måndag 12 mars 2012

biskopsvaldags

Onsdag morgon är det dags att välja ny biskop i Skara stift.
Sju kandidater har vi att välja mellan, fyra kvinnor och tre män.

Det är inget lätt val. Deras CV:n har varit tillgängliga, och där går att se vilka som har chef-erfarenhet/ eller -utbilning och vilka som saknar. Vi har kunnat avgöra vilken erfarenhet de har av vårt stift och av den världsvida kyrkan, och i viss mån intressen och inriktning i sin tjänst som präst.

Naturligtvis kunde någon säkert gjort ett matematiskt system för att se vilka som var mest lämpade för att vara biskop i Skara stift. Men det har ingen gjort.
Nu verkar det som att utfrågningen istället har avgörande betydelse. Alla fick en kvart för att enskilt svara på frågor och därefter 50 minuter paneldebatt.
Det är inte mycket tid för ett så viktigt uppdrag.

Men ändå hann vi som var där (eller sett på webben) bilda oss en uppfattningen om kandidaterna i fråga. Grunden för uppfattningen efter hearingen bygger nog mycket på en känslomässig avvägning:
är personen trevlig, har han/hon utstrålning, är det OK att svara på känsliga frågor, vad svaras i så fall på dessa o s v.

Jag måste erkänna att det finns flera perspektiv på vad en biskop ska ha för meriter. Men, jag kan inte hjälpa det, jag tycker trots allt att glädjen som en personutstrålar eller inte av gör en hel del.

Några kandidater verkade inte ha roligt alls. Det väcks ingen entusiasm hos mig, jag lyssnar inte tillräckligt. Det handlar inte om karisman, för den är olika och den är mindre viktig. Men jag funderar på - vilka vill vara med här? Och vilka tror på sig själva, att de är lämpliga?

Jag hittar två kandidater som både är kompetenta, som känner glädjen i att vara med och som jag gärna vill möta. Vidare finns det två ytterligare som jag tror skulle bli bra, även om de inte når fram till mig, inte helt och hållet. Lite blekare, men kompetenta, med god erfarenhet och tydligt engagemang. Jodå det kan bli bra.

Trots allt, vad man säger är viktigt. Men lika viktigt är hur det sägs. Inte för att det i sig har betydelse, men om inte det senare håller en god kvalitet, spelar det heller ingen roll om de har något viktigt att säga. Det kommer inte höras.

Processen kunde varit bättre. Nu sker det lite för ytligt, lite för mycket handlar om tur, rätt tillfälle och om politiskt spel. Hade varit skönt att slippa, men så går det till.
På onsdag lunch vet vi resultatet. Jag kan bara be om, att det blir som Gud vill.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar