ta på sig. Frestelsen var knappast att använda mer av sin makt, mer av sina fantastiska gåvor för att andra skulle se vilken fantastiskt Gud som sänt honom.
Det finns många andra, senare, som önskat visa det. En o annan presidentkandidat, och kanske nån pastor, präst, predikant som ville vara lite extra... visa att de minsann hade fått makten.

Ja, det är samma religion, samma tros-komplex och berättelser, men....
 - same, same, but different -
Resultaten från tron som syns hos människorna är så främmande, när det kommer till värderingar av sig själv och andra, prioriteringarna av de olika delarna av tron.

Nej, jag känner inte igen den. Vad har det med mig att göra? Jag kommer tillbaka till ett ställe (Matt 7:21) gång på gång, testar mig själv, väljer andra ord, men önskar att hjärtat fylls av kärlek istället för de rätta orden
de rätta fraserna
de rätta valen
de rättfärdigas egna rättfärdighet.

Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.